Månadsarkiv: april 2016

4 Kommentarer

DSC_5768Varför ska våren bråka när persikoträdet blommar? Jag vill ha mer än de två ynka grader morgontemperaturen bjuder. En nerkyld och stelbent humla är förödande för fruktträdens promiskuösa liv. Den vill inte ens titta ut ur boet. Det är förvånansvärt tyst i den blommande kronan, som bara står där och väntar på humlor och bin. Jag väntar också. Men jag blir så otålig att penseln åker fram. Konstgjord befruktning.
DSC_5777Olivträden som flyttades ut för ett par veckor sedan knäar denna morgon. Nedtyngda av tung, blöt snö. Vem hade kunnat ana? April snuvar oss.
Men "denna morgon" var tidigare i veckan. I dag är det fredag och solen armbågar sig fram mellan molnen. Heja solen! Persikan har humlebesök och olivträden står resliga.
Härliga fredag!
DSC_5770

4 Kommentarer

Vi tar en födelsedagspromenad och vädret bjuder precis på vad som anstår en sådan. Solen skiner och vinden pustar lätt. Det är kul att promenera med mellan som gärna går på strövtåg och är lite äventyrlig. Så här på 20-årsdagen har det blivit dags att pröva vingarna ...
DSC_5731Livet kan minsann vara ett balansnummer.

Det utspelar sig dramatik i vårträdgårdarna. Röken på andra sidan vattnet drar våra blickar till sig. Vi ställer oss lite undrande när vi plötsligt ser någon, med mycket spring i benen, snabbt försvinna iväg för att komma tillbaka med en pyts. Ibland är man extra glad över att bo kustnära. Kan vara räddningen vissa gånger.
DSC_5735

Sedan finns de riktigt coola ...
DSC_5727... som inte rör en min.

Vi tar oss vidare och förundras över somligt av naturens egna skulpturala inslag.
DSC_5736DSC_5743

DSC_5745
Följer vindlande stigar som får oss att känna oss som Dorothy ... eller kanske snarare Plåtmannen och Fågelskrämman ...

DSC_5748På väg till Oz i vilket fall och någon som vi hoppas kan trolla ...
DSC_5750... när lusten smyger sig på att lägga sig ner på det mjuka, böljande täcket.

Men vi nöjer oss med att plocka med hem en liten bukett med vita dun ...
DSC_5766... perfekt för ett bord som ska dukas till fest.

4 Kommentarer

Jag vaknar till en solig morgon med kalla vindar. De biter när morgontidningen ska in. Det är priset av att bo vid kusten - havet behöver en stund på sig innan våren får grepp om det. Å andra sidan får samma vindar gröna rummets alla påskliljor att vaja och doften från dem att sprida sig. Havet är genast förlåtet.
Hemmet hyser under några dagar familjens alla medlemmar. Det är härligt att campa ihop, samsas under frukost och middag och en stund i TV-soffan framåt kvällen. Men den verkliga anledningen är att vi i helgen har omnollning här i familjen. Mellan lämnar tonåren och ännu en gång står man inför faktum att åren går. Men jag ser verkligen fram emot morgondagen. Jag älskar fina överraskningar. Både de jag själv föräras och de som jag vill ge till mina nära.
Men jag ska väl inte gå händelserna i förväg, man uppmanas ju att fånga dagen, och idag ska jag på återträff med "gamla fuffensgänget". En gång kollegor, därefter spridda för vinden men ändå för alltid sanna vänner. Jag gläder mig.
DSC_5713

6 Kommentarer

Vi är på väg att beställa ny soffa och sedan länge har jag sett för mig att den ska vara grön. Tygprover i mängder ligger framme och vi har otroligt svårt för att bestämma oss. Angenäma bestyr. Men grönt - så långt har vi i alla fall kommit - är skönt! Kanske är det för att vi hämtar det gröna från naturen som den tycks ha en vilsam effekt och är lätt att ta till sig. Men den är förstås också möjlig att applicera på mycket annat och i massor av nyanser, varav det finns de som är mer grälla än sköna.
Färg är temat hos Bosse denna vecka och jag har kikat runt lite, inspirerad av att hela naturen i dagsläget håller på att bli storslaget grön. Härligt! Nu var lekens direktiv foton på lite mer spridda ting än vad heminredning och natur kan åstadkomma. Jag hade en tanke på orange :) men kanske hade det blivit lite knepigt.

IMG_0678Grön fasad på en av stadens äldre byggnader.

IMG_0677Vacker gammal port, i mitt tycke, målad i en dovt grön nyans.

IMG_0684I denna gröna låda hoppas jag att det landar lite rolig post till någon som blir glad och väl kan hantera mindre muntra fönsterkuvert som sannolikt också dimper ner.

IMG_0676

IMG_0124 (1)

DSC_5698Ovan tre olika fortskaffningsmedel för olika åldrar, för lek och transport och i olika gröna färger.

