Monthly Archives: November 2014

•

Några mil bort och ett par timmars besök. Det känns som om man andas nytt. Det behöver verkligen inte vara mycket. Vi tar en sådan tur du och jag i helgen. God fika på ett mysigt café och så en parkpromenad där den gamla brunnen en gång samlade folk kring hälsovatten. Kanske en plats som fick vallfärdare att må bra mer av den samvaro brunnen medförde, än vad själva vattnet i sig var hälsobringande. Fortsatt en samlingsplats för sommaraktiviteter. En park för promenader längs med vattnets spegelblänk, vacker arkitektur och växtrikedom. Året om. Den gör sig fint en gråmulen novemberlördag. Det är med ny luft under vingarna som vägarna bär oss tillbaka hem.

IMG_0330

IMG_0326 IMG_0329

•

Det är som om de bockar och bugar och tar adjö. Nu är det allt för grått och blött och lite sol för att de ska orka mer. Jag sätter näsan intill och drar in. Vill ta med mig doften. Nu ger vi dem vintern för att samla kraft att komma igen. Under tiden får vi lysa upp tillvaron med annat. Kanske var det därför jag märkte idag att tanken på advent börjar ta plats inom mig. Det känns härligt.

DSC_3491

•

Timern piper. Näsan läser av ett tydligt tecken på jäsdeg när jag närmar mig köket. Bakdag idag. Har inte helt bestämt vad den kommer att innehålla. Går på känn och lust. Har i vilket fall börjat med potatislimpa. Sätter händerna i en färdigjäst, ljummen deg och doft av brödkryddor kittlar sinnet. Nästan meditativt att knåda denna ljumma, följsamma massa, lite som massage för novemberkalla händer. Bläddrar runt bland gamla, väl använda och märkta recept. Näst på tur blir Blekingska rågskorpor. Medan dagen mörknar knådas och gräddas det. Kanske inte helt enligt traditionen - inte just några Gustav Adolfsbakelser - men väl så gott som mysfika den sjätte mörka novemberkvällen.

DSC_3812

Grovt potatisbröd          
2 bröd
(Ett av mina verkliga favoriter.)

Dag 1
5 dl vatten
5 dl grovt rågmjöl
(ev 1-2 msk pommerans, anis och fankål eller stött kummin, som blandas med mjölet)

Dag 2
rågmjölskållning
50 gr jäst
1 dl kallt vatten
150 gr kokt skalad potatis (2-3 st)
2 tsk salt
1/2 dl ljus sirap
12-13 dl vetemjöl special

1. Dag 1: Koka upp vattnet och häll det över mjölet, rör om så att det blir väl blandat. Täck med plastfolie och låt stå i rumstemperatur till nästa dag.

2. Dag 2: Blanda rågmjölsskållningen från dag 1 med jästen som rörts ut i vattnet. Riv potatisen fint. Tillsätt potatis, salt, sirap och nästan allt vetemjöl. och arbeta degen ca 10 minuter minuter. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk ca 1 timme.

3. Ta upp degen på mjölad bänk och arbeta ihop den med resten av vetemjölet. Dela den i 2 lika stora delar och forma runda bröd. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper och nagga dem med gaffel eller provsticka. Täck dem med bakduk och låt jäsa ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.

4. Sätt in bröden i nedre delan av ugnen. Sänk ugnstemperaturen till 185 grader. Grädda brödet 45-50 minuter eller till brödets innertemperatur är ca 95 grader. Låt därefter bröden svalna på galler under bakduk.

Blekingska Rågskorpor

1 l mjölk
2 pkt jäst
1 dl socker
2 tsk salt
50 g smör
12 dl rågsikt
12 dl vetemjöl special

1. Smula jästen i en bunke. Smält fettet, häll i mjölken och värm till fingerljummet. Häll degvätskan över jästen och rör till den löst sig. Rör ner socker, salt och sist mjölet. Arbeta degen smidig. Låt den jäsa övertäckt 30-40 minuter.

2. Häll ut degen på mjölat bakbord och arbeta ihop den. Dela i 24 delar som rullas ut till avlånga bullar. Låt dem jäsa övertäckta 30-40 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.

3. Pensla bullarna med uppvispat, grädda sedan 8-10 minuter på mellersta falsen. Dela därefter bullarna och rosta dem ljusbruna (ett par minuter) i 275 grader.

Tips: Frys bullarna efter gräddningen och ta sedan fram så många du önskar som du först tinar och sedan rostar.

•

En gråmulen novemberonsdag sker flytten. Precis som vid alla flyttar är det ett evinnerligt kånkande. Upp och ner, in och ut. Sedvanligt blir lite kvar. Något har man glömt, annat tänker man att man hämtar sen. Flytten blir mer omfattande än vad jag från början hade trott. Kroppen i sin helhet och framför allt uttänjda armar, gör tydligt att jag har underskattat arbetsinsatsen. Fast nu kände jag att flyttdatum fick kvarstå så jag fortsätter att kånka.
Det är en del av trädgården som får nytt boende. Krukorna, som vill ha lite mer ombonad komfort än vad gröna rummet bjuder vintertid, har så äntligen fått flytta in i vårt nya orangeri. Allt medan vi fortsatt väntar på meteorologisk höst. Men nu borde den vara i antågande, märkligt vore det annars. Och bättre att mota Olle i grind, tänker jag, än att brådstörtat kasta mig ut i kylan och rädda alla dessa trädgårdens terrakottaplanterade, alltifrån flugvikt till sanna tungviktare, från att mista livhanken på grund av en överrumplande frostnatt.

DSC_3802

•

Katie Melua sprider ett behagligt lugn här hemma. I stunden är här ingen annan än hon och jag. Hon har sjungit mycket för mig under året och jag har verkligen tyckt om att höra henne. Jag höjer volymen, låter hennes stämma ta plats. Lugnet inom mig tar steg i samma riktning. Tar för sig. Det kan vara skönt att få hjälp på traven ibland, att finna de där lugna, sköna stunderna. Musik kan verkligen vara en sådan.
Jag har precis lämnat dokumentet. Fyllt i de sista verifikationer som visar att jag har hanterat allt enligt gängse regler. Har varit noga eftersom jag känner att det kan komma att ifrågasättas. Noga därför att jag känner att jag redan har blivit ifrågasatt. Vi har en gemensam nämnare. En förälder som vi, var och en på vårt eget vis, har en relation till. Har minnen av och upplevelser med. Inget av det delar vi sinsemellan. Det är inte så livet har sett ut för oss. Ingen skuld på någon för det, det var bara så det blev. Den vi har gemensamt för oss samman först när han inte längre finns bland oss. Det är en härva att reda ut och det kommer att finnas en plats inom mig för något bättre när det är utrett.
Jag kontrollcheckar en sista gång, innan jag stänger igen. Lägger det sista pappret till handlingarna och lämnar dokumentationen. Nu är det inte mer som ska läggas till eller dras ifrån. Det praktiska som återstår är ett avslut. Jag vill gärna att det med det ska följa ett odramatiskt avslut också på märkliga relationer. Relationer som utåt kan framstå som helt naturliga, men som drar fram som en våldsam berg- och dalbana inombords. Det är inte rätt tid att låta något som aldrig blev, nu låta få bli.
DSC_3800