Author Archives: Mia

12 Comments

images-1Jag har väntat en tid på att bli kallad till tandläkaren. Inte så att jag längtar dit, men inte heller på det viset att jag bävar för det. Fast trevligare kan man ju ha och därför tycker jag det är bra med tid att förbereda sig.
Men inget hör jag. Det kan nog bero på att tandläkarkåren är underbemannad, så som man har hört en del om på nyheterna senaste tiden, så det dröjer kanske ett tag, tänker jag. Dessutom var garnityret vid god vigör senast och klarar sig säkert ett tag till utan översyn. Den här typen av besök sällar sig ändå inte till de trevligheter jag vill tänka på och ägna mig åt i stundande advent.

Att gå till tandläkaren, ligga där tillbakafälld och gapa stort, kan jag tycka är att släppa någon väl nära. Egentligen är jag inte helt bekväm med det. "Intimzon" hörde jag norska vänner en gång uttrycka. Bra ord som jag inte hittar någon omedelbar svensk motsvarighet till. Tandläkarbesök inkräktar faktiskt på min intimzon.

Det är som telepati. Inte så att jag tror att odontologen är illasinnad, men självklart ligger det strax en kallelse i brevlådan med tid för undersökning kort före jul. Typiskt. Jag bestämmer mig direkt för att skjuta upp besöket. Fortsätter ändå läsa att en ny medarbetare och tillika delägare har börjat på mottagningen. Det är honom jag nu ska på besök till och han som fortsättningsvis "kommer att ta hand om dig", står det. Där på följer ett namn som jag vaknar till av. En gammal klasskompis! Jag känner instinktivt att jag inte vill ligga där och gapa inför honom. Så jag bestämmer mig för att ringa dagen där på och säga som det är. Jag tänker absolut be att få tid hos en annan tandläkare på samma mottagning, efter jul!
Men under kvällen börjar jag fundera på om det kanske ter sig lite fånigt. Det är ju onekligen en stund sedan. "Jo, för det är nämligen så att vi gick i samma klass i fyran och femman ..." Och det kan ju faktiskt vara möjligt att han är en jättebra tandläkare ... Och förresten kan det ju vara lika bra att ha det överstökat ...

Så jag ringer aldrig. Nu förbereder jag mig istället. Och jag har bestämt mig för att vara så anonym som det bara går. Och att det nog är lämpligt att "gapa stort".

6 Comments

Det är disigt när Luna gigantus tar plats på himlavalvet. Ett lysande klot med tilltagen gloria. Jag vet inte om jag tycker att hon ser så särskilt mycket större ut än vanligt när hon är full och synlig. Men i en "vanlig" måne ser jag mångubben. Luna känns mer som en hon. Hen kanske ... "Men jag tycker den lyser gulare än vanligt", säger yngst. Kanske. Jag tittar igen. Lite större är den (han/hon/hen?). Och jag håller med, jag tycker också att den lyser mer gul än vanligt. Men mångalen ... nä, inte så pass.
dsc_6478

6 Comments

Vi lämnar södra kustens solsken under lördag förmiddag. Sitter skönt tillrätta i sätet bredvid dig som styr oss in bland Smålands mörka skogar, där diset ligger tätt och träden är klädda i rimfrost. Det är som en sagovärld att färdas på vägar med tät isgnistrande skog vid sidan om. Vackert. Vintrigt. Härligt. Du är nervös och har inte sovit ordentligt inatt, medan jag, som inte ens kommit på tanken att vara nervös, enbart är glad och tycker att det ska bli jättespännande. Så kul att vara med. Men hur det är; din nervositet smittar en aning och anspänningen tilltar. Men mest är det kul.
Du som är van att coacha ska i dag istället sitta på åskådarläktaren tillsammans med mig och äldst och se yngst spela handboll, som vi är många som hoppas ska ta dem vidare i junior-SM. Klart att det känns lite pirrigt. Men jag som är en mamma som allra mest hoppas, lite till sonens förtret, att de framför allt ska ha kul, tar det lilla lugna. Tills jag plötsligt överraskas av andan på planen som näst intill är fientlig bland det mötande hemmalaget. Varför ska idrott behöva bli blodigt allvar så tidigt? Jag vill så gärna att de ska ha kul. Men också gärna, så klart,  att "våra små pojkar" ska vinna.
Ungefär en kvart in i matchen är alla föräldrar varma i kläderna och ömma i händerna av hejaramsor och applåder. Och hemmalaget är inte längre så sturska eftersom de tappat mot "oss".
Helgens fortsatta matcher var så framgångsrika att de klarade av att ta sig vidare och det var alldeles ljuvligt att välkomna hem en glad kille. Så det är med en extra puff i energidepån som vi går in i en ny vecka. Och nu sover vi gott.
img_0881

