Dagarna springer …

... som brukligt är, fast jag gör vad jag kan för att hålla dem kvar. Jag tittar ut över det solgula, mitt i sommarens gröna, ser havet glittra där bakom och önskar att det ska vara länge, länge ...


Morgonens möte på väg till brevlådan. Vi hälsar och fortsätter sedan åt var sitt håll.


Vad jag lärt är idisslande kossor inte glada för dessa gula, likväl finner jag dem där, mitt i. Kanske bara för att man blir så somrigt glad. För somliga, som knappt ännu fått mjölktänder, är det förstås lättare.


Så rackans nyfikna.
Bäst ändå, om grannar sköter sitt.


Med barfota fötter, med tidningen under armen, på väg tillbaka från brevlådesamlingen denna arla morgontimma, ser jag havsvattnet dra sig tillbaka från ängen där det bildar "sjöar" för vattenälskande väsen. "Det susar i säven", stunderna med barnen, tränger fram ur minnesbanken. Stunden tillsammans på kvällen innan läggdags. Stora nu. Låt tiden få lugna sig en aning.

"De stora små" har varit, är och kommer att vara samlade med oss till och från under stora delar av sommaren. "Samlade". Det bästa. Lycka. Livet på en pinne.


De allra fluffigaste dunbollar ...

Medan någon har sett sina bästa dagar, står en annan i full blom ...

... medan en tredje är på väg ut, lämna boet, pröva vingarna. Varför, undrar jag, där tittar upp i björkens lilla bo, måste taket skugga så att det ska vara så svårt att se den lilla starungen som tittar ut. Snarare hänger ut. Blir rädd att han, eller kanske hon ( vad vet jag ) ska falla ner.


"Hen-problematiken" håller oss undrande också vad gäller våra bevingade äggproducenter. Det sista hänger helt på genusfördelningen. Vem kommer att gala, vem kommer att värpa? Ingen av oss är ännu man att se vilket, men allt mer dun blir snabbt till fjädrar.
Ett visst mått av spänning och förväntan, mitt i det lilla.

Sommar ...

12 thoughts on “Dagarna springer …

  1. Det är verkligen en fantastisk tid nu och jag önskar att tiden kunde sakta ner nu men nej. Snart är vi redan i mitten av juni så det gäller att ta tillvara på dagarna.

    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Så är det. "Underbart är kort..." för att citera Povel, men vi passar på att njuta så länge det går.
      Kram!

      Reply
  2. En ljuvlig tid är det och jag är en aning sorgsen över att jag inte är hemma i Sverige just nu. Men så är det. Njuter av dina bilder och din text, blundar och tar mig hem för några ögonblick. Hem till den svenska sommaren som jag är så förtjust i.
    Stort tack för att du så generöst delar med dig av det vackra du har runt dig.
    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      ja, den svenska sommaren är något att längta efter och njuta av så länga man kan. Fint då att du fick en liten dos av den, medan du samtidigt omger dig av allt det fina där du är nu.
      Kram!

      Reply
  3. Ett tänkvärt blogginlägg med fina foton och passande titel.
    Jag skulle också vilja sänka tempot och förhindra att sommaren rusar för fort.
    Vad mysigt att ni kommer att kunna samla "klanen" under större delen av den ljusa årstiden.
    Njut du på.
    Kram, Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack.
      Tiden är som den är, men man får försöka komma in i "sommarlunken": ett makligt tempo, lugna djupa andetag och "bara" vara.
      Jättemysigt, verkligen, med trion på plats. Jadå, jag njuter dagarna och stunderna.
      Kram!

      Reply
  4. Ljuvliga rader av ord och bild. Som i en bok följer jag med från början till slut. Tack för ett fint inlägg med ljuvliga somriga bilder och fina ord.

    Reply
  5. Njutbart Mia, så njutbart! Du har det vackert, fridfullt och underbart omkring dig. Mysiga och spännande möten i naturen du gör varje dag. Själv tassar jag barfota på kolonin och njuter av helgens sommar värme.
    Kram Kajsa

    Reply

Leave a Reply to Znogge Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


three × = 27