... lyser solen på guldgula löv och den första nattfrosten har gjort luften krispig. Det är lätt att finna hösten otroligt vacker. Men man ska för den skull inte föringa gråmyset. Det tillåter kakelugnen att bjuda på en härlig brasa framåt kvällen. Vedförrådet är påfyllt så när kylan väl slår till ordentligt är vi redo.
Denna första frostnupna natt fick sommarens all underbar krasse att krokna. Vi påmindes om att det var hög tid att "hösta". Det blev dagar på landet då vi röjde på tomten. Krukor tömdes och ställdes för vinterförvaring, medan andra bars in för att få växterna att överleva vintern. Kannor och kärl tömdes på vatten, grönsakslandet grävdes och en brasa eldade upp det sista torra trädgårdsklippet. Jag hann med en körkväll också mitt i alltihop. Det var stärkande för både kropp och själ att sträcka ut sig och finna både stundom höga men framför allt rätt toner bland ett energiknippe till sångartropp.
Sommarens odling gav oss potatis i sådana mängder att vi kommer klara oss långt fram i vår. Det är något med potatis som känns så genuint. Även om vi odlar för nöjes skull får man på något vis känslan av att man kommer klara vintern utan att svälta. Trösterikt. Har man en gång odlat potatis blir man knappt av med den. Det är alltid någon liten knöl som blir kvar i jorden och ger nya pärer till nästa säsong, vilket genererade att grävningen fyllde ännu en gedigen kasse med denna delikatess. Kassen bars ner i källaren tillsammans med säsongens odling av lök, som vi också blev nöjda med, och där fann jag överraskad flaskor med fjolårsglöggen som vi satte till. Den tänker jag att vi ska värma på den lilla kaminen en kulen kväll.
Vi närmar oss allhelgonahelgen. Jag, som många andra, har ljus jag vill tända på kyrkogården. Jag tänder ljus hemma också, och i tanken, för de jag har långt ifrån mig. Från ett par av våra fönster där vi bor, kan vi se hur kyrkogården blir upplyst denna helg och det är så otroligt stämningsfullt och vackert. Det känns verkligen andligt, med alla ljus tända, att besöka de som vilar där, och det är fint, tycker jag, att finna en stund att få känna så.
Dessförinnan blir det en tur med besök hos delar av trion. Numer får vi göra en liten turné för att besöka dem. De bor långt bort på olika platser och det bästa som finns är förstås ett återförenas. Jag ska packa i kväll och väckarklockan ska stå på tidigt så att vi kommer iväg som vi önskar och får en lång fredag tillsammans. Det gäller att maxa helgen. Gläder mig.
