Det spelas en del

DSC_4835I vår familj spelas det mycket.
Musik har vi en hel del av här hemma. Det brukar alltid vara något som flödar genom rummen. Antingen från radion eller hörs favoriterna ur högtalarsystemet.
Ibland sätter sig mellan vid pianot, oftare tar han fram guran. En av de tre. Fyra om man räknar med den gamla trasiga akustiska, som en gång ramlade in hos mig efter att pappa avslöjat att han hade en i gömmorna. Och fem om man lägger till den som kompisarna kom med som en plojgrej när mellan fyllde år.
Gitarrerna har intagit hemmet. Vart man sätter sig får man så gott som alltid först flytta på en. Ibland stånkar jag över att de tycks vara överallt hela tiden, men mest gör det mig glad. Allra gladast blir jag när jag hör dem användas. Mellan har lärt mig lyssna på Led Zeppelin. Aldrig annars låter väl deras musik som när han framför den. Om ni frågar mig alltså.
Munspel har äldst gett sig den att bli en hejare på. Tyvärr får vi inte höra så mycket av det längre, för de flesta tonerna blåser han numer fram i studentlyan och sällan här hemma. Men det hänger med hit hem ibland. Kul.
Det som spelas kan också vara ett brädspel. Det är mysigt när vi alla hänger över bordet för att göra våra strategiska drag. Sneglar på varandra lite och klurar på hur vi bäst ska göra för att gå segrande ur striden. Brädspel är helt klart en fin stund för gemenskap.
Handbollsspel tar mycket plats i vår familj. Det är verkligen jätteroligt att följa yngsts framgångar. Se hur han utvecklas. Det har väckt ett handbollsintresse som lett till att vi hela familjen nu följer elitserien med spänning. Energin flödar.
Klarinetten där emot spelas det inte mycket på. Det var du som i unga år hade en era på den tidens musikskola. Fast du ville, precis som yngst vill nu, mycket hellre spela handboll. Så blev det. Men emellanåt ligger den framme. Klarinetten alltså. Det är väldigt trevligt att låta instrument ligga framme. Och det väcker nyfikenhet. Den bör lyftas.
Man blir glad av spel. Och glad av musik.
Nu har vår kör dragit igång takterna för fullt efter sommaren. Det är just inget som spelas där. Men musik blir det i alla fall när vi för samman våra stämmor. Bra mår vi av det och glada blir vi. Fast min altstämma allena, de gånger jag övar på den här hemma, är förstås inte speciellt upphetsande för de stackare som behöver lyssna.
Nej, för den gemensamma trevnaden föredrar vi gittar, piano, munspel, handboll eller brädspel.
Fast det är väldigt kul att sjunga i kör. Ja ... det är det verkligen.
DSC_4847

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× fem = 15

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>