En solig promenad en tidig morgon i februari. Ett tjockt dis som skymmer solen och får omgivningen att framstå som täckt i mjölke.
Jag får till raska steg trots ett tillfälligt litet haveri i ena knät. Det är inte helt bekvämt, men hänger ändå med bra. Promenaden måste i vilket fall vara mer till nytta än till skada, tänker jag.
När den når sin ände vankas varm choklad och släta bullar.
Snacka om att bädda för resten av dagen.
Redo!
Ditte
Vilken vacker promenad och i ett så vackert landskap. Och du går längs havet...
Trist med ditt knä som inte är helt piggt så ta det varligt. Mysigt, värmande och gott med varm choklad och släta bullar. Njutbart!
Tack för promenaden!
Stor kram!
Mia
Post authorÅ´ tack för sällskapet! 🙂
Varm kram till dig!