Måndag, fredag och livet

Så var det fredag. Igen! Måndag och fredag. Dagar som sticker ut bland de andra. Även om jag oftast tycker om tanken på att börja en ny vecka, kan måndagen ibland vara lite seg och dröja sig kvar. Fredagen får gärna dra ut på tiden och får ofta sådant fokus att den, kanske just därför, lyfter fram sig själv. När de övriga drar förbi känns det som om det brinner i knutarna.

Varken vardag eller helg är riktigt desamma nu när familjelivet upplevs som rejält reducerat. "Bara" tre av fem på hemmaplan, de övriga två med ena foten i ett annat liv - universitetslivet. Det i sig verkar vara ett liv som tar upp det mesta av deras tid. Bra, antar jag.
Handboll kan också ta väldigt mycket tid. Helgen som gick tog det rent av all tid. För yngst vill säga, som spelade junior-SM och var långt hemifrån med laget hela helgen. Kvar här hemma blev två som inte visste riktigt vad de skulle göra av tiden. "Vad pratade vi om innan vi fick barn och skaffade hus?" undrar jag ibland. Kommer svaret någonsin att infinna sig? Var sak har sin tid. I vart fall konstaterade vi att det var drygt två decennier sedan som vi firade helg på tu man hand på hemmaplan.

Vi blev helt klart varse att nya tider är i faggorna. Det är bara att gilla läget. Utan att ta livet för givet har jag bestämt mig för att vi ska ha det så jäkla bra. Det är liksom åt det hållet jag vill styra stegen. Och denna första prövohelg fick oss att bli trygga med att det är något vi har förutsättningar att lyckas med. Vi satte minsann guldkant på tillvaron J och jag, när vi hade huset för oss själva.

Jag ser mig inte som någon curlingförälder. Äldst har till och med någon gång helt spontant utbrustit: "Ni är minsann inga curlingföräldrar!" Jag visste vid det tillfället inte riktigt hur jag skulle tackla det. J tyckte det kändes superbra. Lite märker jag i alla fall att jag blivit mer tillåtande över de där små sakerna som man lätt kunde reta sig på, när det kändes som att man skulle leva ett helt liv med barn i alla åldrar. Nu ler jag oftast och säger inget. Tiden går så fort till de packar väskan och man är kvar här hemma och saknar alla deras små egenheter. Då känns det gott att veta att jag delar livet med någon jag har det fint tillsammans med.
DSC_2180

4 thoughts on “Måndag, fredag och livet

  1. Härligt att följa din text. Vilken gullig väska. Björne som jag såg så många gånger tillsammans med tjejerna på TV. Mysiga minnen i soffan. Där båda ville sitta i samma knä och ha bästa platsen. :) Jag inser att vi har hunnit träna mer än er. Vi har varit ensamma då och då under dessa Ystad-år när tjejerna varit på läger eller hos gamla kompisar och det känns som förr. Nästan som när vi var nyförälskade. Hoppas det gick bra i handbollen.
    Kram Bosse
    Ps. Jag tror också/har redan märkt att jag saknar de där egenheterna som jag störde mig på förr. :)

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Tack! Den väskan har små barnhänder en gång packat sina förnödenheter i, så den ger ett extra fint minne tillsammans med alla de andra som Björne har bjudit på. Tänk alla dessa Bolibompastunder, vad mysigt det var – vilka fina minnen … Här hemma har aldrig tidigare mer än två varit hemifrån samtidigt. Nu går vi livets hårda skola tillmötes med tillvänjning. Det är också lite mysigt och att vara nykär i ”gammal” kärlek tycker jag är stort att få uppleva. Handbollen gick bra. Han var lite gramse över resultatet men han hade haft kul. Och om jag får säga, tycker jag att det är det allra viktigaste. :)
      Kram till dig!

      Svar
  2. Väskan är helt underbar! Och visst minns jag Björnes magasin och med döttrarna tätt intill.
    Visst blir det ett annat liv när barnen försvinner. Plätsligt finns det så mycket tid över.
    Men vi har barnen till låns och tiden tills de blir flygfärdiga går så fort.
    Senare i livet kommer en ny tid och kanske med barnbarn. Där är jag nu.
    Men livet blir ofta vad vi gör det till och att minnnas, sakna och gå vidare , var här och nu finns alltid med och kan bli en bra blandning.
    Stor kram!

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Fina minnen, lite saknad och en gnutta nostalgi ger extra sting åt allt det glada.
      Varm kram till dig!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


4 − tre =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>