Hemma hos oss har vi dagar då februarilovet får ta plats. Somliga av oss har de vanliga vardagssysslorna och tidiga morgnarna att förhålla sig till, men ändå med lättare sinne nu när gryningen håller ungefär samma tidtabell som väckarklockan. Andra snusar lugnt vidare under varma, goa täcken och tar dagen som den kommer. Man behöver få ha det så ibland.
Det räcker ofta med att delar av familjen bryter den vanliga lunken för att dagarna och tillvaron ska komma i en annan andning. Förmiddagen, efter att du och jag har ätit frukost, är tyst länge och jag tycker om att vara mitt i den tystnaden för att sedan höra huset sakta vakna.

Vill man ägna sig åt vintersport denna vecka, då får man allt ta sig någon annanstans. Vi trivs bättre med att ägna oss åt varandra och kommer fram till att hemma är en bra plats för det.
Du överraskar mig en kväll med besök på en mysig italiensk restaurang. Det blir en härlig kväll, precis rätt i tid, som gör en massa bra med oss. Så firar vi födelsedag här hemma under lovet och köket är fullt av aktivitet och förberedelser. Känslan att vilja göra något för den man bryr sig om är påtaglig och glädjen är stor och delas av alla när det blir tydligt att det uppskattas. Yngst och mellan har sköna dagar och ägnar sig helhjärtat åt att bara vara, vilket minsann inte är så bara. Någon tittar lite bedjande på en annan med en önskan om att få vedkorgen fylld. Går inte den blicken hem får man själv ta sig ut till travarna i boden och fylla korgen. Så värmer vi upp huset, oss själva och varandra med kvällar framför brasan.
Det är som om något talar om att nu är det dags att ta ett litet steg åt sidan, att med klarare ögon uppmärksamma och uppskatta varandra och tillvaron. Det är sådant som vi låter ta plats och tid under februarilovet. Och det känns som något väldigt bra. Mycket bättre faktiskt än snöklädda berg och after ski. Eller en solig playa. I alla fall för oss och just nu.