Author Archives: Mia

14 Comments

Jag tar trappan i stora kliv. I olika riktningar. Sällan stilla. Har inte riktigt ro att slå mig ner. Precis så som det är ibland att vara mitt i livet. Det tar språng och ändrar riktning.
Mycket nu. Ömsom vin, ömsom vatten.  Ja, ni vet ...

Dags för trädgården att gå i vila. Utemöbler ställs i skydd mot ruggiga dagar. Krukor hamnar i vinteride. Det ger en viss ro att låta det som hinns med hamna på plats. Innan vintern. Den vinter som jag hoppas kommer att slå sig till ro en stund. Även hos oss som är allt för bekanta med snöfattiga vintrar.

Medan jag försöker styra kompassen finner jag stunder och platser där jag drar tio djupa och hittar ro. Nån annanstans än på trappan. För ett tag. Det känns som att det är rätt tid för det nu.
Men den finns ju fortsatt där, under alla skiftningar. Kanske slår jag mig ner en stund då och då, oftare än jag anar nu. Och du är varmt välkommen att slå dig ner en stund intill - ditt besök gör mig alltid glad.
DSC_3775

8 Comments

DSC_7615Jag har en måndag hemma och har lite svårt att ta den till vara. Egentligen borde jag vara fulladdad av energi. Jag tycker ofta det är spännande att börja en ny vecka och helgen har varit lugn och vilsam utan tider att passa. Att slippa passa tider, det är att vara ledig. Dagar utan klocka.
Lite annat gör att måndagen blir svår att styra upp. Ibland kan det bli väl mycket "lite annat" och kan då ha en förmåga att uppta det mesta. Svårt att känna in var man ska börja nysta.
Idag hittar jag ingen tåt att dra i, så jag slutar leta efter den för att inte tömma mig på energi som gör bättre nytta någon annanstans.
Jag låter Katie Melua sjunga för mig medan jag lurar lite på julklappar till trion. Låter det gråa blöta utanför fönstren locka mig att sätta mig i sköna soffan med en kopp kaffe och ett soduko. När jag fått allt från ett till nio att hamna rätt upprepade gånger, öppnar jag skafferiet och plockar fram mjölpåsar. Mixar en blandning till en jämn deg. Medan den jäser försöker jag hitta ord som känns bra att sätta samman till en liten kortprosa. En meditativ stund.

När kvällen kryper inpå har jag inte varit ute på den promenad jag sannolikt hade mått gott av. Den får bli något bra till en annan dag. Istället dukar jag fram och bjuder på några av de nybakade skorpor som nu fyller burken som var tom i morse. Jag lägger ner stickningen som under dagen vuxit sig större, den som ska bli en värmande julklapp till någon jag håller mycket av. Och så tillåter jag mig att tycka att jag gjorde något bra med min måndag. En måndag som för mycket "lite annat" höll på att ta ifrån mig.
DSC_7621

8 Comments

Det finns dagar då det är lätt att tycka att det inte borde få vara tillåtet att vistas inomhus. En dag i oktober kan vara en sådan. När solen skiner. Havet glittrar. När naturen är som en bädd av guldgult mitt i en färgkavalkad. Vem kan motstå en sådan invit? Följa stigen. Bjudas in till att vistas ute.
IMG_1335IMG_1332IMG_1336IMG_1317IMG_1323IMG_1313

8 Comments

DSC_7613Hittar en stund, tidigt på morgonen efter att mörkret lämnat, vid platsen för skrivande och annat som hanteras.
Blir sittande. Scrollar foton upp och ner. Stannar till vid flyktiga besök som "fångats" på solvarma platser under härliga sensommar- och höstdagar.

