Månadsarkiv: maj 2017

6 Kommentarer

DSC_6982Fröpåsarna ligger oöppnade på köksbänken. Jag nästan hör hur de små fröna förtvivlat försöker ta sig ut. Jag samlar ihop påsarna. Läser angivna råd för hur och när på baksidan. Tänker att jag kanske skulle. Eller, mycket värre, borde. Den känslan får mig att lägga tillbaka dem igen. Trädgård ska, eller i alla fall bör, vara kul - inget måste.
Det är inte helt lätt att kombinera husbygge med att vara mitt i livet. Tiden som blir över har jag inte riktigt kraften. Städ och tvätt. Ogräsrensning. Matlagning. Frösådd inte minst.

Att mura en hel dag, det är en sak. Det förvånar mig hur bra det flyter på. Hur kul vi har. Hur vi trivs med tillvaron och livet och, allra bäst, med varandra. Mitt bland kletiga murbrukspytsar och en mullrande cementblandare. Hur vi till och med blir glada av att tvätta och göra den klarorangea blandaren ren och skinande efter dagens insats. Det känns verkligen som att detta är "vår resa".
Men efter en hel dag ute, med så mycket fysiskt arbete, önskar man gärna att allt annat som behöver till för att vardagen ska gå ihop sig, skötte sig självt.
Man får helt enkelt sänka kraven. Ha lite tålamod med tvättkorgen som inte tömmer sig på befallning. Låta "råttorna" få virvla runt några extra varv. Värma upp "skrammelmat" som man tacksamt hittar i kylskåpet. Det går faktiskt alldeles utmärkt att leva så, när livet är uppfyllt med annat.

Idag får trappan en stund av min tid. Inget uppfordrande möter mig där. Den är en tillgång när det gäller att fylla energidepåerna.
Från den ser jag blåregnet i full blom. Hör regnet smattra mot plåttaket över entrén. Det mår allt grönt bra av efter en underbar vecka med sol och värme. En "ledig" vecka med husbygge.
Stunden på trappan - som ett litet rehab för själ och kropp.
Hoppas nu att det fortsätter "smattra" tills de blå klasarna har fått vad de önskar. Så att utsikten, vid platsen för återhämtning, ges lång blomning.
DSC_6985

12 Kommentarer

DSC_5770Sköna maj!
?
Oberäknelig! Har minsann en räv bak örat. Vintern rasar. Kall, snöig, temperaturfall under nollan.
Men ändå ...
"Insjungen" och SÅ välkommen! Solen kan inte låta bli att värma. Bara man finner platsen dit den kalla vinden inte hittar. Och när kvällen börjar bli sen är den ännu ljus. Ingen minusgrad i världen kan ändra på det.

På trappan trotsar penséer kylan. De är bra på det. Det gör mig glad att de håller stånd mot en envis vinter och trotsig vår. Och så blir jag glad av doften när solen lyckas värma dem. Härligt att sitta där en stund när tid ges.
Persikan som djärvt slog ut sina små blommor, utan att en enda insekt vågade sig på att titta fram för att göra arbetet som krävs för sommarfrukt, är nu överblommad.
Jag engagerade hemmavarande familjemedlemmar i flytten av vårt lilla medelhav för en tid sedan. Tunga krukor bars ut från vinteridet till sin sommarvistelse i trädgården. Olyckligt nog ett par dagar innan många nätter med minusgrader. De virades in i dubbel fiberduk, sedan höll jag tummarna. Tror väl knappast att det var deras förtjänst, men alla plantor lyckades överleva denna prövning.

Jag har ägnat dagen åt gröna rummet. Klippt gräs, lukat det mest oönskade och tagit några tag med sekatören. "Små solar i gräset" har lite sorgesamt fått lämna trädgården. Varför ska de envisas med att bli så många?
"Rosor kan man hantera som sin värsta fiende", minns jag att J:s pappa en gång sa till mig, "fast inte före nattfrosten är över."  Jag passade på att hantera dem när solen kom på besök under eftermiddagstimmarna. Fast inte som min värsta fiende. Jag friserade dem istället ganska lätt och med stor varsamhet. Sönderriven har jag blivit tidigare - jag undvek det idag. Nu håller jag tummarna för att jag inte ännu en gång ska bli bedragen av luriga, alltför kalla nätter.

Härligt omtöcknad av många timmars frisk luft och välgörande arbete för kropp och själ, ser jag fram emot att lägga fötterna högt i soffan till kvällen. Nu behöver jag en stunds vila för att  snart återgå till arbetet med "det fina livet på landet". Det trivsamma projektet som kräver tid och kraft både i tanke och handling. Och som gärna får ta plats i mina drömmar.
DSC_5840