Månadsarkiv: juni 2016

6 Kommentarer

DSC_6018De bästa stunderna i trädgården är nästan de som inte är tänkta. Gärna tidigt på morgonen, innan den riktigt vaknat, när man ser och hör allt starta upp runt omkring. Fast det är förstås inte så ofta som jag är i farten redan då. Möjligen går jag för att hämta morgontidningen, vilket i och för sig är en mysig liten tur till brevlådan och så tillbaka till frukostbordet. Jag uppskattar den.

Men ibland händer det. Jag går ut med enda föresatsen att känna på morgonen. Bara en liten stund. En vända i gröna rummet innan dagen börjar. Så kommer jag på mig med att vila ögonen på något som får mig att stanna. Kanske ett ogräs som jag drar upp. Eller en planta som i stundens hängivelse blir omplacerad. Och när jag sitter där, böjd över rabatten, ser jag förstås ett till, eller rättare alldeles för många, som behöver dras, eller tycker jag, när jag ändå redan är jordig om händerna, att jag också kan plantera om annat som jag länge tänkt, eller i stunden får för mig, borde få en ny plats. Plötsligt ser jag tokmycket sådant som ... kanske inte direkt överraskar, men som nu hett pockar på min uppmärksamhet och gäckar mig. Så jag blir kvar. Länge.

DSC_6037
I morse när jag öppnade terassdörren, bara för att andas en snabb dos morgonluft, drogs blicken till det lilla trädgårdslandet där gurkört, ringblommor, johannesört och krasse växer huller om oreda med arter som jag helst hade sluppit stifta bekantskap med. På den plats där det var tänkt att vi skulle skörda bönor, ärtor, rädisor och annat av sommarens härliga primörer.
Så blir den lilla dosen morgonluft, helt oplanerat, till en korg full med allt som inte var tänkt skulle växa så frodigt. Då hör jag hur det strax intill surrar i honungsrosen av gästande humlor. Där är jag tvungen att stanna till en stund, när blicken vandrar vidare till blyblomman som efter en lång vinter, som den tyckte var väldigt trist, nu äntligen visar tecken på välmående. Och i närheten av den sprids doften av kakao från den ljuvliga lilla chokladblomma jag förärades på mors dag. Den kan jag inte gå förbi utan att först sticka näsan i, när jag ser hur fikonet hänger mot rutan i orangeriet och påminner mig om att den rackan tar hiskeligt lång tid på sig för att få alla färdigväxta frukter mogna att skördas. Tur att jag får syn på den för intill står tomat, physalis och gurka som jag nu märker är väldigt törstiga. Så ser jag till att de mest behövande får släcka törsten innan jag fyller kannorna på nytt. Vilket förstås kräver sina stopp på vägen. Åtminstone ett vid vårt lilla smultronställe, där dagliljan nu blommar i kapp med nemesian.
DSC_6042

Morgonens händelseförlopp blir som en rörig kompott. Det känns väldigt bekant, men det är också en hel del nytta med det. Det är klokt att ta tillvara stunderna, för i ärlighetens namn är jag oftast mer som Ferdinand. Jag är väldigt glad för, och nöjd med, att sitta under min korkek och lukta på blommorna.
DSC_6033

6 Kommentarer

Sommaren är i högform. Vi har sommarledigt och sommarjobbar lite huller om oreda. Och vi campar hela familjen under samma tak sedan tre veckor tillbaka. Mysigt. Jag vill ta vara på varje sekund, men det lyckas jag förstås inte med. Jag tänker att det kanske inte är så många fler somrar som vi alla fem bor hemma. Om det nu är någon. Och vad som nu är hemma. För äldst är hemma till största del på Campus och kanske kommer det att bli motsvarande för mellan inom kort. Yngst blir hemma ett tag. Härligt är det så länge det varar och många sköna stunder blir det.

Vi är redo för midsommar. Precis som jordgubbarna. Och vår krocketsäsong har tagit fart. Jag vann minsann dagens omgång. Det lär bli ett nytt "familjeslag" till kvällen. Först ska jag på marknad. Tänkte jag skulle komma hem med en ny mangelkorg. Sådant brukar man finna på marknader, om man letar upp hantverken bland allsköns andra "nödvändigheter".
Revanschomgång till kvällen alltså ...

