Jag har en liten dipp. Så där som man kan ha ibland. Känner mig trött och håglös. Lägger över foton i bildarkivet och rensar kameran. För att göra nåt av nytta. Mellan tittar hem om till helgen, mest för att låna kameran tror jag, och då är det ju bra om den inte är full av gamla foton. Den ska följa med honom till Uganda, dit han, blivande geologen, av alla möjliga ställen ska åka på exkursion. Vi är förstås nyfikna och vill gärna se många foton när han kommer hem, så J tyckte det var en bra idé att han har en schysst kamera med sig.
Bland alla foton som radar upp sig hamnar jag mitt i våren, sedan bland syrenblom, yngsts student, ja, till och med hans konfirmation. Då inser jag verkligen att det är hög tid att frigöra minneskortet. Så blir det plötsligt sommar och buskarna dignar av bär. Jag går tillbaka till vintergäck och krokus och längtar till våren. När jag känner att jag längtar som allra mest ser jag vita tussar singla ner utanför fönstret. Vill inte. Fullkomligt dyker ner bland sköna foton för att undkomma och tillbringar istället en stund ...
... bland vintergäck och krokus.
... tillsammans med familjen hela vägen upp för trapporna till "La Citadelle de Dinant", i början av april när syrenerna blommar ...
... för att få ta del av hela härligheten när vi når toppen. Ett av Belgiens "måsten".
... med en liten promenad bakom världens finaste trio,
på väg upp till Grand Place i belgiska Mons ...
... för att ge denne lille krabat, som en gång var en del av vår vardag, en klapp på huvudet. ( Sägs vara lyckosamt för de som önskar familjetillskott. )
... mitt i vitsippebackarna ...
... för att strax där efter ta en båttur runt Manhattan.
... bland äppelblom.
... med mysigt födelsedagsfika.
... bland fröpåsar och huvudbryderi om vad som ska i jorden.
... bland gubbar ...
... och då allra helst förstås min man, som vunnit mitt hjärta.
( Det finns kärlek i allt han gör i sitt anletes svett för sin familj. 😉 )
... med att bli uttittad.
... med kreativt flöde mitt i stundentsäsong.
... med akvarell mitt i ...
... krasseblom.
... med att tillsammans med hela min familj vara en bland nästan 70000 på sommarens häftigaste konsert ...
... med Axl ...
... o Slash o hela gänget i Guns N´Roses.
... med att lyssna till sommarens vågskvalp på en solig brygga.
... bland öländska raukar med Blå jungfrun där mitt ute i baljan.
... med att "bara" vara, mitt i sommarnatten.
... med att skörda vinbar ...
... till sommarens godaste paj, medan jag utmanar äldst på wordfued.
... med dig.
Nu orkar jag lite mer "grå vardag" och vinter. Man får ju ändå ge dem att de har sina stunder.
Som vän av handboll gick man lite i sank i går. Om man är blågul vill säga. Märk väl: inte blå och gul. Det läste jag däremot i morgontidningen att andra verkat bli efter en annan match. Två ungdomslag i hockey som fick till ett så hetlevrat efterspel att 205 utvisningsminuter delades ut och flera spelare är nu avstängda från träning och matcher ett tag framöver. ?!??!? Det är nästan så man slutar vara blågul. Ta det lilla lugna uppmanar jag!
Det lackar å´ det är härligt. Jag gillar julen. Men det är förstås inte enbart tomteblossglittrande. Nej, det vore allt för bra. Smolket i den väl kända bägaren leder till plötsliga och ganska oväntade insatser. Diskmaskinen byttes för ett par veckor sedan och tog en halv fredag, en hel söndag och så en del ur plånboken i anspråk. Men den diskar likt Tingeling svänger staven - glimrande! 🙂 Då var det bara det där fejandet innan det verkliga julstöket tar vid. Passar på att frosta av frysen en dag när det är ett par minusgrader. Sen vill den rackar´n inte starta upp maskineriet mer. Med en extra frys i källaren får detta inköp vänta på sig.
Det är väldigt sparsmakat med bekvämlighet på "bygget". Men vi reder oss fint och tycker att det är riktigt mysigt. Sommarvattnet stängdes av för drygt en månad sedan och efter det har dunken Donje - ja, den heter faktiskt så - försett oss med vatten. Tio liter i en plastdunk med tapp, fylls med färskvatten inför varje helgs avresa. Perfekt! Och så en byggfläkt i ett rum som nu får tjäna som fika- och lunchrum. Eller bara för att kroppen ska tina. Det kan bli ruskigt kallt med utomhusarbete denna tid. Fast det kanske man inte ska avslöja, risken finns ju att kroppstemperaturen hänger ihop med arbetsinsatsen. Men hantlangarens lott kan ibland innebära att man blir lite stillastående. För närvarande har det varit på stege. Då står man stilla och håller i sig. Hårt, kan jag säga.
Man kanske inte bör tala högt om sina vanor gällande starkdrycker och inte tycks de väl heller höra till det botaniska. Men i helgen tillät vi oss för ovanlighetens skull en drink före maten och det anmärkningsvärda med det, kan jag tycka, var att jag gick ut i trädgården och skördade de små oliver, som sedan las i drinkarna, från mitt lilla olivträd. Tada! 🙂
