Månadsarkiv: december 2016

16 Kommentarer

dsc_6557Vi är mitt upp i och jag tycker om att vara där. Det stökas. Det är kul. Ingen stress. Lustfyllt. Men det känns också fint att stanna upp en stund, fundera lite över vad julen betyder för mig. För oss. Det värmer gott att känna att vi inom familjen har bildat egna traditioner. Traditioner som våra barn på nytt gärna vill uppleva när julen klappar på dörren. Jag önskar mina barn att få vara mitt i sådana jular som jag hoppas kommer att ge dem fina minnen att bevara.

Traditioner är fint om man önskar dem. Men kanske vill man hellre vara öppen för ombytlighet, eller låta julen gå förbi utan att den ger så mycket väsen ifrån sig. Det fina ligger i möjligheten att göra så som det känns bäst.
Traditioner förändras oavsett, därför att innehållet under tid blir annorlunda. Man får släppa på somligt och välkomna annat.
dsc_6559Yngst har hunnit in på andra halvan av tonåren och jag tänker att det nog är dags för oss att släppa på sådant som han och de två äldre sannolikt vuxit förbi. Medan han verkar ha tankarna på helt annat än jul, glimtar det plötsligt till i ögonen på honom en kväll och så säger han: "Julstrumpor, det får allt tomten komma med, det tycker jag är kul." Och naturligtvis hänger de strumpor, som funnits med under barnens alla jular, snart på plats för att gillras julaftons morgon.

dsc_6561Så lutar vi oss tillbaka en stund du och jag, mitt i förberedelser. Den där stunden som gör det. Som får våra dagar före jul att kännas lustfyllda och förväntansfulla. Som får oss att känna att vi är mitt i det som vi helst vill vara i.

dsc_6553Hur man än väljer och hur man än önskar, så tänker jag att omtänksamhet och doft ändå är fint att få med sig in i jultid. Så här kommer ett härligt färgsprakande, doftande gäng i sällskap med en varm julekram.
dsc_4027

12 Kommentarer

dsc_6544Jag vaknar till en mörk frostnupen decembermorgon som har bäddat in trädgården i sagolik rimfrost. Medan jag ännu ligger kvar under det goa täcket, ovetandes om allt utanför, hör jag mistluren varna sjöfolket för tät dimma. Eller tjockan som mormor alltid brukade kalla den. Även om jag inte har nån större lust att lätta på täcket och sätta fötterna på det kalla golvet, det känns så brutalt, byter jag det inte gärna mot att vara ute till sjöss. Nöjd med att slippa det ligger jag kvar en extra kvart i det varma, mjuka, innan jag stiger upp och börjar min dag.

Det ger en kick åt en sömndrucken själ att se det magiska utanför fönstren. Det förstärker känslan av vinter och att julen är nära. Ibland kan jag verkligen önska att snön ville falla oftare och lägga sig lite längre stunder där jag bor. Men morgonens rimfrost tröstar.

Det känns lite märkligt, men också härligt, att jag denna kalla dag kan plocka in färsk timjan till kvällens torsdagsmiddag som går i sann traditionsenlig anda. Ärtsoppan står på spisen och efterkokar lite sakta för att smakerna riktigt ska sätta sig. Varm punsch kommer förstås, tillsammans med örtkryddor, sötstark senap, knäcke och ost, att serveras till huvudrätten. Och sedan pannkakor med hemmagjord glass och ett par droppar av den nu kylda punschen till dessert.

Så avrundar vi vår höstsäsong J och jag, med en värmande ärtmiddag. Nu ligger det lediga dagar framför oss, över alla kommande helger, som vi styr över helt själva utan att någon annan har synpunkter. Vi kommer i vanlig ordning att ha mycket julbestyr, för det är så vi tycker om att ha det. Då känns det förstås extra härligt att också få tiden för det.
Vi stökar medan vi väntar på att trion ska få julledigt och trilla hem en efter annan. Ser fram emot att samlas. Men det finns några önskemål från yngre gardet, sådant vi har lovat att vänta med tills de är lediga och har hunnit hem, sådant som de gärna vill vara med på. Det ska bli kul. Riktigt kul.
dsc_6541-1

8 Kommentarer

dsc_6531Jag vill känna julen omkring mig när jag står och tummar ut mandeldeg i välsmorda musselformar. Det kräver en liten puff. Jag tänder ett ljus och ställer en nejlikoklädd apelsin intill. Tar en kopp kaffe och en pepparkaka. Kanske allra mest vill jag höra musiken fylla köket och rummen intill.
Jag väljer med omsorg. Finstämda julsånger tar plats. Det doftar smör och mandel. Det känns fint och rätt - den där känslan jag så gärna vill ska finnas med.
"Jag kan se min gamla mamma där hemma, hur hon penslar formarna med smör och tummar ut degen", kan jag ännu höra hur min pappa säger till mig. Det gör att han blir närvarande mitt i musselbaket och att jag känner anknytningen till min farmor, som jag inte har några egentliga minnen av.
Verkliga finsaker - minnen och känslan så här inför julen. Som gör att alla nära, fast förutsättningarna är annorlunda än tidigare, på sitt eget lilla vis samlas och finns med.
dsc_6532

8 Kommentarer

dsc_6520Just när man tror att den där härliga känslan av advent ska omhulda huset, så smiter vinterns baciller in genom kransklädd dörr. Rösten tar vägen någonstans där den är helt obrukbar och halsen tar sig uttryck som ett rivjärn.
De planerade projekten blir vilande tillsammans med mig och det som redan är inbokat i almanackan avbokas. Det känns ganska okej att ställa in tandläkarbesök, men trist att ha det kvar. Tråkigare är det av avboka vinlotteriet som jag precis var i faggorna att börja styra med. Fast det är å andra sidan en väldigt trevlig sak att ha kvar. Så är det en hel del annat jobb och julbestyr som kommer av sig och bockarna på att-göra-listan blir noll.
Jag tar till de beprövade gamla huskurerna. Kokar ingefärste med citron och sötar med honung. Ligger nerbäddad i soffan och sörplar te tills det känns som att det blir sjögång i magen. Det är skönt att det finns tid för vila och skönt att någon kommer för att fråga hur jag mår.
Det kommer helt oväntat och glatt överraskande en hel familj och frågar hur jag mår. Plötsligt kliver först äldst och sedan mellan, ovetandes om varandra, in i hallen. Spontana hembesök. Min teblaskande mage och rasp till hals blir gladare och vi får en mysig andra advent hela familjen tillsammans.
Idag behöver jag inte längre dessa mängder med varmt te. Istället har jag börjat sätta bockarna. Nygräddat julbröd doftar gott från köket. Nu är vi på gång.
dsc_6524