Hos oss

12 Kommentarer

Vi är lediga några dagar J och jag. Tanken var att lägga sista handen vid sommarhuset innan vi låter projektet gå i vila för vintern. Hade vi fått bestämma skulle det ha varit sol och härliga höstdagar. Men nu gör vi ju inte det, bestämmer över vädret, så istället har vi stått på svajig byggställning i hårda vindar och murat upp stocken. Vill gärna hinna medan vi ännu har rinnande vatten i den sommarledning kommunen erbjuder. Någon vecka till med vatten och några stenar kvar att mura.
IMG_1288Så har vi satt några av de sista bjälkarna. Trotsat blåsten och varit glada för uppehåll och den sol som tittat fram. Jag med min svindel har tittat upp istället för ner medan jag skruvat fast järnen som håller bjälkarna i nock. Själv håller jag så hårt jag kan i vad som finns att hålla.
DSC_7555

Idag är vi väldigt lediga och lite rastlösa. Regn som faller gör att det blir kanelbullar istället för husbygge. Det var inte så vi hade tänkt, men det blir bra det också. Och det är faktiskt en väldigt bra dag för kanelbullebak.

Vår trevlige och kunnige kontakt på det träbolag där vi beställer byggmaterialet har omsorg om vårt projekt och kollar upp hur det fortskrider. Han vill gärna att vi lägger taket innan våren, säger han. J och jag som tänkt att det kunde vara skönt att ta lite vintervila, tittar på varandra och tänker att: Jaha, där rök den. För så klart känner vi förstås hur han triggar igång oss.

Men idag känns det skönt att ha klivit ner från byggställningen. Mysigt att ha café hemma i goa soffan. Tända ljus. Regn som smattrar mot rutan.
Tak innan våren...hm, jag vet inte...vi får se hur det blir med den saken.
DSC_7560

10 Kommentarer

DSC_7505Det är skönt med morgnar som ger en lov att vakna sakta. Och det är skönt att solen skiner en sådan dag. En ledig söndag. Efter dagar med mycket regn, när gräset växt sig högt.
Jag blir varm av sommartemperatur och trädgårdsjobb. Belöningen är doft av nyklippt gräs och en välförtjänt fikapaus i sällskap med yngst. I solen, på de gamla nötta stolarna, utanför köksfönstret. Den stunden får gärna vara länge. Det är helt uppenbart att vi tycker länge är olika långt, yngst och jag. När han är fikaklar fyller jag på min kopp och tar vara på stunden ett litet tag till.
Trädgården är stökig och orensad, men mysig och trivsam. I alla fall en solig söndag. Egentligen tycker jag nog bättre om mer reda och mindre ogräs, men sommaren har inte gett utrymme för det. Vi har pysslat med annat och då får det vara som det är.
Nu får söndagen mig att öppna upp ögonen för att honungsrosen är full med små röda nypon. Och bland allt ogräs, i det lilla land där tanken var att grönsaker skulle skördats, blommar nu istället ringblommor och gurkört och det kan de gott få lov att göra. Så ser jag några eftersläntrare på lavendeln som spirar.
Jag har en fin dag mitt i detta och det är mer än tillräckligt bra så.

DSC_7510

4 Kommentarer

DSC_6012Det är marknadsdag och midsommartid. Men någon krans av olvon kommer Du sannolikt inte att linda, tänker jag medan jag hör den svenska sommarmusiken ljuda ut i köket. Inte jag heller för den delen. I stället står jag med kladdiga händer och lägger sista lagret med laxröra över smörgåstårtan. Täcker den med fuktat papper, sveper in den i plastfilm och ställer den sedan kallt över natten. I morgon ska den täckas med ett berg av räkor.

Yngst har gett sig in till marknaden en stund, medan mellan och J skyfflar makadam till vårt byggprojekt. Äldst har slutat nya, första "riktiga" jobbet för dagen och förbereder sin midsommar.
Jag har också tankarna på förberedelser inför stundande helg denna dag. Hoppar över marknaden. Och byggjobb. Tar det istället lite lugnt på hemmaplan mellan varje syssla. Chillar, som vi säger, en stund då och då.
Mina makadammuskler behöver lite vila. De har minsann också skyfflat en hel del av alla de otaliga ton som sedan fraktats i skottkärra från grindhålet till husgrunden. Arma kropp, lyckliga sinne. Arbetsamt och tillfredställande, på en och samma gång, är vad det är.

DSC_1576

Somriga, röda gubbar ska skördas. Matjessillen ska tillsammans med sina givna kompanjoner få bli till en härlig röra. Nyupptagna potatisar ska skrubbas och få en stor smörklick med en nypa salt. Blommor på bordet ...

Det är svettigt mitt i allt arbete ...
DSC_3438... men också mycket kärlek i luften. :)

Trevlig midsommar och fortsatt härlig sommar!

