Tankar

12 Kommentarer

Egentligen skulle vi ha en fet tisdag. Bara för att. En gång om året. Den borde kanske uppmärksammas ... ? Fast jag känner mig inte särskilt sugen på det som står för dörren denna tisdag. Men tanken på att baka ... den är mer lockande. Det vore ju så himla mysigt att låta doften av släta bullar ta plats i huset. Välkomnande. Mala mandlar till en slät, varm massa som får sin givna plats i en liten grop i det nybakade ... ett vitt, böljande täcke ... toppa med en käck liten pudervit hatt ...
Men, nej, sugen är jag faktiskt inte, så vad är då meningen med att baka? Möjligen något annat ... ?  En matigare och sundare mättande bulle kanske ...? Som skulle vara god till teet ikväll. Efter att vi kollat in när yngst spelar match mot taggade handbollskonkurrenter. Jo ... det skulle nog sitta fint ... tillsammans med en varm kopp te. Samlade kring bordet, skönt nedsjunkna i goa soffan och fåtöljen, medan vi ivrigt drar "expertanalyser" efter kvällens match.
Samlas. Tillsammans. Gärna!
Gärna också en rundnättare bulle, som lätt skaffar samma form hos den som gärna äter den - de är välgörande för sinnet. Om man äter dem "rätt" dag. Och det behöver inte nödvändigtvis vara en fet tisdag. Men man bör vara riktigt sugen. En annan dag ...
DSC_6775

8 Kommentarer

Grå måndag och seg start på veckan. Jag som brukar gilla att starta om efter helgen. Oftast lite nyfiken på vad som ligger framför under en helt ny vecka.
Fast idag är det svårt både att vakna och att komma igång ordentligt. Det säger ju liksom sig självt att man inte kan komma igång om man inte riktigt orkar vakna.

Ibland måste man tillåta sig att få känna så. Så jag tar en liten bonusdag för att låta det få göra det och hoppas att det känns annorlunda en annan dag. Gärna i morgon.

Eftermiddagen innehåller förstås ärenden med yngst. Då kanske jag vaknar ordentligt och kommer igång lite bättre. De brukar vara ganska bra barnen, på att få en att komma igång.
Jag plockar in lite vår så länge. Till de soliga mornarna kommer och lyckas väcka mig i tid.
DSC_6771

6 Kommentarer

Det är disigt när Luna gigantus tar plats på himlavalvet. Ett lysande klot med tilltagen gloria. Jag vet inte om jag tycker att hon ser så särskilt mycket större ut än vanligt när hon är full och synlig. Men i en "vanlig" måne ser jag mångubben. Luna känns mer som en hon. Hen kanske ... "Men jag tycker den lyser gulare än vanligt", säger yngst. Kanske. Jag tittar igen. Lite större är den (han/hon/hen?). Och jag håller med, jag tycker också att den lyser mer gul än vanligt. Men mångalen ... nä, inte så pass.
dsc_6478

12 Kommentarer

Det är lite märkligt hur man kan uppleva att det går från behaglig sommar till mörkaste höst på noll och ingenting. Jag tänder ett ljus på arbetsbordet för att få en aning ombonad känsla. Plockar in en av höstens sista små pinocciorosor och ställer intill. Hoppas att det ska få mig att hitta inspiration. Vara kreativ. Men jag vet inte ... det är så himla mörkt och ruggigt utanför fönstren. Kanske fler ljus? Definitivt en stor, härlig kopp varm choklad med massor av vispgrädde. Alla goda ting är tre? Hmm ... i alla fall känns dessa tre lite undergörande just idag.
dsc_6381

8 Kommentarer

DSC_5934 (1)Medan blåregnet har fullt upp med att slå ut sina sista knoppiga klasar svällar citronmelissen över, spade och grep väntar på att få sätta tänderna i ogräset som frodas i vårt lilla trädgårdsland, och på att få mylla ner kogödsel så att fröna, de som fortfarande ligger kvar i påsen, kan få komma ner i jorden och gro. Ligusterhäcken som planterades förra året ropar uppfordrande efter vatten, precis som allt övrigt nyplanterat. Flera små sticklingar, som har frösått sig med vinden, vill jag gärna ta till vara genom att plantera dem i krukor och sköta med omsorg. Å´ så vill jag skriva. Så himla gärna vill jag skriva. Läsa vill jag också. Alla de romaner som legat på hög länge nu i sällskap med Bodil Malmström. Trädgårdsböcker och ett helt års nummer av "Allt om trädgård" har staplats i orangeriet och väntar på stunder att få ge tips, aha-upplevelser, lust och ny kunskap, medan staffliet tycks få mål i mun: "Jag då?". Så vill jag verkligen jättegärna läsa alla de fina bloggar jag har hittat, kommentera där jag känner att något berör mig, vilket det gör mest hela tiden. Så jag öppnar för att läsa och märker att hos flera har det rasslat till något kopiöst, hänt jättemycket medan jag inte riktigt vet var jag ska vara och därför är lite överallt samtidigt och hela tiden och inte alltid får så mycket gjort som jag önskar. Var är tiden? Var ska jag börja? Hur gör jag bäst?
Jag börjar med ett djupt andetag. Häller upp en kopp kaffe och sätter mig i trädgården där det är skönast att sitta just för stunden. Jag låter ögonen vila på blåregnet, tänker att jag måste hinna se det ofta medan det blommar. Jag blir lite glad när jag påminns om att jag ska gräva upp en hubbe citronmeliss för att ge till Sofia som gärna vill ha en kruka. När kaffet är urdrucket förbereder jag genom att ställa fram grep, spade och kratta, en stor säck till allt ogräs som sedan rensas och sållas. Så får dagen gå till det, för så lång tid tar det. I alla fall om man ska hinna gå ifrån en stund för att hälla vatten på de törstande plantor jag plötsligt kommer ihåg att jag glömde bort. Å´ förresten är det nog läge på att ta en liten paus och något kallt att dricka. Då kan jag titta lite i en trädgårdstidning under tiden. Så drömmer jag mig bort ...
Just det; fröna! Det känns toksent att förbereda jorden nu och så första omgången, men innan har jag gjort annat och när jag gör det blir jag bara stressad om jag ska så frön i trädgårdslandet samtidigt. Men idag tycker jag det ska bli kul att så. Därför bestämmer jag att det inte alls är för sent. Mycket hellre sent och lustfyllt än i "rätt tid" och stressigt. Regel nummer ett: Trädgård ska vara lustfyllt! Stort utropstecken! Medan jag skriver, ja, för nu skriver jag ju faktiskt! Kul! ... tittar jag på staffliet och tänker: Någon gång ska det bli tid för dig också. Förmodligen kommer solstolen utanför orangeriet alldeles snart att bjuda in till en härligt lat dag med någon av de där böckerna som samlats på hög. Och även om jag inte är så flink som jag skulle önska med att "pipa till" på inlägg på alla fina hemsidor jag gärna läser, så tycker jag om att få ta del av det de ger mig. Och jag tycker om att få ta del av dagen och det den ger mig, fast den kan vara attan så rörig och ofta alldeles för kort. Visst retar jag upp mig emellanåt på allt som kan kännas otillräckligt. Till och med svär gör jag om sanningen ska fram. Ska den helt upp på bordet är det faktiskt så att mina barn inte vet någon annan som kan dra till med sådana svordomsradangor som jag, vilket bereder de ett visst nöje de gånger det händer. Tillvaron är minsann inte alltid romantisk. Men oftast tycker jag att den är alldeles tillräckligt bra. Ännu oftare riktigt bra. Och stundom alldeles underbar.
DSC_5935