Jag vaknar till en solig morgon med kalla vindar. De biter när morgontidningen ska in. Det är priset av att bo vid kusten - havet behöver en stund på sig innan våren får grepp om det. Å andra sidan får samma vindar gröna rummets alla påskliljor att vaja och doften från dem att sprida sig. Havet är genast förlåtet.
Hemmet hyser under några dagar familjens alla medlemmar. Det är härligt att campa ihop, samsas under frukost och middag och en stund i TV-soffan framåt kvällen. Men den verkliga anledningen är att vi i helgen har omnollning här i familjen. Mellan lämnar tonåren och ännu en gång står man inför faktum att åren går. Men jag ser verkligen fram emot morgondagen. Jag älskar fina överraskningar. Både de jag själv föräras och de som jag vill ge till mina nära.
Men jag ska väl inte gå händelserna i förväg, man uppmanas ju att fånga dagen, och idag ska jag på återträff med "gamla fuffensgänget". En gång kollegor, därefter spridda för vinden men ändå för alltid sanna vänner. Jag gläder mig.