... strandflundra kittlar under foten. Jag blir full i skratt när jag ser hur den tar sig loss och snabbt pilar vidare för att skunka ner i sanden en liten bit bort. Jag vänder mig mot hagen för att kolla vad som prasslar. Det är hästarna som står där, mitt i den högvuxna vassen, och nyfiket iakttar mig. Jag anar att de väntar på att jag ska komma upp ur vattnet för en ny liten kroppsvisitering som de hoppas ska ge fler morötter. Det är ljummet, hästarna får vänta. Till och med jag stannar kvar en liten stund extra, tar några fler simtag, när jag väl doppat mig.
Ljumma kaprifoldoftande julikvällar har gått över i fuktiga och allt tidigare augustiskymning. Jag börjar lite grann att runda av. Fast bara lite grann. Dagen har bjudit på sol och värme och godaste glassen på den trevliga mjölkgården en bit här ifrån. Mjölkgården med sommarens alla smaskiga glassar, ljuvliga möten med sötaste kalvarna, godaste mjölken och det alltid lika fina bemötandet från mjölkbonden Per. Bonden med det stora hjärtat och öppna famnen, dit det alltid är mysigt och välgörande att ta en liten tur. Man får ha koll bara, på deras öppettider.
Det tidigaste morgonmålet tas allt som oftast på vår nya frukostbrygga. Inte en brygga över havet, mer en brygga över nejderna. Lite på en höjd så där, med utsikt över hagen och vattnet som glittrar där bakom. Dit får boken, den jag just då läser, följa med en stund. Det gör ofta att jag blir kvar lite för länge. De senast utlästa har varit ett par ganska råa kriminalare. Mådde nästan lite dåligt, det var hög tid för byte av genre. Nu är jag som uppslukad i Jenny Colgans härliga värld på den fiktiva skotska ön Mure. Någon av karaktärerna som kommer dit för första gången utbrister: "Det är som detox bara att gå omkring här". Jag försöker tänka lite så när jag hämtar tidningen ljumma sommarmorgnar, kossorna tittar på mig och solen lyser över havet. Det gäller att finna det stora i det lilla.
Dagen efter doppet tar jag, liksom nästan var dag denna sommar, knäckebröd och morot med mig till hästarna i hagen. Inte för att bada denna gång, utan bara för att det är så himla mysigt när de kommer lunkande mot mig, nosar igenom händer och fickor i hopp om att få något de tycker är gott. Men då ser jag att deras vattenho ligger tömd uppochner och de är inte längre kvar i hagen. Det var denna sommar.
Men nej, inte är den över än inte, sommaren. Jag börjar bara förbereda mig. Lite smått.
