... januariljuset har börjat titta fram. Om bara dagarna ville vara lite mer soliga så skulle man bättre lägga märke till det. Men igår small det till minsann! En gråmulen morgon kämpade sig fram till en härligt solig och ljus dag. Det blev en långpromenad där dagen hann bli skymning och vackraste kvällssolen dalade bak horisonten. Nånstans under promenaden, i den tidiga skymningen, gav koltrasten sig tillkänna. Nästan så jag inte vågade lita på mina öron. Redan i januari? Jag stannade till för att lyssna ordentligt. Lite tveksam lät han allt, helt vill i tiden, men på koltrasten går det inte att ta miste. Ljuvligt. För mig är våren bäst av de fyra och det börjar spritta i mig redan en solig januaridag. Fortfarande vinter kvar ännu ett tag, men ljuset är på gång och där bakom väntar en vår.

Vi har tömt alla helgers chokladaskar och det manar till att åter få upp flåset. I dagsläget gör vi det med att slå oss ner framför skidskytte och VM-handboll, varav den senare så här långt har varit en verklig pulshöjare. Det får allt bli annat ljud i skällan framöver. Ut i friska luften, få igång "maskineriet" och lätta på några praliner. Men idag har jag inte lust. Det gråa har hittat tillbaka och regnet faller tungt där utanför. Ungefär med samma tyngd slår jag mig ner i sköna soffan och sneglar åt korgen full av ved. Dra igång en brasa känns som en perfekt aktivitet för kvällen.

Summa summarum går jag stärkt ur alla helger vi nu lämnat. Att ha haft hela familjen samlad har gjort gott.