Sländor verkar högaktiva soliga dagar tidig höst. Hörs smattra med vingarna lite runt om.
Någon verkar föredra singelliv på en värmande, kalkig, betongblandare ...
DSC_7483
... medan somliga värnar om fortbeståndet - söker avskildheten på en solig plats, nästan som kamouflerade ...
DSC_7577
... medan åter andra tycks fullständigt ogenerade.
DSC_7581
Det är trevligt när den lagrade värmen på väggen bjuder in dessa bevingade ...
IMG_1271
... och när senblommande skönheter lockar till invit.
DSC_7530
Så fångas uppmärksamheten av något läckert grönt, bland gråglåmiga lecablock, mitt i byggande stund ...
DSC_7494
... medan en annan grön primadonna tar sig friheten att bara kliva på ... utan att knacka! Sätter sig skönt till rätta i skaparhörnan bland akvarell- och oljefärgsattiraljer.
DSC_2016

 

10 Comments

DSC_7568Jag ser hösten från köksfönstret. Och ute doftar den gott från den fuktiga marken. Lönnarna har klätt sig i underbara färger, men i år har de fått konkurrens. Kan inte minnas att jag nån gång tidigare sett rönnarna så härligt fyllda av röda bär. Surt, må han ha sagt, räven, men enligt sägen lär ett enda litet bär vara sprängfullt av C-vitamin. Lite tillskott av nyttigheter inför det kommande mörka och kalla. Kanske är det värt det sura. På det en bister vinter, för visst är det väl så man spår när rönnarna står stinna av bär?
IMG_1244

Det är tid att kura skymning. På soffbordet samsas inspiration för dagar och kvällar inne. Skapa, piffa, mysa, laga gott, ha det bra. Sanna Töringes Vintermat kan verkligen få mig att se fram emot att flytta inomhus under en mörk och kall höst och vinter. Rent av så pass att vi redan igår kväll värmde på säsongens första glögg. Den som väntat på att få komma fram, för den glömdes bort under vintern som var.

En ruggig höst kan minsann värma gott.

DSC_7571

12 Comments

Vi är lediga några dagar J och jag. Tanken var att lägga sista handen vid sommarhuset innan vi låter projektet gå i vila för vintern. Hade vi fått bestämma skulle det ha varit sol och härliga höstdagar. Men nu gör vi ju inte det, bestämmer över vädret, så istället har vi stått på svajig byggställning i hårda vindar och murat upp stocken. Vill gärna hinna medan vi ännu har rinnande vatten i den sommarledning kommunen erbjuder. Någon vecka till med vatten och några stenar kvar att mura.
IMG_1288Så har vi satt några av de sista bjälkarna. Trotsat blåsten och varit glada för uppehåll och den sol som tittat fram. Jag med min svindel har tittat upp istället för ner medan jag skruvat fast järnen som håller bjälkarna i nock. Själv håller jag så hårt jag kan i vad som finns att hålla.
DSC_7555

Idag är vi väldigt lediga och lite rastlösa. Regn som faller gör att det blir kanelbullar istället för husbygge. Det var inte så vi hade tänkt, men det blir bra det också. Och det är faktiskt en väldigt bra dag för kanelbullebak.

Vår trevlige och kunnige kontakt på det träbolag där vi beställer byggmaterialet har omsorg om vårt projekt och kollar upp hur det fortskrider. Han vill gärna att vi lägger taket innan våren, säger han. J och jag som tänkt att det kunde vara skönt att ta lite vintervila, tittar på varandra och tänker att: Jaha, där rök den. För så klart känner vi förstås hur han triggar igång oss.

Men idag känns det skönt att ha klivit ner från byggställningen. Mysigt att ha café hemma i goa soffan. Tända ljus. Regn som smattrar mot rutan.
Tak innan våren...hm, jag vet inte...vi får se hur det blir med den saken.
DSC_7560

6 Comments

DSC_7543Det är lite bråttom nu. Jag får improvisera. Det blev tidigare än väntat. Känns jättefint förstås.
Vi har campat ihop på tu man hand yngst och jag nu i några dagar. Annorlunda. Mysigt. Lite tomt. Så hör du av dig och säger att du kommer hem ikväll.
Att samlas, vad är bättre? Jag höjer gärna tempot en smula och hittar på något. Det känns som något fint att få göra. Tänder ljusen, smakar av den hastigt tillagade soppan. Tar fram av det nybakade brödet.
Nu är det verkligen bråttom. Fast förstås inte viktigt att det är färdigt till du kommer. Men det vore så roligt att hinna.
Jag skyndar mig att tända ljuset på trappan. Tänker att du nog tycker det är mysigt om det lyser där för dig när du kommer hem.
Så! Klart! Välkommen hem!
DSC_7548

