... å´ liten rättelse.
Malmsten. Jag menar förstås Bodil Malmsten. Jag tycker verkligen inte om när fingrarna far så fort över tangenterna att det inte blir ordning på det jag vill skriva. Ännu värre, fast det egentligen är något bra, är att jag kan känna sådant engagemang i texten att jag inte ser vad jag har skrivit, utan istället läser vad jag hade tänkt att skriva.
Ofta är det bättre att läsa någon annans texter. Då kan man vara hur ivrig och engagerad som helst och ändå få med sig precis vad som står skrivet, därför att man inte har några tankar om vad som istället skulle ha stått.
Bodil Malmstens texter läser jag gärna med stort engagemang. Ivrigt tar jag in, läser sakta för jag vill känna på orden. Hur de sätts samman och vad det blir av dem då. Ofta något fint tycker jag, som jag vill ha med mig efter att ha läst färdigt. Jag har en liten hög där de finns samlade. Några lästa, andra olästa. Lite ledsamt känns det att inte fler ord kommer att bli skrivna av henne, men jag tycker om de som finns. Böcker med hundöron, många hundöron, för att lätt hitta de meningar och stycken som jag kan längta efter att läsa om och om igen.
Andra ord som berör mig, kluriga och i sällskap med toner, är alla de som Robert Karl Oskar Broberg hann skriva och sätta musik till. Vill jag bli riktigt glad lyssnar jag gärna på Robban. Tråkigt tycker jag, att det inte blir mer av dessa underbara klurigheter. Men jag kan längta efter att få ta del av de som finns. Och de räcker för att lyssna på om och om igen.
Samma tomhet och längtan har gjort att jag nästan inte kan få nog av att höra Bowie ta plats här hemma. Jag vill gärna och ofta ha honom omkring mig. Ta till mig storheten i hans skapande. Det är synd att det inte blir mer, men det finns mycket att ta av och jag kan längta efter att låta hans musik fylla vårt hem. Om och om igen.
Gunnel
Det är många stora artister och författare som inte finns kvar längre. Men deras böcker och musik lever som tur är kvar. Robban blir jag alltid glad av att lyssna på. Kram
Mia
Post authorTill vissa får man ett speciellt förhållningssätt och det är fint att man har kvar och kan ta fram sådant som man känner lite extra för.
Kram
Ditte
Oh, tänk dessa är mina favoriter också. Bodil malmsten läser jag om och om igen och fastnar ofta vid något jag inte funderat på tidigare. Jag är så förtjust i hennes sätt att använda orden och att de plötsligt åfr en annan innebörd.
Robban! Stor saknad och jag lyssnar så gärna på mina skivor jag har med honom.
Vilka texter! Roliga och underfundiga! Har sett honom några gånger "live" och det är minnesvärt.
Bowie! Stor saknad där också.
Livet är ibland en stor saknad men däremellan får vi minnas allt liv från dessa och allt annat som får oss att må bra.
Stor kram!
Mia
Post authorGlad av att vara i ditt sällskap. 🙂
Det blev väl många förluster av de som känns betydelsefulla, inom loppet av allt för kort tid, kanske är det därför de gör sig så påminda. Visst kan det kännas ledsamt men allra mest är de en stor tillgång för mitt välmående.
Varm kram till dig!
Mia
Så fint du skriver om dessa människor som jag också uppskattar.
Bodil Malmström, Robban och David Bowie, alla är omtyckta av mig också.
Vill tillägga att jag fann två kommentarer från dig som gått direkt i Skräpkorgen hos mig. Har godkänt dem nu, tror att ev, nya hamnar rätt, det brukar ordna sig när datorn fattar att jag vill ha dem. Ska dessutom ha litet bättre koll på vad som finns i skräpkorgen.
Mia
Post authorTre personer som jag tror alltid kommer att ge mig mycket. Fint att få ha kvar dem på sitt eget sätt.
Lite digitalt stök känns välbekant också för mig. 🙂 Jag tittar inom dig, så kollar vi läget.
Kram