Sista augusti. Jag vill gärna ta vara på de där sommardagarna som bjuds innan de glider över i höst. Och det gör jag väl, på sitt sätt. Eller kanske rättare mitt sätt. Men det kan vara knepigt när vardagen tar allt större plats i tillvaron. Man bryter bryskt sommarens små härliga olater mot invanda, men nu lite borttappade, rutiner.
Jag känner mig aningen vimmelkantig. Måste få låta det ta sin tid. Samtidigt är det spännande att ta klivet in i något nytt. Bekant men ändå nytt. Var och en går tillbaka "till sitt" och man kan inte vara så säker på vad det innehåller. "Mitt år börjar i september", det har jag präntat ned så många gånger att det blivit ett citat.
Jag har en fallenhet för det bitterljuva, som jag inte alltid är så förtjust i. Men sorgekänslan jag tummar väl mycket på, den som infinner sig när det jag är mitt i, går över i något annat ... jag måste helt enkelt få ge den utrymme, för att sedan, när jag är mitt i det "nya", kunna landa nöjd, finna mig tillrätta. Jag vill kunna känna när det hände, inte bara att.
znogge
Jag tycker alltid det är vemodigt när sommaren övergår till höst och det tar lite tid för mig att vänja mig. När man arbetar på en skola så följer man tydligt årets gång så det går ändå på rutin.
Trevlig helg!
Mia
Post authorMan får skynda långsamt - ge det den tiden det behöver.
Tack!
Bosse Lidén
Bitterljuva klingar bekant för mig med. Det är min personlighet.
Söndagskram Bosse
Mia
Post authorBitterljuva - det kan vara vackert, bara det inte blir för mycket. En fin kombo med glad och underhållande, en annan del av den personlighet jag ser hos dig.
Kram
Tove Olberg
Oj oj oj nu fick jag en septembersyster - du skriver det så vackert och jag nickar bifall och tar det till mig vart enaste ord och känslan sjuder varmt - vemod och höstlig lycka precis som jag upplever det också - bildens färger och form illustrerar mitt i prick!
Tack så mycket Mia, stor kram!
Mia
Post authorDå kan vi ta varandra i hand du och jag. 🙂
Tack själv Tove och varm kram till dig.