Receptböcker - det finns ju en uppsjö! Hos oss står flera undangömda i ett skåp. Fast somliga av dem är sedan länge flitigt använda och på väg att helt falla sönder. De där gamla härliga som man tar fram när det är dags för genuin husmanskost eller klassiska söndagsmiddagar. Eller Sju sorters kakor när det är dags att baka småkakor. Jag passar ibland på att köpa senare utgåvor av dessa på bokrean. Så upptäcker jag att recepten inte längre är desamma. Så vilka använder jag? Jo, de gamla fallfärdiga. Med trasig rygg och hundöron och med iturivna sidor som är tejpade. Där finns recepten med väl valda ingredienser och perfekt måttangivelse. Tycker jag.
Receptböcker kan nästan tyckas uttjänta när man numer ofta hänvisas till nätet. Där finner man allt och vi bläddrar sällan i de böcker vi har. Fast vissa sidor, med favoritrecepten - de öppnar sig själva.
Sedan finns det de receptböcker som är en fröjd att ha som sällskap en stund innan det är dags att sova. De man har med sig i sängen. Eller kan sitta en kväll framför brasan och bläddra i och bli inspirerad. De som handlar nästan lika mycket om inredning som om bak och matlagning. Där man lika gärna vill ha de blommor och burkar, arrangemang och de mest fantastiska uppläggningsfat man ser på fotona, som de kakor, tårtor, drinkar och maträtter man finner recept på.
En härlig bok, som är perfekt att ägna en stund åt när hösten smyger sig på, är Sanna Töringers Vintermat. Från den bakar jag gärna franska, skurna pepparkakor. I tider som dessa ... när det lackar…
Advent & jul
Tänjbara traditioner
Något varje dag har vi länge haft som motto när december har anlänt. Att göra något varje dag som bockas av från den traditionsenliga jullistan. Vi som egentligen inte håller så hårt på traditioner. Men en jul hemma, med familjen, det hör till sedan många år. Och det finns sådant som är svårt att avstå. Pepparkaksbak till exempel. Degen som kavlas lövtunn varje år, stundom under diverse väsande svordomar. Pilligt och tålamodsprövande men det doftar ju så gott.
Jag minns ett år när jag och min halva skulle mötas en kväll för att fixa julklappsinköp till barnen. Jag kände mig så nöjd när jag trampade iväg på cykeln in till butikerna där han stod utanför och väntade. Jag var sen och hade skyndat mig för att inte behöva lämna pepparkaksbaket för tidigt. En snabb puss och ett glatt leende från honom och en doft av pepparkaka som stod som ett moln runt mig. Att doften satt i kläderna var ju ganska mysigt. Men att jag hade haft så brått hemifrån att jag inte visste om att hela ansiktet var vitpudrat med mjöl, det fick mig att se mig besvärat omkring. Men för all del – ganska charmigt.
Jag har lätt för att charmas av december. Tycker att det är mysigt att baka och pyssla. Samtidigt kan jag förstå de som förfasas över kommers och hetsigt tempo. Jag kan också känna av det, men jag försöker hitta min egen lunk. En takt som passar mig och vår familj. Jag vill att vi ska må bra i advent. Listan som vi gör, ”något varje dag”, kan lätt sväva ut och få ett väl ambitiöst innehåll. Men vi har kul när vi skriver den. Något läggs till och annat stryks. Allt blir inte gjort och det är helt okej.
Att hålla på traditionen men ändå inte, är ett sätt att hålla liv i det som betyder mycket för oss men samtidigt vara öppen för förändring. Det gillar jag.
Först ut
Första december och första advent. Precis som jag minns att jag ville det skulle vara när jag var liten. Ett önskescenario. Julkalendern drog igång den första advent.
Det är du och jag till frukost. Resten av familjen är på annat håll. Vi tänder första ljuset. Det känns lite tomt. Som att vi borde ha varit samlade. Men det är mysigt också. Yngst har sovit hos kompis i natt och när han kommer hem lite senare har han fått andlig spis - varit på adventsgudstjänst inför konfirmationen. Vi får veta att han har hört tre versioner av Hosianna och det tycker han var att ta i. Fast det var fint också berättar han med många ljus tända och mycket musik.
Vi tänder fler ljus till kvällen och äter nybakade lussebullar. Smakar på den hemmagjorda glöggen som är svår att inte smaka ännu lite mer utav. Stjärnor och ljusstakar är på plats och lyser i fönstren. Krukor med knoppig amaryllis fylls med mossa och jag lindar försiktigt upp julsaker som varit insvepta i tidningspapper. Hemmet fylls med advent och försmak av jul. Skulle gärna själv vilja höra Hosianna och lite av julmusiken som finns samlad på den spellista som fyllts på genom åren. Som på beställning hör jag musiken dra igång i högtalarna. Fast inte riktigt den jag tänkt. Eftersom jag inte var först på plats får jag mitt i adventspysslet hålla till godo med fars och sons val av musik. Så jag håller god min, fortsätter plocka fram ljusstakar och änglar. Vägrar släppa taget om den härliga känslan som infunnit sig. Allt till tonerna av Black Sabbath, Meatloaf, Kiss och AC/DC.


