Doft & smak

Dofter! Underbart så här i jultid! Apelsin med nejlikor, hyacinter, gran, pepparkaka, tazetter, saffran … ja, det finns ju en uppsjö. Jag drar andetag genom näsan, så djupa att jag nästan tippar lite bakåt. Ibland funkar det. Fast det beror egentligen inte på min helhjärtade fysiska ansats, utan mer på dagsformen. Eller snarare vilken kondition snoken verkar ha just i stunden. Den är väldigt lynnig. Fasen … det retar mig … jag vill känna dofter … och smaker … obegränsat!

Jo, det var en dag i somras:
Det känns som om hon försöker göra näsan större. Trycker in … ja, vad vet jag - gissningsvis någon form av lampa och förstoringsglas. Efter en stund låter hon instrumentet falla tillbaka och säger med en nästan oförskämd klämkäck ton: ”Polyper! Du har en jättepolyp på vänster sida.” Hennes sätt att säga det får mig nästan att svara: ”Jaha, tack, vad bra.” Det är verkligen inget att tacka för. Och det är definitivt inte bra! Fler än jag vet säkert hur liten och utelämnad man kan känna sig ibland hos doktorn. Nästan lite bortkommen. Fast samtidigt, utan att vara helt klar över vad polyper är, känns det ändå bra att efter lång tid, flera år faktiskt, med tilltagande nästäppa och till slut helt obefintligt luktsinne, få höra något som man förstår är en förklaring. Självklart är jag tacksam att doktorn ställde diagnos. Så jag lämnar sjukhuset glatt, med medikamenter jag helst vill slippa ta, samtidigt som det känns fantastiskt att påbörja en behandling som förhoppningsvis ska få mig att: 1, primärt, kunna andas genom näsan och 2, som verklig bonus, få tillbaka luktsinne och smak.

Mitten på december och jag ska på återbesök till doktorn. Det har blivit bättre, fast inte helt bra. Jag går gladeligen omkring och hoppas på dagsformen. Fortsätter lika glatt att ta föreskrivna medikamenter. Ger inte upp hoppet om att det kan bli ännu bättre. Sticker näsan djupt i hyacinter och tazetter. Lättar på locket till burken med pepparkakor. Trycker ner näsan så att det nästan blir otrevligt för resten av familjen. Själv njuter jag av att sanningsenligt kunna säga: ”Jag känner doften av kanel … hm … å´ ingefära!” Ett leende sprider lyckliga rynkor i mitt ansikte och något behagligt som kilar runt inuti hela mig. Så vill jag ha min jul: dofter, leenden och ett inre välmående.

DSC_2317 DSC_2319

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


2 × = fjorton

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>