Så står jag mitt i försommaren och kommer på mig med att undra: Våren! Vart tog våren vägen? Ena dagen verkar fortsatt lite för kall och nästa lever man sommarliv. Barfota i gräset, en glass på soltrappan, krocket i trädgården, klädd i bara shorts och linne. Den kommer så fort. Så obemärkt. Plötsligt bara är den. Sommaren!
Fast denna dag lockar inte försommaren med glass på trappan, eller att vara klädd i shorts och linne. Inte ens med krocket.  Det är allt för blåsigt och kallt. Spelplanen står övergiven i gröna rummet. En annan dag ...
Jag lämnar hemmet och tar mig ut till landet och havet och en riktigt go kompis. Gökotta i morgon och jag hoppas få förtur att höra den idag. Det väcker sommarlovsminnen från veckorna på landet i sommarstugan, när man såg dem sitta på rad och hörde dem gala ikapp. Numer undrar jag likt med våren; vart har de tagit vägen? Jag hör dem så sällan. Men hos min kompis brukar de finnas och där brukar jag höra dem. Det har nästan blivit en outtalad tradition att jag får en inbjudan vid månadsskiftet maj/juni. Kanske till del just för den skull ...
"Jag har inga fredagar kvar i skolan nu", säger mellan när vi alla samlas på kvällen. Då blir det extra tydligt. Våren är som bortblåst och sommarlov om knuten. Om ett par veckor är vi där. Nu väntar först helg med klämdag. Det blir som fredag, lördag, lördag, lördag, söndag för barn och ungdom som haft intensiva skolveckor.
Syrenens vissna blommor ligger som en bädd i gräset. Blåregnet orkar inte länge till hålla sina många, dignande klasar. Våren är bak knuten som vi nyss har rundat och sommaren står för dörren.