4 Comments

Sänder en solig fredagshälsning från en entrétrapp som inbjuder till en stund med en härlig kopp varm choklad. Eller bara en stund. Kanske en bok. Njuta och ge tid till lite eftertanke. Man behöver det ibland tycker jag. Jag tänker att om jag pussar grodan som vänt nosen mot solen och mig, så vips dyker Du kanske upp. För just nu är det nog bara vad det där märkliga grodförvandlingsfenomenet kan åstadkomma som saknas. Lite senare kommer yngst att dyka upp han också, förstås lika välkommen, men hans uppdykningar blir numer allt senare och inte längre lika många. Han är mitt i den där buffertzonen mellan det trygga i att bo hemma och förberedelsen i att så småningom skaffa eget. Därför är också J och jag mitt i en tid när det känns extra viktigt att vi är rädda om varandra och det vi har. Så det är mysigt att slå sig ner på trappan en stund, känna att jag är glad över att vänta på Dig.dsc_6469

6 Comments

Det känns som om jag vaknar upp till en snöig och snurrig värld. Som till en saga. Bedårande vacker så som den bara kan vara när enorma snöflingor faller från himlen och skrämmande otäck som när en lynnig, frustande drake väntas blåsa eld. Lite chockerad tar jag del av morgonens nyheter och undrar hur världen nu kommer att te sig. Jag vågar inte riktigt fundera över det utan låter mig stället svepas med av vardagssysslorna i hemmets trygga vrå. Sätter mig med en värmande tekopp i handen och tittar ut över ett drömlikt snölandskap. Finbesök dyker plötsligt upp utanför fönstren. En flock sidensvansar flyger förbi, vänder om och sätter sig i äppelträdet, flyger vidare igen och kommer sedan åter tillbaka. Verkar inte kunna bestämma sig. Men jag blir glad över besöket. Det är fint att se dem och varmt välkomna är de till vår trädgård. Lyckligt ovetandes om ett lynnigt odjurs framfart.
dsc_4243

6 Comments

dsc_6462-1Lite överraskande vaknar jag till en vit morgon och det känns genast väldigt mycket vinter. Kylan sveper in när jag öppnar sovrumsfönstret för att vädra. "Stäng genast" hojtar du, som inte hunnit mycket längre än att du näst intill står i bara mässingen. Det är en bra tid att värma varandra.
Den långa helgen har varit utan spöken och pumpor men vi har haft desto mer av knastrande brasor och tända ljus. Inte långt ifrån oss har vi sett kyrkogården lysas upp av alla ljus som tänds för våra nära. En fin tid för eftertanke.
Så rasslade det till ordentligt minsann, när jag drog storkovan i vinlotteriet i helgen. Det är en härlig tid också att samlas med vänner, äta gott och skratta mycket.

Trappan har blivit av med lite av hösten. Somligt har planterats i nya krukor och ställts in i orangeriet för vinterförvaring. Ljung och julros och kvistar från gröna rummet har istället fått ta plats. Lite förberedande inför advent och december och de vintermånader som sedan följer.
Solen som tittar fram mellan molnen idag och snön som lagt sig till rätta får det att spritta till inom mig, precis så där som när man var liten. En känsla av förväntan. Den är inte lika påtaglig som då, så som när jag var liten, men den finns, jag känner den, och det gör mig glad.
dsc_6464

10 Comments

dsc_6448Vi får en vecka med ljusare morgnar du och jag, eftersom vår morgon börjar mitt i skarven där omslaget till vintertid blir märkbart. "Normaltid", rättar du. Hur som helst känns det bra nu när novembermörkret sluter tätt, att stiga upp och vara lite vaken när ljuset hittar fram till fönstren. Men det är mysigt i alla fall med tända stearinljus under frukosten. Det doftar gott och sprider ett varmt sken.

Höstlovet är tystare än vanligt här hemma i år. Men så är det ju också bara en av tre i det yngre gardet som tillbringar denna novembervecka under samma tak som vi. Han är inte så varse timmen på morgonen eller för den delen tiden på dagen över huvudtaget. Han är ledig. Långa sovmorgnar och pluggfria dagar för att sedan ha träning i vanlig ordning när kvällen kommer.
Vi ska också vara lite lediga du och jag. Skiner solen på oss gissar jag att det blir dagar med "det fina livet på landet". Är det allt för grått och definitivt om det regnar, inreder vi istället ett café framför brasan i kakelugnen. Ett café som serverar hembakat och nybryggt kaffe och som har levande ljus på bordet. Där slår vi oss gärna till ro efter en novemberpromenad i skogen, där de sista prasslande löven singlar ner innan träden står i lättklädd novemberstass, eller mer sannolikt i spritt språngande naket grenverk.
dsc_6453

