Ur radion strömmar julmusik. På köksbordet väntar pyssel på att bli gjort och hyacinter på att bli planterade. Men de får ge sig till tåls för jag har händerna i kladdig köttbullssmet och lingonbröd i ugnen. Var sak har sin tid.
Vitlök och kryddpeppar sticker till i näsan men kommer till sin rätt i lammfärsen. I övrigt kryddar jag med färska örter som ännu står gröna i det lilla trädgårdslandet eller i krukor i orangeriet. Jag vet inte vad gourmanden skulle säga om salvia, rosmarin och riktigt finhackad mjukbladig lager, men strunt samma - jag gillar det. Jag tycker om känslan det ger mig att hämta julbordets kryddor bland egna odlingar. Jag springer ut flera gånger innan jag är nöjd med vad jag har fått med mig in. Trillar små fina köttbullar... ungefär nittio stycken (trettiofem om maken tar sig an detta projekt - vi har provat den modellen tidigare).
Efter mycket kladd och lite tålamod ligger de där färdigstekta för att svalna. Små, trinda och svåra att stå emot. Det tar sin tid. Doften som möter juniorerna efterhand som de kommer innanför dörren får ögonen att tindra. Givetvis måste de provsmakas.
Men... det är något mer som... osar... ? Mörkrostad lingon från bortglömda, oerhört välgräddade limpor. En ny doft bland julens kryddiga.