6 Kommentarer

DSC_6750Jag sitter på soltrappan för en kort lunch som är svår att lämna. Solen strålar så man nästan skulle kunna tro att den är sprickfärdig. Jag sitter i skydd under trapphustaket för snöras och takdropp som ger vika i gasset.
Medan solen värmer mig utifrån och hela vägen in lyssnar jag till ringrostig fågelsång. Det gör mig glad att de börjar sjunga upp inför våren. Idag känns det verkligen att den är på väg. Det är det där magiska som händer med ljuset.

Tvära kast, minst sagt, från bister vinter till dagar som ger vårkänslor. Att sitta här och lapa sol är som den finaste av allahjärtansdaghälsningar. Jag önskar förstås att vi hela familjen hade fått dela stunden tillsammans. Men vi är som spridda skurar i solen.
Jag tar snabbt fram telefonen och skickar en hälsning till alla mina fina "Valentinare". De har den så gott som omedelbums. En sådan gång jag är verkligt glad över att kunna skicka en hälsning i expressfart.
En omtanke kan värma lika mycket som solen, tänker jag. Precis som jag hoppas att doften av nygräddat bröd ska värma ända in i hjärtat på de som kommer hem senare idag. Bakat med kärlek och omtanke.

DSC_6735

8 Kommentarer

DSC_6724Nu känns det skönt att ha det klart. Fått var sak på rätt plats.
Jag har fastnat varje gång jag gått förbi. Först stått och tittat. Sen slagit mig ner, tänkt att en liten stund ... kanske hittar jag något att lägga ...
Så, plötsligt, har kvällen gått.

Tusen pyssliga bitar. Sakta men säkert hamnar de på rätt plats. Tillsammans med så mycket annat. Rofyllt att vrida och vända. Pröva för att finna ut var de hör hemma. Meditativt.

En liten bit i taget dit man önskar komma. Eller en liten bit i taget mot en plats där man redan varit. Kanske en av tusen bitar mot ett återbesök.

Förra gången blundade jag medan jag kastade en peng över axeln i Fontana di Trevi. Å´ se - nu brer Spanska Trappan ut sig framför mig igen!

12 Kommentarer

dsc_6544Jag vaknar till en mörk frostnupen decembermorgon som har bäddat in trädgården i sagolik rimfrost. Medan jag ännu ligger kvar under det goa täcket, ovetandes om allt utanför, hör jag mistluren varna sjöfolket för tät dimma. Eller tjockan som mormor alltid brukade kalla den. Även om jag inte har nån större lust att lätta på täcket och sätta fötterna på det kalla golvet, det känns så brutalt, byter jag det inte gärna mot att vara ute till sjöss. Nöjd med att slippa det ligger jag kvar en extra kvart i det varma, mjuka, innan jag stiger upp och börjar min dag.

Det ger en kick åt en sömndrucken själ att se det magiska utanför fönstren. Det förstärker känslan av vinter och att julen är nära. Ibland kan jag verkligen önska att snön ville falla oftare och lägga sig lite längre stunder där jag bor. Men morgonens rimfrost tröstar.

Det känns lite märkligt, men också härligt, att jag denna kalla dag kan plocka in färsk timjan till kvällens torsdagsmiddag som går i sann traditionsenlig anda. Ärtsoppan står på spisen och efterkokar lite sakta för att smakerna riktigt ska sätta sig. Varm punsch kommer förstås, tillsammans med örtkryddor, sötstark senap, knäcke och ost, att serveras till huvudrätten. Och sedan pannkakor med hemmagjord glass och ett par droppar av den nu kylda punschen till dessert.

Så avrundar vi vår höstsäsong J och jag, med en värmande ärtmiddag. Nu ligger det lediga dagar framför oss, över alla kommande helger, som vi styr över helt själva utan att någon annan har synpunkter. Vi kommer i vanlig ordning att ha mycket julbestyr, för det är så vi tycker om att ha det. Då känns det förstås extra härligt att också få tiden för det.
Vi stökar medan vi väntar på att trion ska få julledigt och trilla hem en efter annan. Ser fram emot att samlas. Men det finns några önskemål från yngre gardet, sådant vi har lovat att vänta med tills de är lediga och har hunnit hem, sådant som de gärna vill vara med på. Det ska bli kul. Riktigt kul.
dsc_6541-1

10 Kommentarer

dsc_6448Vi får en vecka med ljusare morgnar du och jag, eftersom vår morgon börjar mitt i skarven där omslaget till vintertid blir märkbart. "Normaltid", rättar du. Hur som helst känns det bra nu när novembermörkret sluter tätt, att stiga upp och vara lite vaken när ljuset hittar fram till fönstren. Men det är mysigt i alla fall med tända stearinljus under frukosten. Det doftar gott och sprider ett varmt sken.

