Månadsarkiv: november 2015

DSC_5095Vi har ätit första saffransbullen efter söndagens bak och första adventsljuset har lyst upp både frukostbordet och stunden för eftermiddagens fika. Vi har hört stormen komma och dra över och ute i trädgården finner man kvastar, kannor och små baljor på nya ställen dit Gorm har dragit iväg med dem. Fast jag hellre vill ha snö så är det regn som faller i tunga droppar ner på en grå måndagsmorgon i advent. Solen hinner också titta fram innan dagen blir mörk, men det blir den tidigt och det är mysigt att stjärnor och stakar är på plats och lyser upp. Tillvaron blir en helt annan; ljus och förväntansfull. Fast snön ... den känns långt borta.
Stormen har bedarrat och jag plockar granris för att lägga vid trappan. Det doftar gott när jag torkar av stövlarna mot det gröna. Mossa och ris får ta plats i krukor där sommarens blommor nu har gjort sitt. Men en liten cyklamen, den klarar ännu en tid att vistas ute på trappan. Ja, så får det bli ... Det är verkligen hög tid för entrétrappan att klä sig lite mer säsongsbetonat.
DSC_5090

2 Kommentarer

DSC_5033Vi brukar pussla i advent. Det är någonting mysigt och rogivande med att låta ett pyssligt pussel ligga framme. Det får en att slå sig ner en stund och börja plocka och leta bland bitarna, fast man många gånger tänkt att det var något annat man egentligen skulle göra. Man stannar liksom upp. Det känns vilsamt mitt i allt som lätt kan gå lite för fort inuti en när man är i advent. Man vill gärna så mycket ...
Sittandes bland alla kringströdda krumeluriga små bitar har vi mitt i andhämtningen samtidigt kunnat ana storstadspulsen. Förväntansfulla inför sommarens tur till New York för ett par år sedan valde vi julen dessförinnan ett pussel med motiv av ett kommande möte. Och inspirerade, eller kanske snarare alldeles betagna av alla intryck vi sedan hade med oss hem, vände vi, den advent som följde, än en gång upp mängder av små delar för att sammanfoga en ny vy av denna storstilade världsstad.
Årets beställning är nu lagd. Tusen bitar, skramlandes i en kartong huller om oreda, är på väg hem till oss med posten. I år går den "pussliga turen" till London. Också det en stad med många minnen att må bra av. Jag gläder mig till stunder med "återbesök".

DSC_5025 Idag åker vinterkängorna fram. De borstas och impregneras innan jag sticker fötterna i dem och sen, under promenaden, känner jag hur de värmer och skyddar mot den kalla, frostvita marken. Jag har hunnit längta en stund nu efter frostnupna morgnar och det gör mig lite glad att se trädgården ligga vintervit utanför fönstret. Snön är inte kommen och där jag bor kan man minsann inte var säker på att den alls kommer, men nattens alla minusgrader gör marken vit och ger känsla av vinter - och det är härligt.

Morgonen inleds med en stunds meditation. Det är inget jag är speciellt flink på, men de stunder jag tillåter mig  är väl tillvaratagna. De ger mental vila som följer mig under dagen. En skön start på en ny dag och ny vecka.
Medan jag ännu sitter vilsamt lutad mot sänggaveln, med ljuv musik i lurarna upprepandes mitt mantra med slutna ögon, hittar solljuset  in genom det lilla fönstret vid sidan om. Det blir ljust innanför ögonlocken. När jag lämnar min "heliga formel" för att fortsätta vardagen tittar jag upp i en klarblå himmel.

Temperaturen ligger fortsatt på stadiga minusgrader och marken ligger frostvit så länge solen inte hunnit smälta den. Jag trampar kring i mina varma, goa vinterkängor, andas kall, klar luft och känner solen värma.
Helt okej att börja veckan så.

IMG_0525

2 Kommentarer

DSC_4990Nu var det bra länge sedan kaffekoppen togs med ut i trädgården. Det må vara varmt för årstiden men det lockar ändå inte. De små vändorna i gröna rummet blir färre och kortare. Någon kruka återstår att bära in för vintern men annars är höstträdgården tillräckligt redo för de återstående mörka månaderna.
Något ger fortsatt ögongodis eller värmer inombords. Särskilt gillar jag hortensiorna som nu står nedgrävda i trädgårdslandet där de får övervintra i sina krukor - lika fina nu som mitt i blomningstid.
När jag går in genom grinden påminns jag ännu om en dag på stranden, eller om doften från ringlande honung, från strandkrassen som ännu blommar i urnorna på grindstolparna.
DSC_4996 (1)

Jag blir glad av att kunna plocka färska kryddor till matlagningen eller bara för att de är fina att ta med in. Rosmarin, dragon och lagerblad i orangeriet, citrondoftande timjan och sammetslena salviablad i landet direkt utanför kökets terassdörrar.