10 Comments

DSC_7505Det är skönt med morgnar som ger en lov att vakna sakta. Och det är skönt att solen skiner en sådan dag. En ledig söndag. Efter dagar med mycket regn, när gräset växt sig högt.
Jag blir varm av sommartemperatur och trädgårdsjobb. Belöningen är doft av nyklippt gräs och en välförtjänt fikapaus i sällskap med yngst. I solen, på de gamla nötta stolarna, utanför köksfönstret. Den stunden får gärna vara länge. Det är helt uppenbart att vi tycker länge är olika långt, yngst och jag. När han är fikaklar fyller jag på min kopp och tar vara på stunden ett litet tag till.
Trädgården är stökig och orensad, men mysig och trivsam. I alla fall en solig söndag. Egentligen tycker jag nog bättre om mer reda och mindre ogräs, men sommaren har inte gett utrymme för det. Vi har pysslat med annat och då får det vara som det är.
Nu får söndagen mig att öppna upp ögonen för att honungsrosen är full med små röda nypon. Och bland allt ogräs, i det lilla land där tanken var att grönsaker skulle skördats, blommar nu istället ringblommor och gurkört och det kan de gott få lov att göra. Så ser jag några eftersläntrare på lavendeln som spirar.
Jag har en fin dag mitt i detta och det är mer än tillräckligt bra så.

DSC_7510

8 Comments

IMG_1243Om jag får önska så hade jag velat ha mer sommar med mig in i hösten. En grå höst kan bli så väldigt lång om man inte får med sig sommaren in i den. Sommar som innehåller dagar då man helst vill sitta i skuggan, för det är där det är som skönast. Och ljumma kvällar som man inte vill ska ta slut. Lite av det vill jag gärna ha med mig in i hösten, kunna falla tillbaka på när höstrugget tätnar.

IMG_1232

Nu blev det inte så. Denna sommaren gav mig mycket, men inga varma dagar i skuggan eller sena ljumma kvällar ute. Men visst, det är skönt i alla fall att traska in i hösten. Den är vilsam och behöver inte alls bli lång och grå. De där dagarna med hög, klar luft som sticker i näsan och som på något förunderligt välgörande vis susar genom kroppen - de ser jag fram emot.
De allt mörkare och kylslagna kvällarna, även om jag har lite svårt just för de, är också på något vis skönt tillåtande. Krypa in och krypa upp, i stugvärme och i goa soffan.
Det finns många brasaker med hösten. Här om dagen kom jag på mig med att till och med se fram emot kulna novemberdagar. Men innan hösten klär sig spritt språngande, vill jag först se den i alla sina sprakande färger. För om jag får önska, vill jag ha de dagarna med mig in i vintern.

IMG_1236

 

10 Comments

Jag känner att jag skulle göra annat. Både för att jag vill och borde. Så känns det. Fast det är just inte så mycket av det jag kan göra. Så då bestämmer jag mig för att göra det jag kan, för att göra något. Bättre än inget och kanske inte så dumt det heller. Kanske rent av väldigt bra.
Att göra det jag kan är i stunden att unna mig det jag annars sällan gör. Och även om anledningen inte är så angenäm, så har jag den ändå att tacka för de där stunderna jag annars inte hade tillåtit mig.
Så jag staplar. Lite smått & gott. Väl valt. Somligt tar jag mig an på nytt, annat blir första gången. I väntan på att ryggen ska säga att det nu är okej igen med lyft och lite lediga rörelser.
Det är viktigt att lyssna på sin kropp. Den talar ofta till en. Så medan jag lyssnar, läser jag. Tänder ett ljus, fyller på en kopp te och vänder blad. Jag unnar mig medan jag läker och jag tror det tillför något bra.

DSC_7477