... för att hinna i kapp februari. Jisses som jag flåsar fram för att vara jämsides vid målgång! Men här är jag nu, och några dagar återstår.

Jag har varvat härliga solskenspromenader i underbart väder, med stugsittardagar då stora blöta droppar tårats ner för fönsterrutorna. Lite varannan-dag-väder har det varit. Det ger utrymme att tillgodose lite av varje. Powerwalk-tempo med nosen mot solen, för att sedan unna sig en sittning på soltrappan med varm choklad eller kaffe. Nu är tiden kommen, så härligt! Sedan, en annan dag, då när dropparna faller - ja, då är det läge på att ta tag i allt annat, och kanske blir det en stund framför brasan med boken. Lite för själen i båda typer av väder.

Har gjort en lätt investering i fiberpottor i samma veva som årets botanisering bland fröpåsar gick av stapeln. Hamnade minsann mitt i rean av samtliga fröer den dagen jag roade mig med denna shopping. Så nu är vi på G! Det är allt bra mysígt med de där första sysslorna på året som ger försmak av kommande säsong. Den särdeles trögstartade chilin har äntligen börjat leta sig upp i ljuset. Späda gröna stjälkar hanteras som bebisar. Lagom av allt; värme, sol, vatten. Behov av daglig omsorg gör att de nu har fått följa med oss till landet där vi har tänkt bo under några dagar. Så här har vi nu, i sällskap med våra chilibebisar, landat mitt i ett för årstiden ödsligt och lite kargt landskap. Det är något tilltalande och vilsamt över att få ha det så - det gör något bra med mig. Så fort vi stiger ur bilen börjar det kacklas och galas i hönsgården, så välkomnad blir man också. "Hönshjärna", det är ju så man säger, men jag tror man underskattar dem. Våra små sprättisar är både nyfikna och sociala och är ett trevligt inslag i det fina livet på landet.

Jag tar en tur på tomten för att se om några av de tidigaste lökarna tittat upp. Dåligt med det. Kalla, tilltagna vindar från havet får dem att vilja stanna kvar i vintervilan lite till. Men så! Där! En liten - EN! - men i alla fall, snödroppe av den lite speciella sorten, hubben jag grävt med mig från trädgården i stan, med de allra sötaste små blommor. Jag ser den där, mitt i en blöt och ledsen gräsmatta som väntar på sol och värme.

Man blir glad. Och hoppfull.