Höstlovet är tystare än vanligt här hemma i år. Men så är det ju också bara en av tre i det yngre gardet som tillbringar denna novembervecka under samma tak som vi. Han är inte så varse timmen på morgonen eller för den delen tiden på dagen över huvudtaget. Han är ledig. Långa sovmorgnar och pluggfria dagar för att sedan ha träning i vanlig ordning när kvällen kommer.
Vi ska också vara lite lediga du och jag. Skiner solen på oss gissar jag att det blir dagar med "det fina livet på landet". Är det allt för grått och definitivt om det regnar, inreder vi istället ett café framför brasan i kakelugnen. Ett café som serverar hembakat och nybryggt kaffe och som har levande ljus på bordet. Där slår vi oss gärna till ro efter en novemberpromenad i skogen, där de sista prasslande löven singlar ner innan träden står i lättklädd novemberstass, eller mer sannolikt i spritt språngande naket grenverk.
dsc_6453

4 Kommentarer

dsc_6352Jag njuter med gott samvete av att ta en lat söndag uppkrupen i sköna soffan. Gofika, fler än en, och Maeve Binchys "Firefly Summer" inom räckhåll. Med Maeve tar jag mig till platser och miljöer där jag mår gott av att vara. Sköna soffan är också en sådan plats denna dag, när himlen och allt regn gör den grå och mörk där utanför. Inne lyser vi upp med ledslingor och stearinljus.
Det känns rofyllt att tillåta sig. Nu var det rätt länge sedan sist. Jag lägger ifrån mig boken en stund, lutar mig tillbaka, blundar och känner doften av stearin. Nästan så man förnimmer lite jul. Men det är ju ett tag till. Så tar jag fram ritningarna på sommarens projekt, det som är anledningen till sjuttio liter spikrens, hanterbart ont i höger armbåge och massor av roliga tankar på alla möjligheter. Alltihop är fina göragrejer en grå oktobersöndag.
dsc_6354

Det fina livet på landet, som vi har börjat kalla det, är efter denna sommar inte mer än ett stort rivningsobjekt. Lördagen inkluderade ett arbetspass. J högg ner de mesta av murstocken, det enda som nu är kvar av den gamla sommarstugan. Yngst och jag skövlade allt förvuxet, samlade ris, grenar och bråte i en stor hög och täckte marken med stora takplåtar från det gamla huset, i ett försök att ogräsbekämpa.
"Oh, vad fint det blir", säger jag glatt, nöjd med vår gemensamma insats. Yngst tittar frågande på mig. "Tycker du?", säger han, "Var då?" Jag förstår honom. i själva verket ser det förfärligt ut. Just nu. Men det kommer ju att bli jättefint och det är det jag ser för varje steg vi närmar oss målet. Det är ett jättekul projekt att driva tillsammans. Och det är balsam för själen, åtminstone för min, att tillbringa tid mitt i detta kaos som omger sig med hav, hagar och ängar. Höra naturen, inte höra trafiken, höra fåren bräka och prasslande buskar som avslöjar att de är precis intill, se kossorna i hagen mitt emot där de går och betar, hur de nyfiket stannar till och spanar in oss när de går förbi. Se den sötaste av alla små kalvar ta ystra glädjeskutt så som bara en sådan liten söting kan. Det är en plats att må bra på och till våren drar bygget igång. Spännande. Och jättekul.

Men denna dag har vi lat söndag med gråmys inpå knuten. Jag får nästan lite lust att tända en brasa i kakelugnen. Fast det är  fortfarande väl varmt för att börja elda. Sommaren har följt med oss ända fram till oktober och vi får vänta in mer kylslagna dagar innan brasan tänds. Känns lite konstigt att tänka att det är advent nästa månad.
dsc_6333

4 Kommentarer

September är så varm att jag nästan inte vet vad jag ska göra av mig. Vill liksom sprida ut kroppen. Det är väl den fuktiga värmen gissar jag, som landar när sommaren är sen, nu till och med på gång att gå över i höst, som förstärker känslan. Hänger tvätten på tork gäller det att få in den innan första kvällstimmen nalkas, för då är den som knappt urvriden igen.
Det hettar också av någon slags infektion som bråkar med oss - far runt mellan oss och inom oss. Stundvis känner vi en släng av feber. Kurerar halsont, huvudvärk och ömma kroppar efter bästa förmåga. Idag ska jag koka skivad ingefära, "spetsa" med äppeljuice och citronsaft och sedan dricka varm med en klick honung. Gott för en hals som inte helt är i slag.
Rejält varmt är det också här hemma av alla brödbak som varit på gång denna vecka. Gräddningen höjer inomhustemperaturen till nästan outhärdlig. Baka eget bröd är något vi har hållit på med så många år att vi nästan har glömt att det finns att köpa. Och jag fortsätter baka som om jag glömt att det inte går åt lika mycket till vardags längre. Men några extra limpor i frysen gör att jag kan skicka med äldst och mellan lite hembakat bröd när de far tillbaka till sina vardagsliv efter en helg hemma. Ibland undrar jag om jag är för mycket mamma.
Men det är en fin september. De strålande solskensdagarna långt in i månaden får mig att känna att den kommande vintern inte blir så lång och mörk. Det är värt mycket.
dsc_6326