Author Archives: Mia

6 Comments

"Nu Àr glada julen slut slut slut."
Igen.
"Julegranen kastas ut ut ut."
Åter en gĂ„ng.

Lite sorgesamt men ocksÄ frigörande. Tillbaka mitt i vardagen. Det Àr mÀrkligt hur behagligt det kan vara. Man kan lÀngta till helger efter vÀlstoppade veckor med vardagsbestyr, men ibland ocksÄ till vardagen efter mÄnga tÀtt Äterkommande helger med stora förhoppningar.
Nu börjar dessutom ett nytt vardagsliv för oss. VÄr familj har haft veckopendling pÄ schemat under dryga tvÄ Är. Gissa om det har kÀnts hÀrligt att fÄ börja Ärets vardagar tillsammans vid frukostbordet pÄ vanlig tid. SÀga hej i dörren pÄ seneftermiddagen. SlÄ sig ner tillsammans vid middagsbordet. Kunna haffa finaste sÀllskapet för en kvÀllspromenad. SoffhÀng ihop pÄ kvÀllarna. Eller trÀffa kompisar, gÄ pÄ bio eller ut och kÀka en vanlig sketen tisdag om vi vill. Vardagslyx - det Àr verklig lyx. Det bÀsta med att inte alltid ha den, Àr hur man uppskattar den nÀr den vÀl blir möjlig.

Tillbaka till julen, den som nu Àr plundrad. I Är höll jag ut osedvanligt lÀnge. Den lyser ju sÄ fint dÀr den stÄr, granen. Jag önskar att jag kunde hÄlla mig kvar i den dÀr underbara kÀnslan som hela advent ger mig Ànda fram till Knut har sin dag. Men nÀr nyÄrsraketerna falnat börjar tanken störa mig att kÀnslan av julmys Àr över och det som ÄterstÄr Àr att allt alldeles snart ska tillbaka till den plats dÀr det tillbringar sin mesta tillvaro. KÀnns bÀst att fÄ det överstökat.
Det blir mörklagt en stund nÀr julgransljusen slÀcks och den gröna granna, som nu har lite fÀrre barr, kastas ut. "Men till nÀsta Är igen, kommer han vÄr gamle vÀn. Ty det har han lovat".

SÄ jag ger plats för vÄrljuset. Ok, visst, lite tidigt Ànnu för det. Men det Àr pÄ G. 20 minuter ljusare eftermiddag sa meteorologen pÄ radion tidigare i veckan.
20 minuter. Det ger mig hopp. Med den kÀnslan och lyckan över möjlig vardagslyx fortsÀtter jag in i 2020.

 

10 Comments

Efter en november som varit mörkaste mörk kÀnns det extra fint att ha landat i advent. Hela tillvaron blir lite ljusare. StjÀrnor och stakar i egna och andras fönster och slingor som lyser mysigt i trÀdgÄrdar runt om. Gillar. Fint ocksÄ att veta att dagsljuset Àr pÄ vÀg mot rÀtt kurs nÀr julen sedan anlÀnder.

I Är finns inte bara en julstjÀrna i lilla huset pÄ landet, dÀr finns ocksÄ lökar med amaryllis och hyacint, enekvistar och mossklÀdd adventsljusstake, för nu Àr det boklart och vi har sÄ smÄtt börjat boa in oss. TÀnk va ... efter en sommar dÄ vi rev det gamla, för att sommaren dÀrpÄ fylla pÄ med 45 ton makadam som grund för det nya, mer Àn massor av murblock och jag vet inte hur mÄnga vÀndor med bruk i cementblandaren. HÄrt arbete i alla typer av vÀder med en emellanÄt ömmande kropp, men ocksÄ, i rÀttvisans namn, utlopp för kreativitet och tillfredsstÀllelse och mÀngder av hÀrliga visioner. Och sÄ nu, tre och ett halvt Är senare Àn den dagen hela resan tog sin början ... ja, dÄ har vi nÄtt destination. "Kommuninspektören" har gett oss klartecken att ta vÄrt lilla hus i besittning. Dags för amaryllis och hyacint att ta plats. Tre adventsstjÀrnor lyser upp lilla huset i det bÀckmörker runt om som Àr sÄ mörkt att man inte visste att ett sÄdant fanns. DÀr, det kan jag intyga, lyser stjÀrnhimlen i sin fulla prakt nÀr kvÀllar och nÀtter Àr klara. Jag har lÀngtat efter den stjÀrnhimlen. Jag har lÀngtat efter saltstÀnkta, öronbedövande vindar frÄn havet som riktigt ruskar om en, för att sedan komma in i ett varmt hus med all önskad komfort. Vi har skapat det vi har önskat och för oss Àr det stort. Jag Àr dessutom stolt, men kan inte lÄta bli att irritera mig aningens pÄ maken som i en ödmjuk Àrlighet inte tycker att det Àr nÄgot att vara just stolt över. Men lika glada och nöjda, det Àr vi bÄda tvÄ. SÄ Àr det sÄ spÀnnande tycker jag, att nu nÀr vi rott i land sÄ ÄterstÄr en hel del som ska surras. Nu början liksom nÀsta "lilla Àventyr".

