Milstolpe

Lite oförberedd hör jag dörren öppnas. Ofta brukar jag kunna höra hur, fast inte idag. Anar ändå vem det är och tänker snabbt att jag ska gå ut i hallen för att fråga hur det är, inte hur det gick. Men varken frågan eller jag hinner fram i tid förrän jag hör ett "Hallå!" som gör frågan helt överflödig. Jag vet på en gång. Jag ger honom en lång, omfamnande kram och säger att jag är jätteglad. Jag är verkligen jätteglad. "Men hur kan du veta?", undrar han. "Jag bestämde mig ju för att låta helt som vanligt." "Mammor", svarar jag leende. Vad undgår en mamma?

Den sedan tidigare upprättade lilla musiklistan, med två låtar, rullar igång. Låtarna spelas om och om igen. "Men", säger han, "kan du inte stänga av nu, jag är trött på att höra dem." Det jag hör är att han är glad att det är hans tur - att två traggliga låtar vevar om och om igen, nu för honom.
Vi korkar upp. Alkoholfritt förstås. Korken flyger iväg, långt in i buskarna över till grannen. Så skålar vi.
Sedan tar han bilen till kvällens träning. Har lovat att hämta upp en kompis. Jag stänger av musiken, "Kör långsamt", medan den ebbar ut, så att inte "Flickor bak i bilen" hinner dra igång på nytt. Sannolikt sista gången detta lilla potpurri går varmt här hemma.
Vi står i fönstret J och jag och ser honom köra iväg. Sist ut i trion har rott iland med körkortet. En milstolpe får både honom och oss. Kanske faktiskt också för brorsorna, som även de tvingas få upp ögonen för att han inte längre är så liten.
DSC_7446

12 thoughts on “Milstolpe

  1. Jag läser linjerna och mellan linjerna, ditt språk är en fröjd och framför allt den glade gutten som kom hem och var som vanligt för at sedan sätta sig i bilden --- och flickorna bak i bilen tonar fram.
    Underbart från din soltrappa!
    Önskar dig en fin helg!
    Stor kram!

    Reply
  2. Vilket underbart inlägg! Så njutfull läsning! Varsamt beskriver du lyckan hos er alla. Och att lyckas med att ta körkort är stort. Väldigt stort. En verklig milstoplpe.
    Jag gläds med dig och de dina. Stort grattis till sonen.
    Kram och jag önskar dig en fin helg. Kanske kan dte bli en stund på din soltrappa också.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack snälla du.
      Ja, det är stort och vi gläds alla.
      Över trappan öser regnet ner, men inne är det högt i tak.
      Tack, önskar dig detsamma!
      Varm kram

      Reply
  3. Det är så mysigt att följa dina slingrande personliga "ordstigar". Även om jag är en pappa. 🙂 känner jag igen det där att ligga ett steg före. Vara lyhörd. Analysera vem det är som kommer. Sinnesstämning o.s.v.
    Det är en stor dag när lappen är fixad. Förstår att du inte behövde den tredje låten. "Håll till höger Svensson". Den minns jag från Svensktoppen på slutet av sextiotalet. Jag har ju lärt mig cykla på vänster sida. Hade jag nytta av både på Cypern och Jersey. 🙂
    Här är det en av två som har lappen. Den yngsta håller på. Eller har tagit tillfällig paus eftersom hon hastigt och lustigt kom in på en utbildning på Universitetet i Lund.
    Lördagskram Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack Bosse, det gör mig verkligen glad att du känner så. Den där förunderliga lyhördheten - det är något fantastiskt som sker av sig självt när man blir förälder tror jag.
      Körkortet - det är en sådan gång man gläds stort med sina barn. Färdighet i vänstertrafik är inte heller så dumt beroende på var man befinner sig. 🙂
      Utbildning tycker jag verkar vara en bra sak som kan få lov att komma emellan, så får dagen för körkortet vara något härligt att ha kvar.
      Kram och härlig måndag!

      Reply
    1. Mia

      Post author

      Visst är det förunderligt hur det kan va´? Och alldeles underbart att få dela glädjen med sina barn.
      Kram till dig Kajsa!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


nine − 7 =