Månadsarkiv: juli 2014

Det ångar hett i trädgården. Dels av solen som med råge serverar det många värmeälskande törstat efter; en allt mer stigande celsiusskala. Densamma får andra att söka sig till skuggan. Många är sannolikt vid stranden. Men inte vi. Här hemma råder det febril aktivitet - den andra värmealstrande källan. "Ingen vila, ingen ro, bara jobba, bara gno." Svetten lackar så verktygen nästan glider ur händerna. Nu ryker det gamla läckande taket till vårt uterum och ger plats för det nya. Gamla träväggar rivs, planka för planka. Yngst gör med stadig hand och hjälp av kofot en liten stackars musfamilj hemlös. Det har varit ett skönt krypin, där mellan de gamla träväggarna, under de kalla vintermånaderna. Nästan som en liten silo, där familjen mus arbetat upp ett gediget förråd av solrosfrön som varit ämnat för hungrande fåglar. Men det finns många magar att mätta och de små gnagarna har lagt en beundransvärd möda på att sörja för varandra inför den kalla tiden. Det forna gamla drivhuset är nu i vart fall tänkt att bli ett orangeri. En trivsam plats för både oss och övervintrande växter. Utan övriga spannmålssamlande gäster. Hoppas vi.

Ja, det är så här vi lever vårt semesterliv. Eller i alla fall delar av det. Kanske rent av det mesta. Vi drivs ofta av att sätta händerna i något. Att förändra boendet, se något nytt ta form, klura tillsammans och att svettas varma sommardagar för att förverkliga de idéer som vuxit fram med tiden. Vi tycker att det är kul. Det ger oss tillfredsställelse och mental vila. Självklart finns det också plats för lata stunder. Man måste ju njuta av vad man åstadkommit. Slå sig till ro och begrunda och betrakta. Dessa stunder blir både många och långa.
Möjligen är det i dessa båda sysslor som fördelningen mellan oss båda kan te sig något obalanserad. Du drivs väldigt av det förstnämnda medan jag har en fallenhet att med god marginal uppfylla förutsättningarna för det senare. Medan vägen dit, den som fylls av mängder med idéer, kantas av en oerhörd kreativitet från min sida. Å´det är så himla bra, för här har vi verkligen funnit ut hur väl vi kompletterar varandra, du och jag.
Självklart är jag delaktig i mer än idékläckandet. Till exempel förser jag familjens hantverkare med en del av de verktyg som jag är bättre på att leta fram än att använda. Det rör sig i stor utsträckning  om de eldrivna. De som ibland, helt förståligt, kan vara plågoandar för närliggande grannar.  Jag kan också ha en hjälpande hand för att räcka eller hålla. Emellanåt fyller jag en kanna med något kallt för att vätskebalansen ska jämnas ut hos de som gör av med mest. Nog så viktigt varma dagar.

En sommardag som denna flyttas en hel del av kökets göromål till gröna rummet. Jag sitter med benen slängda över terrasskanten och skalar potatis i en stor vattenfylld bytta. Det ger lite känsla av sommarstugeliv. Transistorn har förstås burits ut och där ur ljuder signaturen till "Sommar i P1 och dagens sommarvärd är ..." Det är spännande att få ta del av och ibland bli så välkomnande inbjuden till andras livsöden. Jag upptäcker att jag sitter och sjunger med i musik som spelas, till låtar som jag inte visste att jag kunde texten på. Musik som funnits länge.

Kvällarna blir sena. Middagen avslutas så sent att vi har kommit till "kaffe-på-maten" först vid midnatt. Vi serverar rabarberpaj med jordgubbar, vispad grädde och hemmagjord vaniljsås till. "Det här är nyttigt", säger du med skämtsam ironi och syftar på kombinationen av kaloriintag och tid på dygnet. Våra kloka barn som sitter intill upplyser om att det nog faktiskt är precis vad det är. Nyttigt att tillåta sig falla utanför ramarna. De som man förhåller sig så tight till de övriga veckorna under året.

Nu har vi semester. Nu lägger vi vardagen åt sidan för några ljuvliga sommarveckor som vi ska göra vårt allra bästa för att njuta.
Vi är inte alltid bra på samma saker du och jag. Men det blir nästan alltid mer än bra när vi lägger ihop det vi är bra på. Kombinationen fungerar också alldeles ypperligt vad gäller mindre kvalitativa egenskaper. Lite som att minus och minus är lika med plus.