Firar jul det gör vi gÀrna. Vi samlas för sedvanliga traditioner och numer Àr det verkligen fest att samlas. Med "stora" barn Àr det inte lÀngre sÄ enkelt att finna de tillfÀllen som passar alla. Men julen i Är Àr ett sÄdant. Jag glÀder mig och nu börjar den mysiga kÀnslan kirra runt i magen. Jag har en liten överraskning för de "stora smÄ" som jag ska ta tag i nu nÀr jag lÀmnar trappan, sÄ att jag hinner bli klar till dagen för dopp.

Jag hoppas att du har en rofylld advent och att stundande helger blir som du helst önskar dem.
En vÀrmande kram i vintermörkret.

 

4 Comments

Vad en timme kan göra! Jag gillar inte riktigt att eftermiddagen Ă€r sĂ„ kort och att kvĂ€llen kommer sĂ„ tidigt dĂ€rför att mörkret gör visit innan dagen Ă€r slut. Men sĂ„ ska vi ha det en stund. Å mörkare blir det. Lika bra att gilla lĂ€get. Men gillar gör jag vĂ€ldigt mycket bonusveckan med ljusa morgnar. Min morgon tar oftast fart just sĂ„ dags att jag myser av en veckas morgonljus som inte fanns veckan innan. "Jetlag" skrev nĂ„gon om i dagstidningen för nĂ„gra dagar sedan. Fler Ă€n jag som tĂ€nker tankar och tampas med kĂ€nslor om ljus och mörker verkar det som. Men "skarvtid", den dĂ€r nĂ€r man befinner sig mitt i, eller i nĂ€rheten av, förĂ€ndringen - det brukar ta en stund innan jag landar i den. SĂ€rskilt pĂ„tagligt denna gĂ„ngna oktober och nu in i november kĂ€nner jag utan att kunna göra mer Ă„t det. Det Ă€r sĂ„ det fĂ„r vara.
Vi gĂ„r hand i hand du och jag dĂ€r hösten i stunden kĂ€nns som vackrast. DĂ€r den doftar gott och prasslar hĂ€rligt. Hand i hand. Tryggt och vilsamt. Å egentligen lite spĂ€nnande ocksĂ„ att vi fortsatt gör det. Fast vi nog kanske glömmer att tĂ€nka pĂ„ det sĂ„. Vi borde bli bĂ€ttre pĂ„ att tĂ€nka pĂ„ det just sĂ„.
SmĂ„ svampfamiljer poppar fĂ€rgglatt upp och förgyller ytterligare vĂ„r vackra höst under en hĂ€rligt ockragul promenad. Å sĂ„ en stolt skivling Ă  la "fjĂ€ll gigantus". Vi lĂ„ter den bli det huvudsakliga i kvĂ€llens anrĂ€ttning.
Njuter nÄgot för var sinne, denna blÄsiga, fÀrgvackra höstdag.