Trevlig midsommar! Njut vår vackra sommar.
DSC_6004

2 Kommentarer

DSC_6000Idag är det regn-, go´fika- och bokläsardag. Här hos mig vill säga. En väldigt bra kombo.
Regnet smattrar mot rutorna medan jag tar sats med blomsaxen i högsta hugg, för att under en himmel som bjuder på glädjetårar av sympati för törstande blommor och träd, kämpa med taggar som sticks när händerna gör ett besök bland gillberga-rosorna. Fikastunden blir inte densamma utan en liten bukett från gröna rummet. Så dukas några överblivna dumlekakor fram - hur det nu blev möjligt eftersom de är försvinnande goda. De smakar precis som när farmor bjöd på dem och det är ett gott betyg.
Till att börja med har jag sällskap runt fikabordet av de två yngre ur trion som sedan är på väg mot nya mål. Inte mig emot, eftersom jag nu har "Mina fotsteg i ditt hjärta" i "släptåg". Jag är inte en sådan person som sträckläser böcker, men jag kan ändå på ett behagligt sätt drunkna i böcker som jag tycker om att läsa. Och jag menar verkligen tycker om. De där böckerna som får följa med en vart man går, för man vill ta till vara varje liten stund att få sig en dos av den där känslan som bara en riktigt bra bok kan ge.
En egen stund, uppkrupen bland inbjudande, mjuka, välstoppade soffplymåer, med regnet smattrandes mot rutan bakom, medan jag tar små tuggor av go´fikat för att det ska räcka länge samtidigt som jag är helt och hållet försjunken i bokens värld. Guld!

Självklart bjuder jag på farmors dumlekaksrecept för den som önskar det.

2 Kommentarer

DSC_5990Farmor brukade bjuda på härliga, mjuksega, försvinnande goda dumlekakor som är hett efterfrågade här hemma. För att lindra "abstinensen":

Rör ihop
200 gram rumsvarmt smör
och 1 dl strösocker
med elvisp, till en jämn smet

Blanda
180 g vetemjöl (c:a 3 dl, men väg gärna)
1 tsk bakpulver
och 1-2 krm salt ("efter behag", du vet ;) )

Dessutom 24 dumlekolor och 24 nobless

Blanda till en jämn kakdeg.
Dela i 24 lika delar, rulla till bollar och lägg i aluminiumformar.
Tryck en dumlekola i varje.
Grädda mitt i ugnen 10-12 min i 175 grader, tills det bubblar lite i kolan. Ta ut ur ugnen och lägg på en nobless som får smälta. Låt dem svalna och förvara sedan i kylskåp.

Fika-kalas! :)

DSC_5998

6 Kommentarer

Medan jag fixar lite gott till fredagsfikat efter maten, sitter J samlad med Grabbarna Grus, hela härliga trion, som alla tillsammans utgör världens bästa kvartett, om ni frågar mig alltså, framför TV:n där några italienare, 11 stycken tror jag närmare bestämt, gör vad de kan (kanske inte mer än vad de behöver kunna) för att sparka undan en boll för lika många svenskar. De springer över en plan som känns evighetsstor och när jag kikar in kan jag inte låta bli att undra om det är meningen att det ska hända något snart. Jag vet inte om de håller på för att de tycker det är kul eller för att de som tittar på kanske tycker det. Alla, både publiken i TV-soffan och den på läktarna, men också de som kutar runt på planen verkar aningen besvärade emellanåt och grimaserar rysligt.
Det mesta av tiden rullar jag farmors efterlängtade dumlekakor, hett efterfrågade av äldst, medan jag tittar ut på sommarregnet som faller fint utanför köksfönstret. Rofyllt. Jag trycker en kola i varje medan jag ibland hör glädjevrål som ebbar ut i lågmälda besvärjelser. Yngst hinner tröttna innan de väldigt långa nittio minuter som annonserats är över. Han slår hellre ett slag för sextio tempofyllda handbollsminuter.
Med bara ett par minuter kvar av de nittio är jag glad att inte befinna mig i närheten av TV-soffan. Men så kommer till slut glädjevrålet. När äldst tittar in i köket och blir varse vad som vankas.
Farmor, i sin himmel - jag tror minsann hon tittat inom med stärkande dunderhonung.
DSC_5990

10 Kommentarer

En gråmulen tisdag. Det blåshål vi bor i får klotrobiniorna, som ännu inte  hunnit "sätta sig" efter fjolårets plantering, att krokna i vinden. Det gäller att surra. Bor man vid havet där vindarna ofta "brallar i" så lär man sig det, även om man är en landkrabba som jag.