DSC_3410

"Vågar du utmana mig på det?" undrar äldst en kväll när han får syn på att jag har appen till Wordfued nedladdad i telefonen. Han må vara en fena på mycket, men att finna olika kombinationer ur innehållet i vårt alfabet - det drar jag mig inte för att utmana honom i. Där har jag helt klart en ärlig chans. "Vågar?", utbrister jag, en aning stött över hur jag uppfattar frågan. "Självklart gör jag det." Jag börjar. "Lära", skriver jag och får en hyfsad start poängmässigt. Han skyndar att lägga ut sitt ö med att skriva "nöta". Jag bygger på med "klöst".
Så sitter vi där medan bollen rullar  fram och tillbaka och studsar upp och ner likt åskådarna vi har omkring oss. Det skallar ömsom: "Jaaa!", "Näää!", "Men va´ faaasen?!" med eftertryck. Men det är inte en reaktion på hur vi hanterar svenska språket, även om det kan ifrågasättas när de mest märkliga ord tillåts passera. Nej, delar av övriga familjen sitter som klistrade med blicken mot skärmen som visar hur VM-pojkarna dribblar, jagar och springer runt en hel plan, med fokus på en liten boll, i ett hett Brasilien. Allt medan vi sitter helt försjunkna vid våra små skärmar. Gör tappra försök att trolla med bokstäver. Vi tittar upp på varandra ibland och slänger en lurigt leende blick. "Nu du", säger äldst och plirar med ögonen.
VI har kul. Kvällen går. Bollgänget går och lägger sig utan att jag har noterat hur matchen slutar. Helt fokuserad på egen vinst. Timmen blir sen.
Minsann! När ögonen börjar kryssa av trötthet, då vinner jag! Ett hårt slag för äldst, det är uppenbart. Han drar genast igång ett nytt parti. Jag lägger två ord sedan orkar jag inte tänka, mer än att, vilket jag citerar högt: "Vågar du utmana mig på det?" Jo,tack. Man ska vara försiktig med att vara allt för kaxig. Fast tonen är förstås hjärtlig.

Dagen efter blir resultatet av hans revanschlystnad påtaglig. Det lilla digitala korsordet följer oss. Eller snarare förföljer oss. Med jämna mellanrum tar jag en ny koll på vad jag skulle kunna kombinera med till synes hopplösa bokstäver. Funderar länge. Slår till slut till med något som känns rätt mediokert i både stil och poäng. Medan äldst får till det ena efter det andra som ökar på poängskillnaden. Något förargad över detta, fast jag helst vill framstå som oberörd, har jag till och med krysset framför mig i köket, mitt bland råvaror som ska tas om hand. När han svarar med ett "y" som ger orden "sy" och "ly" och hela 43 poäng! ... då börjat jag så smått bli övertygad om att det faktiskt  går att fuska. "Ly!" Vad tusan är det för ord? Ett snabbt besök i ordlistan ge mig svar på det och jag kan inte annat än att låta honom ta äran åt sig av sin fullträff.
Det blir svårt att matcha poängställningen. Men jag ger inte upp. Så tusan heller. Det vore väl själve den om jag inte skulle kunna vinna det här.
"Försiktig med att vara alltför kaxig", var det. Jo, det är nog bäst det. De kommer ifatt en, "de små liven".

DSC_3373

 

"Lillördag". Tillvaron borde bestå av fler. Vi har lärt oss att göra fler av vår. Och vi har lyckats bra. Dagens lilla lördag följer tema vinbär. Gröna rummet bjuder in till vinbärstema.

Att fånga möjligheter ... vara mitt i tiden. Det är en hel del av att lära sig att leva.

DSC_3375

Lavendeln står i sin mest praktfulla blom. Det är en fröjd både att se och att dra med handen över det blå, böljande. Känna dofterna som sprids. Det surrar av liv när man går förbi. Den älskas av fjärilar och bin men allra mest av humlorna.
Det går så fort. Ett par veckor, sedan vissnar blomsterprakten och faller  till marken. Jag skulle vilja att tiden vore lite längre. Önskar att den fick blomma några fler dagar. Allra helst fler veckor. Vart ska humlorna sedan ta vägen?

DSC_3360