4 Comments

Jag kikar runt och in lite varstans med en tanke att försöka finna inspiration. Finna lust och tid och en kombo för dessa för nÄgra skrivna rader.  Den dÀr "rÀtta" kÀnslan; jag lyckas liksom inte fÄnga den. SÄ Àr det att vara konstnÀr tÀnker jag, i en stund med höga tankar om mig sjÀlv, och försöker finna tröst i det. Inte anklaga mig sjÀlv för det som inte blir gjort. IstÀllet försöka tÀnka att det Àr nÄgot bra att ha kvar. För det Àr det ju.
Oktober. Höst överallt. Jag funderar över var dagsljuset tagit vÀgen i dag. Smatter mot rutan och plask nÀr stöveln sÀtts mot marken. DÀr ogrÀset i gÄngen lÀtt kan ge mig en slÀng av en kÀnsla jag försöker mota bort, över ansning som jag inte har lust att ta tag i. Men det Àr ocksÄ ovanligt mycket krasse som lyser i det lilla trÀdgÄrdslandet. Mycket önskad. Och en och annan efterblom av lavendel. Mmm, gillar. SÄ de helt bedÄrande smÄ kottarna pÄ humlen ... aah, blir nÀstan lyrisk.
Doft av svavel frÄn stickan nÀr jag sÀtter mig med morgontidningen. Tanken landar i kommande vinters fat med clementiner. Mysigt med den lilla lÄgan intill Àven utan citrus men vÀl med lokala aktualiteter.
SÄ börjar en tisdag i oktober. En mörk och blöt som fÄr mig att undra var i gömmorna de "smÄ barnens" pannlampor Äterfinns. Jag vill ta hand om oktober och trivas med den. Jag vet att det mörka, blöta varvas med det ljusa, krispiga. En annan dag.

 

2 Comments

En lĂ€(s)hörna i septembersolen bjuder vĂ€rme och Ă€r den perfekta platsen för sida efter sida av upplösningen för Lisbeth Salander. Å®dĂ€r blir jag fast. Tills jag sakta, med tyngd pĂ„ varje ord för att vara riktigt nĂ€rvarande, lĂ€ser sista sidan. SĂ„ slĂ„r jag med en suck igen boken.
Det Àr jobbigt att ta avsked av miljöer och karaktÀrer. Samtidigt som det Àr alldeles underbart att bli sÄ ett med dessa, sÄ Àr kÀnslan nÀr man sitter dÀr med ögonen som klistrade, att det blir pÄ bekostnad av annat och en liten skuldkÀnsla trÀnger fram. Medan boken fortfarande vilar i mina hÀnder tÀnker jag att nu fÄr det allt dröja tills jag fullstÀndigt uppslukas av nÀsta. NÀsta bok fÄr helt enkelt vÀnta.
SÄ tÀnkte jag ocksÄ nÄgra dagar tidigare. Efter drygt niohundra sidor med Maeve Binchys Firefly Summer kommer jag fram till att nu fÄr det vara nog pÄ ett tag med bra böcker som tar all min tid. Maeve Binchy skriver för övrigt, i mitt tycke, de bÀsta av böcker. De jag Ànnu har olÀsta Àr inte lÀngre sÄ lÀtta att finna. I alla fall inte om man vill lÀsa pÄ svenska. Men nu vÀntar jag pÄ nÀsta leverans. TvÄ böcker lÀsning med Maeve och hennes ljuvliga miljöer, karaktÀrer och draman.
SÄ trÀnger sig otÄligheten pÄ, jag klarar inte av att vÀnta. Saknaden blir för stor efter de dÀr goa stunderna nÀr jag fÄr dela min tillvaro med ytterligare en annan. En hÀrlig dubblering av miljöer, personer och hÀndelser. PÄven Johanna, den ska vara bra har jag hört. Den ligger i högen med olÀsta böcker hÀr hemma och pockar. SÄ, vad vÀntar jag pÄ?

6 Comments

MÄnga veckor sen nu som jag tittade inom hÀr. Efter alla de kÀnns det riktigt kul att "styra spakarna" i lilla skrivarlyan för en stund. Veckor av sommar som har passerat dÀr somligt inte har rört pÄ sig alls, medan det nÄn annanstans har glidit fram i maklig takt och pÄ ytterligare ett annat stÀlle har kÀnts rent överrörligt. Plötsligt har det rasslat. SÄ pass att det enda som ÄterstÄr nu Àr bara. Och "bara", det Àr rackans lurigt. Man gÄr frÄn klokhet och tÄlmodighet till att alldeles förhastat och i rena villfarelsen tro att: "Snart!" Ja, faktiskt rentav: "Nu!" I vÀrsta fall: "Nyss!"
NÀr man har "bara" kvar; dÀr nÄnstans Àr det lÀtt att plötsligt tappa tÄlamodet, göra riskabla bedömningar, ta risker. Tappa sansen helt enkelt. Tur dÄ att jag lever med en man som fÄr mig pÄ rÀtt köl igen. En man som aldrig verkar förivra sig. Som, trÄkigt nog kan jag tycka ibland, hela tiden verkar ha koll pÄ lÀget. Han Àr praktikern, jag Àr drömmaren och tillsammans Àr vi mer Àn bÀst.

