Bråda tider – jo, tack! Det behöver ju inte nödvändigtvis ha med advent att göra. Vissa dagar kör det ihop sig, så är det bara. Och just kör, det är vad jag gör mest hela dagen. Med bilen och med mig.

Logistik. I en familj på några stycken gör det sig tydligt påmint. Vissa dagar mer än andra. Denna är en sådan. Alla ska på olika aktiviteter, på olika håll, vid olika tider. Jag agerar spindeln i nätet, för idag är jag den som har mest möjlighet till det. Jag skjutsar hit, jag skjutsar dit och så hem en  stund emellan. Till stor del självpåtaget. Det vankas oväder och jag tycker att vi alla gör klokt i att lämna cyklarna hemma. Lite vardagslyx kan jag tycka, en ovädersdag som denna, att erbjuda skjuts istället för att hänvisa till bussen.
Tar mig tid för en stunds fika hos förälder som på grund av ålder och nyss hemkommen från sjukhus behöver lite extra omsorg.
Så vill jag hinna med en del på hemmaplan också. Rensar arbetsbordet och önskar verkligen att jag passade på att sortera ordentligt. Men som oftast gör jag en snabbrockad på grejerna, så att det ser lite bättre ut. Gör oredan osynlig. Så får jag plats med en stor kopp te och ett stearinljus. Känner trivseln. Det lilla dagsljus som erbjuds idag ger mig tillräcklig arbetsbelysning någon timma till. Slår mig ner och drar tio djupa. Andetag alltså. Regn och blåst förtar fullständigt lusten att låta utomhusluften stå för den förbrukningen.
Här tycker jag om att vara. Så länge det varar.

Fler transporter. Hemma igen bläddrar jag bland recept med julkakor. Vill så gärna hinna få in ett bak i dagsschemat. Hinner! När jag ytterligare lite senare landar hemma, efter att ett av barnen har hämtats från idrottsaktivitet, är vi tre istället för fyra som äter middag tillsammans.
Burkar fylls med kakor innan jag slår mig ner en stund i soffan. Med fötterna i högläge. Nöjd med dagens insats, för många har uppskattat den. Fyller på energidepåerna med en kopp kaffe och lite av dagens bak. Nu är det bara den fjärde kvar som har blivit lovad skjuts hem när kvällens evenemang avrundas.

”Schack matt” – en dag mitt i livet.