DSC_5001Till advent och jul sätter skattar jag högt att jag kan gå ut i trädgården för att ta kvistar av murgrönan. Med åren har den blivit lite av ett monster som jag ser skönheten i, men det krävs att man tuktar hårt för att den inte ska ta sig genom den murade väggen in till orangeriet.
DSC_5011Jag blir uppmärksam på knoppar i en New Dawn och i den purpurfärgade rosen som klänger precis intill men som jag inte vet namnet på. Båda nu åldrade gamla damer. De ger mig var sin ros att ta med in som får ta plats på arbetsbordet. Där hänger de nu vilsamt lutade mot varandra i din morfars gamla grogglas. Det är en fin sak mitt i november.
DSC_5019

DSC_4979En gråmulen och kylig novembermorgon. Första gången denna säsong som yngst glider ner i den nyinköpta vinterjackan när han är på väg till skolan. Morgonen är nog faktiskt den första denna höst som verkligen kräver lite varmare kläder. Nu hoppas jag att det kylslagna håller i sig. Det skulle klä advent att få vara inbäddat i frostiga morgnar.
Å´ tänk, nästa vecka landar vi där - i advent. En energifylld iver har drabbat mig sedan ett par, tre veckor tillbaka att vårt hem i år ska vara bättre förberett för ett lugnt och skönt adventsfirande. Vanligtvis hopar det sig under veckorna före jul, men i år, när jag kände flåset av advent i nacken, ökade jag tempot och gav var och en i familjen ett tydligt budskap om vad som önskades vara färdigställt till det blivit dags att tända första ljuset. Uppdragen som fördelats har lett till att det nu står en stor pappkasse laddad med putstrasor. Jag ansvarar för fönster och det kräver verkligen tio djupa. Viss tveksamhet har förekommit kring att ambitionen för mina mål kommer att hålla, men, peppar peppar, det är inte många fönster kvar nu. J har fått äran att få mässingen att skina. Ljusstakarna återstår men luckorna till kakelugnen kan vi numer nästan spegla oss i.
Så är det silvret; några ljusstakar och lite bestick. Den biten vilar på mellan och yngst. "Jag tycker det verkar kul att putsa fönster", säger mellan och försöker deala bort silverputsningen. Men eftersom fönstren ligger inom mitt tilldelade område så är ju detta knappast till gagn för yngst som högljutt protesterar mot förslaget. Äldst är på behörigt avstånd och kommer inte hem förrän några dagar före jul, så där har de två yngre i trion inte mycket att hämta.
Bomullstrasorna som är tillägnade vår lilla silversamling ligger kvar i pappåsen och putsmedlet står oöppnat på bänken. Jag tänker inte falla till föga. Jag putsar färdigt de fönster som återstår och låtsas som om jag inte hör den pågående diskussionen. Kanske, kanske inte, glänser silvret innan det blivit dags att föra svavelstickan till plånet, men undan med det kommer de inte.

2 Kommentarer

DSC_4975"Mini-moni-mini-moni-mini-moni-mini-moni-mini-moni-mini-moni-mini-moni-mi" - och så tillbaks igen. Familjen drar verkligen en nitlott när jag tar plats vid pianot för att öva skalor och sedan stämmer upp med en ensam alt.  Det har betydligt större underhållningsvärde när musikutövaren i vår trio låter fingrarna i ren känsla och sann glädje röra sig över tangenterna. Men jag behöver klaviaturens hjälp för att ha koll på hur det ska låta, så familjen får helt enkelt stå ut.
Det har blivit dags att damma av julsångerna. Å´ korka upp den första glöggen tror jag, jag börjar bli lite sugen nu. De sitter inte helt där de ska ännu, julens sånger, fast sakta men säkert närmar jag mig toner som hamnar på rätt plats.
Efter en stunds soloövning hemma drar jag, till familjens stora belåtenhet, iväg till körkväll. Sjunga upp ihop är väldigt mycket skojigare, och man blir absolut gladare av att höra alten tillsammans med sopranen; de gifter sig fint kan man nog säga. Så smids det lite planer. Det lutar åt en grillkväll på stranden, den fjärde söndagen, samlade med våra familjer och inbjudna grannar, varm glögg på termos och med texterna till julsångerna i fickan. Fast till dess kanske de sitter, utan fusklapp ... och jag har definitivt hunnit smaka på glöggen.