OcksÄ denna sommar har livet pÄ landet tagit det mesta av vÄra resurser. Det Àr dÀr vi har varit.  Det Àr dÀr vi Àr. Fysiskt och/eller i tanken. Bra, vÀldigt bra, fÄr det att kÀnna oss. "Livet pÄ landet", det Àr vÄrt alldeles eget bygge frÄn tÄ till topp; frÄn ritning till skorsten och allt dÀr emellan.
Ibland jagar vi fÄr, nÀr vi har en paus i bygget, dÄ vi vÀljer att titta pÄ den ljuvliga utsikten som i stunden störs av de raggiga fÄr som har sin hage intill, men inte har förstÄnd att hÄlla sig inom den. Rent vansinnig kan jag bli pÄ de fÄrskallarna, men förstÄs finns det en charm ocksÄ i detta. Annat Àr det med kossorna som nyfiket stÄr och glor nÀr jag med frenesi, medan maken fÄr sig ett gott skratt, jagar deras ulliga grannar lÄngt bort frÄn vÄr trÀdgÄrd.
Kossorna Àr ovanligt sociala. Kommer nÀra i hopp om att fÄ en smarrig grön kvist serverad. Och de har förmÄgan att förmedla ett lugn. Jag sÀtter pris pÄ det efter den vilda jakten. Precis som jag gör nÀr hÀstarna lugnt och troget möter mig i hagen i hopp om att jag har nÄgot lÀckert att spisa ocksÄ till dem.

Det Àr en plats dÀr det som kan tynga glider av. DÀr man till rÄge fylls med tilltro och lugn. Och snart, alldeles snart, stÄr det klart att ta i full besittning. Först ska vi "bara".

6 Comments

Jag trÀr smultron pÄ strÄn och tycker det Àr hÀrligt att vara mitt i sommaren. Den luktar gott och nÀtterna Àr ljusa. TrÀdgÄrden blir ett rum dit dörren stÄr öppen. Barfota kliver jag in. Jag tar med mig mitt kaffe. Morgontidningen. Kanske lunchen. Njuter kvÀllen. GÀrna musik om jag ska vara dÀr inne en stund. Andas nytt. Rofyllt. Balsam för sjÀlen. SÄ vill jag gÀrna ha det, nu och en stund framöver. Och gÀrna lite lÀngre.
Jag gÄr barfota och sjungande genom det gröna. KÀnner med handen över det mjuka nyutslagna.
"Nu Àr det gott att leva, pÄ en sommardag. HÀr stÄr Adam o Eva, hÀr stÄr du o jag..."

Ha nu en riktigt hÀrlig sommar!

 

2 Comments

Maj Àr skön och grön och kall. Insvept i filt, stundom toppat med sydvÀst, njuter jag det vÄrliga.
Dagen före maj blir tvÄsiffrig firar vi bröllopsdag. De har hunnit bli nÄgra stycken. En regnig torsdag denna gÄng. Jag fick faktiskt nÄgra regnstÀnk Àven i brudkronan, dÄ - den dagen det begav sig. "Det betyder lycka", sa min mamma som bestÀmt ocksÄ sa att riskornen inte skulle ristas ur hÄret. Lycka det med, sa hon. Och tÀnk, dÀr tror jag faktiskt att hon hade rÀtt. Regn och ris och ett lyckligt Àktenskap, det sammanfaller för J och mig. VÀldigt bra har vi det, nÀstan alltid. Det finns förstÄs ocksÄ andra stunder - vi Àr ju inte mer Àn mÀnskliga.

