Att de första marsdagarna har bjudit gråväder gör just inte så mycket. Man har känt våren runt husknuten lik väl. Härligt. På trappan har de första penséerna fått ta permanent plats i betongkrukan, i sällskap av några vårlökar; narciss och pärlhyacint. En kamelia kånkas upp från källaren varje morgon och tillbaka ner på kvällen. Jag fjäskar lite i hopp om att få den att trivas hos oss – vi är inte riktigt bekanta ännu.
De begynnande dagarnas gråa färgskala har under veckan kompenserats med råga av ett härlig solsken, som gett lite värman om man hittat den rätta lähörnan. Den kan man hitta om man letar en bit från det öppna hav som fortsatt sveper in kalla vindar. Krokusarna i arbeten genomgår en mycellik invasion och an blir glad av det färgspel de bjuder. Men det bästa - det jag mest ser fram emot när våren knackar på: Jag får vakna efter att ljuset nått morgonen.