Kärlekens språk

Vårens program får oss att ta ton oftare än brukligt. Utmaningen är påtaglig. Takter som å det bestämdaste uppmanar alla att väl bekanta sig med hela, halva, fjärdedelar, åttondelar och väldigt alerta sextondelar. Och inte minst hålla reda på olika långa pauser. Välbehövliga i varje tappning. Har man tur hinner man hämta sig en aning.

Tungan slinter över italienska ord som någon av oss har som modersmål, en annan känner sig hyfsat bekväm med, men som för de flesta av oss är fullständigt obekanta.
Noter och text till "Time to say goodbye" får oss att längta efter att få leva ut vårt musikaliska. "Åh", säger jag, "det här stycket är så vackert att det inte går att hantera utan att börja gråta." Flera instämmer.

Vi blir varse nästan bums att det var fel. Det blir genast en enda oreda med takter, noter och språk. Vi börjar tappert med do do do innan vi vågar ta upp vår obefintliga italienska. Det frambringar inte en endaste tår.
Men skam den som ger sig. "Hur svårt kan det vara", utbrister jag tappert när det blivit dags för mina sångövningar här hemma, "det uttalas ju som det stavas." Och så förbluffar jag familjen med att låta dem höra när jag stämmer upp på italienska. Inte heller detta väcker några känslosvall - tvärstopp förstås, redan på första raden.

Men vi kämpar. Det är något annat med sång som stärker välmåendet. Som får oss att vilja. Får oss att ha kul. Får oss att må bra. Komma hem glada.
Och väl hemma slår jag mig ner i soffan intill J, tar hans hand och säger lite malligt: "Io con te". Bara det! Han tittar frågande och jag fortsätter: "Du och jag".
Italienska - kärlekens språk.

Den kommer nog sitta där, italienskan, i sinom tid. Lite mer övning så ...
DSC_6763

14 thoughts on “Kärlekens språk

  1. Du kommer antagligen att bli en riktig italienska. Nästa resa kommer att gå till Florence. Ditt uttal när du beställer på en restaurang kommer att klinga klockrent.
    Övning ger färdighet. Tänk vad kul det kan bli bara med alla misstag i början. Sedan vill såklart alla att allt ska sitta. Ska ni uppträda någonstans? Vad heter kören?
    Gemenskapen är guld värd. Samtidigt vill nästan alla deltagare nå en final där andra får ta del av det. Jag känner många som är med i olika sorters körer. Den aktiviteten verkar sprudla av glädje, gemenskap, vänskap och mycket mer positivt.
    Kram Bosse som tappade sångrösten vid målbrottet

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Tack för uppmuntran!
      Visst är det så, vi är redan aningen bättre och det har varit många skratt på vägen – lika energigivande som att känna sig nöjd när det väl sitter.
      Vi är ett litet kompisgäng som bor i närheten av varandra och sjunger ihop för det är kul. Hittills har vi uppträtt namnlösa, vi har inte riktigt funnit det rätta. Glada sjunger vi ändå in våren vid Valborg och julsånger vid advent, under firandet vid stranden i närheten av där vi bor. Om möjligt blir det en tripp till Varberg senare i vår, där en körsammankomst kommer att äga rum.
      Bara stäm upp vet ja´. Kanske har den landat hos dig igen – sångrösten! :)
      Kram

      Svar
    2. Vad mysigt det låter. Lycka till med projektet. Men jag tycker ni ska ha ett passande namn snart. :) Varberg är en härlig sommarstad. Träffa andra likasinnade låter spännande och utmanande. Hoppas det blir av.
      Måndagskramar

      Svar
  2. Åh, pluggar du språk. Jag har testat spanska för ganska många år sedan, funderar på att ta upp den, gå nybörjarkurs. Skulle vara kul att kunna göra sig litet förstådd om jag kommer till spansktalande länder…

    Lycka till med din italienska!

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Ja, så långt jag nu kommer med att lära mig sångerna vi övar på. Tror att jag känner mig nöjd så. Men vem vet – kanske ger det mersmak . :) Det är ett vackert språk.

      Svar
  3. Italienska är ett vackert språk som jag pluggade ett par år. Har glömt det mesta tyvärr och min sångröst gör sig inte ens på svenska. Men ändå… Musik och sång är glädje och något som vi mår bra av :D

    Önskar dig lycka till med ord och noter.

    Kram

    Svar
  4. Så mysigt det låter.
    Jag är också med i en sånggrupp men vi sjunger på svenska, några få låtar på engelska, men vi är alla pensionärer och tycker att det är stimulerande att ta ton.
    Italienska, svårt tycker jag, men min mysing klarade språket bra då vi var i Italien senast.
    Sång, att sjunga, det ger så mycket och jag förstår att du tycker detsamma. Men, du är duktig som kan sjunga på italienska, det skulle jag nog inte klara.
    Trevlig fredag och kram till dig.

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Det är verkligen mysigt och glad blir man. Jag är minsann ingen hejare på italienska men gör så gott jag kan och har kul mest hela tiden. :)
      Kram och tack detsamma!

      Svar
  5. Vilket härligt inlägg! Stort tack! Jag läser och ler! Och visst är det fint att sjunga i kör. För egen del har det inte fungerat annat än i skolan för jag läser inga noter och har svårt att hållla ton. I grupp kan det gå.
    Italienskan har i alla fall fördelen att det är många vokaler och orden uttalas i princip som de skrivs. Så även på finska, språket har många vokaler.
    Jag vet ju artister som sjungit på språk de inte kunnat, t.ex. Siw Malmqvist som sjöng på tyska och begrep inte ett ord.
    Klart detta kommer att gå bra och det är en härlig utmaning både vad gäller sången och italienskan.
    Stor kram!

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Tack för uppmuntran. Vi finslipar italienskan så gott vi kan och har kul under tiden: :)
      Kram till dig!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sex − 4 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>