DSC_4969Promenaden får mig att komma hem med en liten bukett stensöta och blåbärsris, klarare tankar och lättare sinne. Den sorts ingredienser som en meditativ, rask promenad runt skogsslingan brukar innehålla. Ett bra innehåll i en måndag som har gjort sina försök att vara solig men fallerat gång efter annan på grund av envisa grå moln. En måndag som känns lite tung att stiga upp till så här en tidig novembermorgon. Tända ljus, en stor kopp te och en trave böcker och tidningar är också ett bra innehåll en sådan måndag. Att ge lite tid för vart och ett gör dagen till en bättre dag.

En ny vecka efter en helg med lite att stå i. Jättekrukan med dignande citroner har flyttats in i orangeriet efter en gemensam insats av maken, mellan och yngst. Tiden som gått sedan internationella kvinnodagen för drygt elva år sedan, den dag då denna citrus med stora, gula frukter var en hanterbar skönhet som jag inte kunde motstå, har gjort den till en bjässe som jag inte längre orkar rubba. Ett angenämt bestyr får man väl ändå lov att säga, men det kräver sin man när den ska in i vinteridet och till det behöver jag numer hjälp.
Amaryllislökar har blivit satta i jorden, köpta både nu i år och tidigare höstar. Blomning under advent? Ja, kanske ... men i vart fall hoppas jag att de ska hinna upp till jul.
Oliven står nu ensam kvar ute i novemberdiset i väntan på att en frostknäpp ska bita till. Det blir lättare frukter då har jag med mig någonstans ifrån. Men om de seden hinner mogna - det är ju en annan femma. Än så länge hänger de envist kvar på grenarna. Små kämpar i ärtstorlek som bestämt sig för att trotsa den skandinaviska vintern. Men de lär retirera innan tillräcklig sol och värme åter når våra breddgrader.

Ja, lite trädgårdspyssel blev det i helgen och efter den upptäckte jag denna gråa, blöta novembermorgon, att mina röda gummistövlar, som jag lämnade jordiga ute på terassen, övernattat ute. Men alla mår vi väl bra av lite friskt luft och en renande dusch.
DSC_4696

DSC_4960Några dagar in i november. Grått utanför fönstren. Mörkt tidigt och länge, både ute och inne. Så långt är november sig lik. Jag ristar termometern, tänker att den har väl hakat upp sig. Men morgontemperaturen visar nästan tio grader, även på en omskakad termometer.
Ankelsockor, Converse och uppkavlade jeans gäller fortfarande när jag tar mig ut i den november som inte riktigt stämmer temperaturmässigt. Jag längtar lite efter att vantarna ska vara en självklarhet på cykelturen, efter att ringla en härlig sjal runt halsen, dra ner en mjuk mössa över kalla öron. Längtar efter mina varma, goa vinterkängor - nyttan med att dra på dem.
Jag vill ha frostvita nätter och känna den klara, höga, friska luft som dessa nätter ger morgonen. Längtar efter att tända en brasa i kakelugnen och låta den goa värme som omhuldar en också värma själen, utan att det blir så varmt att jag får panik i kläderna.
Nu när november ändå är så grå skulle det passa bättre om den också ville vara lite kall.
DSC_3766

2 Kommentarer

DSC_4920Vi har en extra ledig dag ihop du och jag och den tar oss nån annanstans. Det är fint att komma dit ibland. Dit där man sällan går eller kanske aldrig tidigare har gått. Dit där ögonen får vila på något det var länge sedan man såg eller som man aldrig tidigare har sett. Nån annanstans, där man sällan är eller aldrig har varit. Vi åker dit. Och när vi kommer fram verkar hösten vara som allra vackrast nån annanstans just nu.
DSC_4924Änderna slår följe med oss där vi går längs med vattnet, i hopp om, verkar det som, att vi har tagit med något gott till dem. Det har vi inte, fast jag önskar att vi hade och hade vi bara vetat så hade vi gjort det.
DSC_4931Lite längre fram nån annanstans forsar vatten längs med berget och fortsätter sin färd i ett betydligt vilsammare tempo när det når dammen. Mer likt det som du och jag hand i hand strosar kring i.

DSC_4934När vi kommit ytterligare lite längre är vi nån helt annanstans. Där, på ett bord, intill en husvägg, verkar några vilja bli både sedda och hörda. Vi stannar till, tittar och lyssnar. Där inne lockar de med något som är svårt att motstå. Där innanför serveras det kaffe, varm choklad och goda bakelser i mysig cafémiljö. Vi tar klivet över tröskeln och stannar där en stund, innan vår extra dag tar oss från nån annanstans och hem igen.