Man hade kunnat önska att det vore lite vitt. Och lite kallare. Åtminstone inte fullt så grått. Men vi klär in trappan med granris och inne har vi julstök med mycket tända ljus och trängsel i köket. Grabbarna grus, och de är ju några stycken, stoppar korv medan jag kokar knäck. På köksbordet ligger papper och pennor och rimmen på klapparna kommer på pränt efter hand som de kommer till och klapparna blir under tiden några fler i säcken och under granen. Det är varmt och doftar gott och det är glatt och förväntansfullt. Granen står på plats och väntar på att kläs. Vi lämnar köket för en stund och dyker ner i jullådan med alla julgranskulor. De stora, röda längst ner och de lite mindre högre upp. Vi krånglar med sladdar till julgransbelysning som har hamnat huller om oreda sedan fjolårets plundring. Men efter en liten tålamodsprövande instats sitter de på plats. Alla julgransljusen tänds (nåja, de allra flesta - ett litet bortfall med några som inte vill vara med) och så står vardagsrummet som i en gloria ännu ett år. En julgranskula har ensam blivit kvar i botten på lådan. Vi letar omsorgsfullt efter den gren som saknar den. Och där finner vi det; det lilla fågelboet som följt med granen hem till oss och in till vår jul. Jag hoppas det blir en riktigt fin jul i år. För alla.