Småkryp. Somliga är alltid välkomna, medan man helt och hållet helst vill slippa andra. Det duggar tätt av dem när man som minst önskar, men var är de när man behöver dem?
Humlor har jag gärna många omkring mig. Speciellt nu när fruktträden blommar som mest. Men den senaste veckan har de varit osedvanligt stissiga, som om de inte riktigt vet var de vill slå sig ner. Till slut så ...
"Honmonster" dyker upp bakom bråten när vi röjer i trädgården. De vill jag helst inte ha nära, men de har sin funktion de också och J lurar försiktigt upp denna best på ett löv så den lättare kan fångas på bild. En match med flera ronder - alla ben gör den ruskigt snabb.
Herr skalbagge, minsann ... 🙂
... och lilla näpna fröken nyckelpiga.
Masken hanteras varsamt - varje trädgårdsälskares vän. De är ovanliga inslag i gröna rummet när torkan slår hårt. Inte ens minsta lilla larv vill visa sig dessa soliga dagar, fast jorden i trädgårdslandet, där de ofta annars håller till, vänds.
En vimsig myra irrar kring ...
... och en fluga har ovälkommen trängt sig på. Man får väl vara glad ändå att det inte är i maten den slagit sig ner, man vet ju inte var den satt för en stund sedan ...
... kanske precis mitt i detta. Fast kossan som lämnade det efter sig har hunnit en bra bit in i hagen när jag når fram. Spåren efter henne har både torkat och havererat. Men jag vågade mig inte in i hagen efter dagsfärsk efterlämning - hon hade sällskap av en riktigt stöddig tjur.
Tanken på flugan ger mig lust att tvätta fötterna och i bara farten, på väg ner till stranden, fångar jag ett suddigt (men färskare) spår av häst. Också de syns en bit längre in i hagen, men ter sig något väl respektfulla för att jag ska vilja gå närmre.
Mina barfotafötter får sedan trampa varsamt på bryggan, för där har måsen oförskämt härjat.
Med rena fötter jagar jag sedan fjäril nummer ett. Retfullt flyger den vid ett flertal tillfällen precis framför mina ögon. Men fånga en fjäril i flykt, med en kamera, är inte så näpet. Jag ger helt enkelt upp. Glatt visar jag istället en tjusig bild på nummer två; de svenska fjärilarnas primadonna. Mitt i körsbärsblom. Kan det bli bättre?
Hos Bosse Lidén får man förklaringen till detta djupdyk i småkrypens värld och andra mer udda fotoinslag. 🙂
Bosse Lidén
Väldigt trevligt upplagt, men även lite läbbigt med den tydliga bilden på monstret. 🙂
Humlor är jag också förtjust i till skillnad från getingarna som aldrig ger sig.
Finaste bilden är givetvis den med fjärilen.
Tur du inte gick en match med tjuren. Jag tror inte ni går i samma viktklass och han fuskar säkert. 🙂
Herr Skalbagge. Bosse Lidén skrattar, men domaren i stolen bredvid är mer intresserad av svarta eller bruna saker.
Kram Bosse.
Ps. Nu verkar det vara slut på barfotadagarna ett tag.
Mia
Post authorTack! Med lite skräckblandad förtjusning för jag tillstå, när jag lyckades fånga detta monster på bild. Och inte hade jag velat vänta in gonggongen tampandes med tjuren. Bra att du upplyste mig om att den rackar´n faktiskt kanske kör med oschyssta regler - jag ska passa mig. Fjärilen dövar obehaget.
Det är inte så att det blivit dags för Bosse Lidén att ta ett snack med den styvnackade domaren? 😉
Å´ du förresten, ha förtröstan, barfotadagarna kommer åter. Snart! ... om jag får bestämma. 🙂
Kram
Ditte
Så bra utfört uppdrag med vackra bilder och fina texter.
Och visst var det en stor utmaning att fånga fjärilar och humlor i farten...Jag lyckades inte heller fånga detta med kameran.
Kram!
Mia
Post authorTack Ditte! Det var allt lite knepigt. Jag som först trodde att det skulle gå som en dans. Mitt i tiden för körsbärsblom ... 🙂
Kram till dig