DSC_5701Jag vet inte hur oväntat det kan te sig, men plötsligt, under min promenad, slår det mig att gräset lyser grönt i trädgårdarna, till följd av  mer  vårliga temperaturer och omväxlande regn och sol som varit de senaste dagarna.

DSC_5712Jag blir glad av att klä mig i grönt emellanåt.

Men var katten finner jag ett fönster med en grön blomlåda?!

2 Kommentarer

Bråttom!
... känner jag att det blir nu när en verklig lekledare lockar med nya poäng och jag är sen i starten.
Intressen genom åren är temat och jag hamnar ganska långt bak. I tiden alltså. De där morgnarna när jag tog med alla legoklossar till sängen där mamma fortfarande låg och sov. Jag ville att vi skulle bygga tillsammans. Plattor att bygga på och så vita, röda och svarta klossar, kvadratiska och rektangulära. Jo, förresten, fönster hade jag några också och så byggde vi hus, mamma och jag. Lego var jättekul. Med den allsköns uppsjö av legobitar som våra barn sedan har haft ökade möjligheten väsentligt till olika skapelser, men frågan är om kreativiteten varit densamma med alla dessa färdiga modeller. Nå väl...
DSC_5694Vidare var Barbie en verklig hobby. Undrar hur mycket hon tog av min tid? Och i sällskap med Ken blev detta "vuxenliv" spännande och nästan på riktigt. Man byggde upp hela världar.
Mängder av aktiviteter, som mer eller mindre fångade min entusiasm, hamnade sedan i tiden mellan Barbie och intresset för killar. Att teckna och måla hörde till den tiden och det intresset består. Musik och sång har alltid tagit stor plats. Besöken med klassen i skolbiblioteket väckte mitt intresse för bokens värld och har gett mig åtskilliga äventyr med massor av karaktärer i olika världar och miljöer. Att uppleva detta lockar fortfarande.
DSC_5693DSC_4975DSC_5686Killarna fick väl sin tid de också, men när jag fann honom som sedan dess känns oersättlig, hamnade intresset för grabbar som ett kollektiv i annan dager.
Fester hade ett tag stor plats på schemat och det är väl någon form av ombildning som skett genom åren och nu gjort detta till trevliga middagar med goda vänner. Fast ibland kan trevliga middagar faktiskt få mig att längta efter en liten knippa "fullt ös - medvetslös". Ålderskris? Nej, absolut inte.
Familjebildning har gett J och mig gemensamma intressen. Vi har alltid idéer på gång kring något nytt gällande huset vi bor i. Här har totalrenoverats och byggts till i omgångar. Maken är fantastiskt händig och jag är väldigt idérik, eller rättare, nästan lite frustrerande påhittig stundom. Men J är med på det mesta och här skapas. Det är kul! Trädgården likaså. Det är ljuvligt att kunna öppna en dörr och gå rätt ut i ett grönt rum som väcker massor med idéer och känns lustfyllt. Och där kan man pyssla också med andra intressen. Läsa en bok, snickra, måla, fixa med huset. Inte minst: fika! Trädgårdsfika står högt på listan över sådant jag gärna ägnar en stund.
DSC_5690Medelhavsväxterna är lite av ett skötebarn. Det är jättekul att se blommor och frukt knoppa och växa till. Och det mesta av orangeriet är ett bygge som var ett av våra gemensamma sommarprojekt; ett delat intresse.
DSC_5675Jaha, så var det då dokumentationen. Lego har vi av senare modell, medan Barbie och Ken har gett sig av mot okänd destination. Block, färger, pennor och penslar finns alltid inom räckhåll. Julens noter är nu utbytta till "Vintern rasat ...". Böcker genom åren har samlats i hemmasnickrade bokskåp. En liten bit trädgård och så små fikon i väntan på sol och värme.