4 Comments

img_0854Den välbekanta promenaden i skogen, den där varje steg har tagits så många gånger, som jag kommer hem ifrån ibland utan att veta vad jag har gått, för under tiden, längs med vägen, har en massa funderingar och känslor bearbetats och plötsligt är jag hemma efter femtio raska minuter, ja, för så lång tid tar det ganska exakt, femtio välgörande meditativa minuter som kan göra min dag - den kan bli något helt annat i sällskap med mellan.
img_0855Den studerande sonen som i dagsläget tycker att geologi kan vara framtiden visar mig deltat vid strandkanten som alla oktoberdagars regnande åstadkommit, fortsätter ut på den havsbotten som lågvattnet blottar så pass att jag tänker ebb och flod och därefter tas vida kliv över stora stenar. Allt för hala för mig som istället, så långt det är möjligt, väljer att ta försiktiga steg i mjuk mossa, högt gräs och böljande ljung.
img_0870Off-road hamnar vi på sidospår och villospår och femtio meditativa minuter blir två timmars äventyr fullt med nya upptäckter, där alla sinnen behöver vara närvarande för att inte falla från en höjd, halka på en sten, sakta kasa ner i havet från en brant. Det väcker barnet i mig. Och så där, mitt i skogen, finner vi Ugglas hus! Vi gör Tiger-hopp och känner att vi delar skogen med Christoffer Robin. Ett litet äventyr en vanlig dag och vi hamnar mitt i sagan.
img_0872

10 Comments

Bland blommiga koppar, engelsk konfekt, oliver, italiensk salami, spansk paella, franska ostar, belgiskt pâtisserie och mycket annat besökte vi den gästande internationella matmarknaden i helgen. I skydd under marknadsstånden och med raska steg korsandes dem plaskade vi kring över torgets kullerstenar och bestämde oss för att regnet inte gjorde det hela mindre trevligt än vad det ju faktiskt var. Men matgästerna som slog sig ner vid borden och lät sig väl smaka av den allsköns härligheter som serverades den hungrige, de var inte många. De rent av ofanns, så mycket spelade vädret oss  spratt. Men med en kasse i varje näve dukade vi sedan istället fram av läckerheterna när vi kom hem. Löksoppan som tillagades i helgen och som fyllde varje vrå av hemmet med doft av allt vad den nu innehöll, matchade väl de ostar och oliver som serverades till.
Mörka dagar och regntunga skyar gör det helt perfekt att samlas med familj och goa vänner och duka fram sådant som får det att vattnas i munnen. I skydd för regnet, gärna framför brasan. Men snart, gärna nu, skulle jag bli väldigt glad över lite sol.dsc_6438

10 Comments

dsc_6427För att stå ut med fönsterputsningen krämar jag på AC/DC i högtalarsystemet. Med en effekt ungefär detsamma som gasen i botten. Det går liksom lite lättare då. Ursprungliga fyrluftsfönster med spröjs, i ett hus som har passerat seklet i ålder, kräver sitt. Jag kan inte hjälpa, jag tycker faktiskt ... nu låter det illa om mig; att det är djävulusiskt tråkigt att putsa fönster. Men! Det blir rent av lite kul när tvätt och puts går i takt till musiken. AC/DC är perfekt! Hela min lekamen hänger på där jag svajandes balanserar på pallen för att nå högst upp. Förbipasserande lyfter på blicken, som om det vore den som uppfattar den höga volymen! Eller är det jag som drar till mig förundrade blickar?
En inre varningssignal värnar om öronen. Möjligen också om grannarna. "Så här ska AC/DC spelas", skulle mellan tycka. "SÄNK!", skulle yngst tycka. Sannolikt skulle J hålla med honom, medan äldst gissningsvis skulle finna sig. Men skit samma just idag, vad de skulle tycka, för jag är helt allena hemma och gör precis som jag vill. Det är faktiskt en klar fördel med att bo i hus - musik på hög volym. Och att ibland ha huset för sig själv.

Jag följer mammas råd att putsa fönster när det är mulet. Det blir torkfläckar annars säger hon, av solen. Jag vet inte, men i vilket fall blir jag gladare av att titta på nyputsade fönster när det är mulet ute. Jag tycker att det blir torkfläckar i vilket fall och skiner solen syns de så väl. All den tiden, allt det kneget och sedan titta på fläckiga fönster. Gamla glas som "runnit"  och som har sina blåsor och repor är inte lätta att få fina. Men dagar när solen gör något annat än lyser över mig, blir jag ändå lite glad över nyputsade fönster. Och fönster, de är på något vis husets själ. Jag må rya på dem när de ska putsas, men jag är i själva verket väldigt glad för dem. Å´ så mår jag rackans bra av att få mig lite AC/DC till livs.
dsc_6425