Vår resa

DSC_6982Fröpåsarna ligger oöppnade på köksbänken. Jag nästan hör hur de små fröna förtvivlat försöker ta sig ut. Jag samlar ihop påsarna. Läser angivna råd för hur och när på baksidan. Tänker att jag kanske skulle. Eller, mycket värre, borde. Den känslan får mig att lägga tillbaka dem igen. Trädgård ska, eller i alla fall bör, vara kul - inget måste.
Det är inte helt lätt att kombinera husbygge med att vara mitt i livet. Tiden som blir över har jag inte riktigt kraften. Städ och tvätt. Ogräsrensning. Matlagning. Frösådd inte minst.

Att mura en hel dag, det är en sak. Det förvånar mig hur bra det flyter på. Hur kul vi har. Hur vi trivs med tillvaron och livet och, allra bäst, med varandra. Mitt bland kletiga murbrukspytsar och en mullrande cementblandare. Hur vi till och med blir glada av att tvätta och göra den klarorangea blandaren ren och skinande efter dagens insats. Det känns verkligen som att detta är "vår resa".
Men efter en hel dag ute, med så mycket fysiskt arbete, önskar man gärna att allt annat som behöver till för att vardagen ska gå ihop sig, skötte sig självt.
Man får helt enkelt sänka kraven. Ha lite tålamod med tvättkorgen som inte tömmer sig på befallning. Låta "råttorna" få virvla runt några extra varv. Värma upp "skrammelmat" som man tacksamt hittar i kylskåpet. Det går faktiskt alldeles utmärkt att leva så, när livet är uppfyllt med annat.

Idag får trappan en stund av min tid. Inget uppfordrande möter mig där. Den är en tillgång när det gäller att fylla energidepåerna.
Från den ser jag blåregnet i full blom. Hör regnet smattra mot plåttaket över entrén. Det mår allt grönt bra av efter en underbar vecka med sol och värme. En "ledig" vecka med husbygge.
Stunden på trappan - som ett litet rehab för själ och kropp.
Hoppas nu att det fortsätter "smattra" tills de blå klasarna har fått vad de önskar. Så att utsikten, vid platsen för återhämtning, ges lång blomning.
DSC_6985

6 thoughts on “Vår resa

  1. Vilken resa ni är på! Möjligheternas resa som tar er vidare och där en rejäl arbetsinsats av det fysiska slaget finns med er som reskamrat. Tacksam att du tog dig en stund på trappan så att både jag och andra kan få ta del av resan ni gör. Och visst kan många av de andra sysslorna vänta på sin tur. Deras tur kommer så småningom.
    Önskar dig det bästa och en fortsatt fin resa mot ert mål och där resan i sig blir en del av målet.
    Stor kram!

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Så är det; var sak har sin tid. 🙂 Å´ så tänker jag lite på Robban: "Målet är ingenting, men vägen är allt".
      Tack Ditte!
      Kram till dig!

      Reply
  2. Tove Olberg

    Så länge sedan jag var här. Så roligt titta in och få en bit murarresa - låt fröna ligga!
    Jag har gjort några inlägg om min konstutställning, men kommer fortsätta bloggpausa! Tack för kommentarer hos mig. Önskar dig och dina en glad sommar med mycket soltrappasitt 🙂
    Stor sommarkram!

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack för titt-in och sommarhälsning, det gör mig glad.
      Nu blir jag nyfiken på konstutställning - kommer på besök endera dagen. 🙂
      Här är också mest ett pausande i bloggen, men jag hoppas vi stöter på varandra mer frekvent när sommaren går över i höst.
      Varm kram till dig!

      Reply
  3. "Allra bäst med varandra." Det låter mysigt att läsa. Men lova att inte glömma bort trappan då och då. 🙂 och för att orka med det fysiska krävs nyttigt matintag samtidigt som det finns utrymme för det där lilla extra och onyttiga som jobbas bort naturligt.
    Kram Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Inte glömmer jag trappan, har bara lite svårt att hitta ron att sitta där när så mycket tid går åt till andra tankar och mycket fysiskt arbete gör mig trött. Och hungrig! Jag är väldigt bra på att äta mycket, både av det nyttiga och väl frikostigt av det lilla extra. Bäst att jag jobbar på. 🙂
      Sommarkram till dig!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


× four = 4