Jag roar mig kungligt idag. Huset är tyst och känns tomt. Yngst och jag är lediga och pysslar med lite av varje. Bröddegen står på jäsning och jag har flyttat ut datorn i orangeriet, för att skriva lite och uppdatera mig på något bland den allsköns information som finns att hämta på nätet.
Läser listan där årets sommarvärdar presenteras och laddar ner den i min telefon. Sommarvärdarna vill jag ha koll på. Ett av mina verkliga favoritprogram. De där ljumma sommarkvällarna när J och jag sitter under stjärnhimlen och sätter på radion lagom till reprisen av det program som sändes tidigare under dagen. Det vi inte hade möjlighet att lyssna på för vi hade fullt upp med annat.
Ibland har vi lite för mycket av "fullt upp med annat" när vi är sommarlediga tillsammans. Det är ofta så många projekt som driver oss. Kul idéer som är svåra att låta bli att förverkliga. Då kan det vara extra skönt med en dag då man pysslar med det där lilla finliret som ofta faller mellan stolarna mitt i alla hus- och trädgårdsprojekt.

Jag snubblar in i boden som är överfull av trädgårdspinaler. Där behöver verkligen rensas för att sedan ställa tillbaka grejerna på plats. De grejer man fortsatt behöver vill säga.
Jag gör en översyn av krukorna och får en känsla av att allt måste ha blivit urvuxet. Endast krukor i storlek S och XS är lediga för närvarande. Plantorna har förmodligen hoppat i vuxenstassen, medan somliga seniorer de senaste åren har fått ett äldreboende i rejält tilltagna terrakottakrukor. Kanske dags för nya små sticklingar att ta plats. Fast ingen brådska med det.

Idag lutar vi oss lite tillbaka yngst och jag. Det är en sådan där gråmulen tisdag, i mitten på juni, när sommaren känns väldigt lång. När det känns som att man har all tid för sticklingar och en massa härliga sommarprojekt.

DSC_5973

8 Kommentarer

Vi står mitt i examenstider. Det är fyra år sedan äldst tog studenten, ett år sedan mellan "hängde på" och ännu två år till det är dags för yngst. Men vi firar skolavslutningsdag här hemma med familjen idag och tätt inpå det, dagarna före och efter, ränner vi runt i den mån vi hinner på barnens kompisars student eller våra kompisars barns eller släktingars student.
Här hemma hissas den lilla fasadflaggan. Vi skålar i cider och dukar fram svenska gubbar som ligger lysande röda på ett fat där vi har vårt sommarlovsfika. Flaken rullar lövade förbi utanför där vi bor. Det tutas och skrålas och man kan inte låta bli att glädjas tillsammans med de skinande glada i sina vita mössor. Det är härligt. De är så lyckliga. Jag önskar så att livet vore mer rättvist och att den lyckan fick delas av alla. Jag tänker att kanske, om sådär en tjugo år, vet de vad de vill. För vem vet det den dagen man blir "utsparkad" från trappan? Att halka in på ett bananskal. Att vika av vid ett vägskäl man inte visste fanns. Inte alltid och för alla, det vet jag mycket väl, men ändå ofta och för de flesta blir det bra.
Det är sköna dagar mitt i student. Naturen prunkar och tonerna om sommartiden som kommer hörs omkring. För de som ännu inte vet vad de vill när de blir "stora" kan sommarlovet te sig nästan oändligt långt. Må det bli en härlig tid för alla våra fina unga. Det är de så väl förtjänta av.
DSC_5964

10 Kommentarer

Den tidiga sommaren är så varm och de sena kvällarna så ljumma att man alls inte vill lägga sig att sova. Nästan tjugo grader visar kvällstermometern, lite gäckande retfullt eftersom klockan väcker oss tidigt nästa vardagsmorgon.
Men igår tog jag väl tillvara den ljumma, sköna sommarkvällen. Vår lilla kör hade en extra sångabstinensträff - vi kände helt enkelt att det var för länge att vänta med dessa energigivande träffar över hela långa sommaren. En samlad liten skara sjöng glada toner i grönskande växthus, serverades svenska jordgubbar och rosévin (varannan vatten :) ) ivrigt bläddrandes bland noter och jag mådde så himla bra som man bara kan av att få vara en del mitt i detta.
Idag tonar efterklangen i form av ett berusande välmående. Sång, rosévin och jordgubbar  borde absolut oftare kombineras med grönskande växthus som intas av goa körkompisar i den ljumma sommarkvällen. Mer sångabstinens är troligtvis att vänta inom kort.
DSC_5956 (1)