Denna regniga torsdag minns jag ocksÄ hur dagen, dÄ för nÄgra Är sedan, började med att jag ostrukturerat rÀnde runt i lÀgenheten dÀr vi bodde och hela tiden sa "Oj, oj!" inför vad jag nu skulle ta mig för. NÀr jag kom till frissan för att fixa hÄret hade jag pÄ mig en tröja, innan det var dags att bli klÀdd till brud, som var lite tight i halsöppningen. Rutinerad sa hon: "Du fÄr sitta med bar överkropp medan vi fixar hÄret, annars sabbar vi hela frisyren nÀr tröjan ska dras över huvŽet."  Naket kÀndes det kan jag sÀga, insvept bara i "frisörscapen". SÄ plötsligt kom vÀrldens, i mina ögon, stiligaste brudgum instörtande med en vÀntande taxi utanför. Bilden Àr Ànnu helt klar.
En sömmerska hade sytt min klÀnning och brudkronan bestod av smÄ rosor som sÄ mycket som möjligt skulle likna smÄ vilda nyponrosor. "Buketten", sa floristen, "den ska likna personligheten, sÄ jag gör den spretig". Lycklig damp hon ner i sina gamla lÀroböcker för att hitta blommor precis sÄ som jag ville ha dem - en bukett som sÄg ut som nyplockad frÄn en sommarÀng.
Jag kontaktade min gamla konfirmationsprÀst för att frÄga om han ville viga oss. Det gjorde han gÀrna, sa han och körde lÄngt frÄn sitt nya distrikt för den goda saken. DÀremot har jag inte minsta minne av vad han sa. NÄgot klokt och bra hoppas jag.
NÀr vi kom ut ur kyrkan hölls en sabelkorridor för oss, vÀnner av det navala som vi ju Àr. Lycka. Och sedan regnade det idel ris och nÄgra vattenstÀnk. PÄ det hÀst och vagn till middag och festlokal. Mitt i vimlet som följde uppstod plötsligt en blÄsorkester av gamla avdammade instrument som en gÄng, i tidig Älder, behandlades med möda under tiden pÄ musikskolan. Jazzigt vÀrre blev det nÀr brudgummen hÀpen fick sin gamla klarinett i nÀven och tillsammans med fyra andra grabbar efter bÀsta förmÄga drog igÄng "Oh, when the saints ..." De har med liv o lust gÄtt in för detta en stund nÀr jag hör min moster sÀga: "Ah, nu hör jag! Det Àr `Blinka lilla stjÀrnaŽ de spelar!" Ett betyg pÄ nivÄn hos denna kvintett.
Efter trevlig middag med allt som hör till blev det brudvals till "Kalle Schewens". Sedan bad jag orkestern (nu en mer rutinerad) att spela "FÄr jag lov lilla pappa" och sÄ frÄgade jag honom just det. Pappa svepte ut med mig pÄ dansgolvet och det lilla tilltaget kÀndes vÀldigt bra.

MÄnga Är senare urnsÀtts pappa just denna dag; dagen före maj blir tvÄsiffrig. Det bara blev sÄ, att det var just den tiden vi fick för detta. MÀrkligt. Livet liksom. Som i en liten ask kan det kÀnnas ibland.
Medan skrivarlyan varit igÄng har maj blivit bÄde solig och varm och nÀstan tagit slut. Jag packar varsamt in mina minnen och njuter sena vÄrkvÀllen.

10 Comments

Ljuvliga april!
Denna underbara vĂ„rmĂ„nad nĂ€r lakansvĂ€v och frottĂ© fladdrar fritt för vinden. Medan koltrasten sjunger i trĂ€dtopparna och jag pysslar med annat. Som att fylla Ă„r till exempel. En söndagmorgon stĂ„r allra finaste familjen och sjunger vid fotĂ€nden av sĂ€ngen. En tulpanbukett som man Ă€r glad av hela dagen och veckan som följer fĂ„r ta plats bredvid flaggan pĂ„ frukostbrickan. Äkta omtanke. Jag njuter till fullo denna söndag. Min dag.
Mellan har ocksÄ sin dag i april sÄ honom firar vi ocksÄ, allt medan tvÀtten fortsatt fladdrar för vinden.

Att vara busy i byggbranchen Àr nÄgot annat som jag pysslar mycket med i april. Just nu kÀnns det som om det fÄr alla mina tankar. En del pengar har ocksÄ  landat dÀr och Àn Àr det inte fÀrdigt. SÄdant kan uppta en del tankeverksamhet. I övrigt mycket av diverse resurser, sÄ som ork, engagemang och tid. Kanske speciellt som alla i vÄr familj vanligtvis pysslar med helt andra saker. Men det fÄr oss fortsatt att mÄ inget annat Àn bra och det Àr sant att det Àr kul nÀstan hela tiden.
Alla spridda tankar kring bygget fÄr till följd att lingonbrödet ges en ny tappning. Jag blandar degen i bara farten och undrar varför lingonsylten simmar omkring i stora klumpar i degvÀtskan. Det Àr dÄ jag kommer pÄ att det Àr jordgubbar i brödet i stÀllet för lingon. Koncentration!
Snart Àr det fÀrdigt ocksÄ, lilla huset, sett i ett större perspektiv. NÄgon gÄng i veckan har vi el indragen. Midsommarveckan landar köket. Allt medan april fÄr lakan och frotté att fortsatt fladdra rofyllt. Tills vinden plötsligt virvlar till och fÄr lakanen att blÄsa in och fastna i kaprifolen, som hunnit bli frodigt grön och reslig dÀr den slingrar sig bak torklinan. DÄ mÄste jag förstÄs hjÀlpa till att reda ut trasslet.