DSC_5658Det är lätt att bli kär i april. Av april. Hela naturen spritter och knoppar och är full av lust. Det verkar inte finnas några gränser. Fåglarna kuckelurar så det står härliga till. Det är ett nästan öronbedövande tjatter i hasseln och den knoppiga syrenen utanför terassdörren.
Soliga dagar lockar till sköna promenader och helger, utan tider att passa, är alldeles ypperliga tillfällen för att ta vara på just det. Så mellan och jag - denna eftermiddag är vi ensamma hemma - styr stegen mot små trivsamma äventyr ut i den våriga, soliga söndagen. Vi går vid sidan om varandra och jag har vant mig nu vid att vara huvudet kortare än denna fina kille, som för inte så våldsamt länge sedan (Ja, det är i alla fall så jag känner det) la sin lilla hand i min. Det gäller att hänga med.
DSC_5641Promenaden går längs med havet där kvicka, kyliga vindar får överilade vårkänslor att komma till sans. Men att frysa lite är ett sant vårtecken, det hör liksom till. Vi viker av vägen, in i parken, dit stadens gamla småstugor har blivit flyttade, där möllan har fått nya vingar, där den lilla bäcken porlar i sin iver att ta sig fram och änderna rofyllt verkar flyta med. Fikakorgar har dukats upp i det gröna och föräldrar och en massa små barn har söndagsutflykt till parkens lilla inhängnad bland alla bondgårdsdjur. Jag och min "lille" son skrattar tillsammans åt tanken på hur vi uppfattas i detta sällskap. Precis som under åren då handen var liten och stegen snabbt ledde oss in till alla kaniner, höns och ponnyridning, strosar vi nu kring och klappar getter, lyssnar på en galen tupp, som väl lär vara hes när kvällen kommer, och tittar roat på grisarna, de helt gigantiskt stora, som verkar samla kraft med leriga, lata, härliga stunder inför kommande kultingstorm.
DSC_5648DSC_5670DSC_5609IMG_0656DSC_5616DSC_5621Vi fortsätter bland vitsippebackar som samsas med svalört och kommer fram till det område där jag bodde under en del av åren då jag var barn. Jag överraskas av att mellan inte vet innanför vilken dörr jag campade tillsammans med den familj jag växte upp i. Så det får bli en nostalgitripp. Jag visar vilka dörrar jag sprang ner i tid och otid för att träffa mina kompisar. Var vi träffades i stora gäng och hade kul ute när de tidiga kvällarna började bli ljusa och ljumma. Jag visar den lilla kulle, som då var ett berg, där jag tillsammans med kompisar hade gökotta en tidig morgon under något av lågstadieåren.
DSC_5622IMG_0666DSC_5633Efter en lagom dos av fina minnen vänder vi nosen i riktning hemåt. Vi smyger förbi en vassrugge dit ett svanpar har hittat för att ha sitt lilla gömme. Där ligger de vilsamt i väntan på att små dunbollar ska titta fram under den vita fjäderdräkten. När vi är ett kvarter från destination smiter jag inom affären för att köpa med hem var sin glass. Hm, lustigt - dörren är olåst? Men där sitter ju äldst i solen på trappan in till boden! Han har lämnat campus och studier för att titta hemom en sväng. Överraskning! Efter en snabb insats blir glassduon till en trio och en fika i eftermiddagssolen. J och yngst har varit ute på ett eget litet äventyr och kommer hem först när kaffet har kallnat, men vi får en stund av kvällen i samlad tropp.
DSC_5600Det är Tant Glad och hennes söndagstema som lockar mig att lyfta fram denna mysiga promenad och sköna söndag. Och glad blir jag verkligen av våren, familjen, härliga söndagar, fina överraskningar och påhittiga bloggvänner. Något bra att ha med sig in i en ny vecka.

2 Kommentarer

Kanske kan fotona tyckas som en enda huller om oreda av en massa sifferkombinationer hämtade från registreringsskyltar. Men så är inte fallet. Mer om detta går att finna hos Bosse och här kommer mitt bidrag till senaste utlagda leken.
Ett agentnummer var fullständigt omöjligt att få i sikte. I min iver att leta blev jag nästan rena trafikfaran. Det brukar ju dyka upp emellanåt, men minsann inte när man som bäst behöver det.
IMG_0651
IMG_0648
IMG_0653
IMG_0650
IMG_0645
IMG_0647
IMG_0652

Det sägs att man ska svettas in våren och frysa in hösten. Jag tror jag tycker bättre om att göra tvärtom. Fast ofta blir det i alla fall enligt devisen. Fram mot hösten hinner man sällan få på sig de där goa varma kläderna, innan man smått frysande upptäcker att de tidiga sensommarmorgnarna och de första höstdagarna uppmanar till att klä sig varmare. Och vårens första stunder på soltrappan, med ryggen mot väggen, halvt slumrande för det är så fantastiskt gott att få luta sig tillbaka och lapa lite sol, får en snabbt att lätta på kläderna för att inte bli alldeles tokvarm. Ta av jackan och kavla upp ärmarna på tröjan. Kanske benen på jeansen också för den delen.
Men allra bäst tycker jag ändå om att frysa in våren. För mig är det så förknippat med skymningstimmar tidigt i april. Kvällar när ljuset lockar. Koltrasten som sjunger uppe på taknockar och i fruktträd. Doften av vårens allt gröna och blommande. Dra jackan tätt om för att detta underbara får mig att plocka fram vårkläderna långt före kvällstemperaturen egentligen tillåter det. Det är vår för mig och det är alldeles, alldeles underbart. Och som om det inte vore nog - i dag har jag skymtat vårens första små anemone nemorosa. Snart kommer hela skogen att vara som ett stort, vitt, böljande täcke.
DSC_2994