Jag nöter skor och blir lite av en trafikfara där jag i min iver febrilt söker efter bokstavskombinationer på fortskaffningsmedel i min omgivning. Jag vill ju hitta de där speciella, poänggivande.
De första jag springer på är de mjuka och hårda, de för språket helt livsnödvändiga.
Ett språk blir helt oförståeligt utan dem. Och tråkigt. Vad hade inte ett O och ett E betytt för de här?
En Rolex, det hade minsann varit något helt annat det.

Att se den bilburna Blekinge Tekniska Högskolans egna registreringsskylt susa förbi, får mig att börja nynna på BeeTHovens femma. Det var nog inget de tänkte på. Jag fångar upp den på parkeringen.

En gammal goding som en gång tjänade lagen har nu varit ute i helt annat blåsväder. Så pass att vindfånget över Lilla Bält, under turen till Als, fick den lilla vågräta delen i L:et att fara vind för våg. Men det fångades upp i sista stund och fick på kuppen en högre position än sin lodräta halva.

Sjön suger. Nu blev jag sugen på ...

Nåväl, jag sprang bland flera andra ...
... på några damer och fastnade för ...
Någon av hennes sex söner gick inte att finna i detta sammanhang, men på vägen stötte jag ihop med ...
Inte det vanligaste bland namn, men i sällskap med 352 andra svenska grabbar är han minsann en stolt bärare av detta.

Ett sista möte blev det med en som delar födelsedagsmånad med mig. Skönt att tiden kring september är så härlig, annars hade jag lätt kunnat börja längta till våren.