Efter det pysslar jag en stund med min altstÀmma. Jag vill verkligen att den sitter dÀr den ska till Valborg. NÀr brasan tÀnds. Eller kanske inte tÀnds. GÀrna lite vÀta och inget eldningsförbud. Men vÄrtalet denna sista dag i april, det kommer att ljuda för samlad skara vid stranden och det Ärliga firandet. Och lilla kören kommer att ta vid dÀr talet nÄr sitt slut.

Jag vill gÀrna att Ànnu lite mer lakansvÀv och frotté fÄr fladdra hÀrligt fritt pÄ torklinan, medan det Ànnu Àr april och jag pysslar med annat. Och sÄ, nÀr kvÀllen Àr pÄ tok för sen, kommer jag plötsligt pÄ att jag mÄste hÀmta in den, tvÀtten. Det gör inget att kvÀllen Àr sen för vÄren Àr ung och det dröjer bra lÀnge, hoppas jag, till sensommarkvÀllar slÄr fukt i det som dagen fÄtt att torka.
SÄ innan kvÀllen Àr slut viker jag mina lakan och min frotté och staplar i mangelkorgen. Det sista jag fÄr med mig Àr vÄrens alla dofter som följt med in dÀr korgen stÄr vid mina fötter.

12 Comments

Nu kan jag lÀgga nyckelpiga och humla till Ärets vÄrliga lista. Förmodligen ocksÄ nÄgra frÀknar. De brukar landa pÄ nÀsan under nÄgon av de första trÀdgÄrdsdagarna. För hur isande kall vinden Àn Àr den dÀr första dagen i gröna rummet, nÀr det grÀs man önskar skulle ofinnas redan börjat titta upp för att vÄren stegat fram och tar plats, ja, dÄ landar förstÄs ocksÄ jag med Ätminstone en kopp kaffe pÄ soltrappan, mellan stunder av vÄrstÀdning bland kvarlÀmnade fjolÄrsperenner, höstlöv och ogenerat ogrÀs.

PÄ nÄgon av soltrapporna blir det en stund med bÄde lunch och fika. För jag har faktiskt tre stycken. Soltrappor alltsÄ. Denna dag vÀljer jag den stökigaste men ÀndÄ kanske charmigaste. Den vid de gamla utedassen som sedan lÀnge istÀllet tjÀnar som bod för krukor, trÀdgÄrdsredskap och ved. PÄ den plats dÀr vi alltid sÀger att vi ska röja upp och rensa, vilket varje gÄng resulterar i nÄgot vi har kvar. Det Àr dÀr den allra första vÄrsolen verkligen ger sig till kÀnna. För dÀr bakom orangeriet bland allt gammalt brÄte, vid sidan om ett alldeles tokvÀxt persikotrÀd, pÄ trappan mot söderfasaden av den gamla boden, Àr en plats dit vinden inte hittar. DÀr sitter jag med vÄrens första trÀdgÄrdsfika och lunch. SÄ klarar man lÀtt av att ha det, en stund. Den lilla stunden blir förstÄs lÄng. Och vÀlgörande. Ger mer ork att se över alla trÄdgÄrdens vrÄr.

NÀr jag Àr nöjd med dagens insats har eftermiddagen fÄtt vinden att mojna och solen att landa pÄ vÄr entrétrappa som Àr en annan av de tre soliga. DÀr sÀtter jag mig en stund med den sista koppen kaffe och trÀdgÄrdsböckerna staplade bredvid. BlÀddrar lite, men bara för att snabbt slÀppa taget igen om visa rÄd och istÀllet luta mig tillbaka. Mör i kroppen och glad i sinnet. PÄ den soltrappa som gett inspiration för min tredje, virtuella variant - den som har mest utrymme för att ge orden svÀngrum. Hur den tar sig ut Àr inte min sak att bedöma. Men alla tre ger mig mental vila som för mig i rÀtt riktning. Just nu med lÀtt sinne mot vÄren.