Jag – som fågel!

Känner mig lite låg och ganska trött. Ser koltrastarna ila raskt över ett tjockt snötäcke. Trött på snön. Och less på en färgskala som i övrigt vägrar ge vika från den grå. Jag unnar trastarna att få känna gräs under fötterna. Vårlökarna att få andas solig vårluft istället för att vara instängda i mörker, under ett isigt, smutsat snötäcke. Inte konstigt att trastarna har brått när de tvingas ta mark. Vem vill springa barfota ute nu? Trots goa vinterkängor som står redo i hallen blir jag stugsittare.
Botaniserar bland det gamla för att hitta energi till nytt. Fynden är en huller-om-oreda-kompott.  Släng - spara. Kasseras - renoveras. Skämmigt - gångbart. Jag finner några gamla rader om våren som är till gagn för mig i stunden. Från en gång när jag uppmanades att skriva om mig själv - som fågel! Som en fågel, i jag-form, mitt i våren. Man får nästan pippi av bara tanken, men jag minns att jag hade kul. Fånigt? ja, kanske. Jag bjuder på det.

 

Jag känner att det börjar bli dags att putsa fjädrarna. Jag vill ha fram den där glansen i de mest färggranna. Det gör mig glad att tänka på. Det får mig att börja sjunga.

Jo, visst, jag vet. Jag borde ju börja med att se om mitt hus. Ja, till och med bygga ett från grunden. Fast jag tycker att det är fantastiskt mycket roligare att ”kuckelura” så här års än att behöva tänka på allt praktiskt. Men det är så sant; om jag bara roar mig, var ska jag då lägga mina ägg när tiden är inne?

Det är mycket att styra med så här års. Till att börja med är ju resan så lång. Hela vägen man ska ta sig från det att man flyttar innan vintern slår till, och sedan tillbaka till de trevliga trädgårdar där man samlas med sina jämlikar under sommarhalvåret. Det är helt klart mödan värt, men inte är det väl så konstigt att man hellre ägnar sig åt social samvaro än åt arbete?
Jag måste tillstå att det är inte så lite spännande med detta vårliga, promiskuösa leverne. Jag menar; man får ju passa på. Även om jag gärna putsar friskt i min fjäderdräkt för att bli så attraktiv som möjligt, så går det liksom lite av sig självt. Det där med glansen menar jag. Och en extra klang i stämman blir det också. Ja, jisses…!

För att vara riktigt ärlig; nog skulle jag vilja sitta högst i trädkronan. Kanske händer det att jag någon gång gör det. Men allt som oftast väljer jag en gren lite längre ner, för att kunna dra mig undan om jag skulle vilja. Det känns bra att ha en reträttväg. De vårliga snåren bjuder på gott om sådana. Där i nygrönskan tycker jag om att ha mitt bo. Någonstans i lugn och ro och i skydd från allt ståhej (ja, det kan ju trots allt bli lite för mycket ibland) där jag kan dra mig undan och få vara för mig själv med min lilla familj.

Det händer att jag med avund tittar på måsarna högt där uppe i skyn. Hur de svävande glider fram bland molnen. Vem skulle inte vilja kunna det…? En annan blir ju ganska trött i vingarna av allt fladdrande. Å´ det ter sig väldigt mycket mer flärdigt att snyggt bryta havsytan i jakten på en firre, än att sitta här och picka småsmulor i gräset.

 

8 thoughts on “Jag – som fågel!

    1. Mia

      Post author

      En bra sak som dagens gråväder med regn för med sig, är att den sista snön inte klarar av att hålla greppet. Åt rätt håll går vi ... 🙂

      Reply
  1. Fånigt? Inte det minsta. Jag är tacksam för att du bjöd på detta. 🙂 "Är du redo", sjöng just nu Orup. Vi är många som ligger i startgroparna för det som väntar runt hörnet. Vi vill uppleva en ny vår.
    Kram Bosse af Svala

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Just nu ser jag väldigt mycket fram mot det som får mig att med spänst starta upp ur gropen. Ny vår - JA, tack! Sval-besök gläder och skyndar på känslan. 🙂
      Kram till dig!

      Reply
  2. Visst är det grå utomhus stundtals tärande och man inte direkt påverka det heller. Jag har ju i höst och vinter pendlat mellan hemma och borta (Spanien) och haft en hel del både sol och värme och lyssnat på fåglar och sett vackra blommor. Klart uppiggande.

    Jag tycker om din text och i den finns både hopp och glädje. Och nu önskar vi att våren sätter fart. Visst?
    Stor kram och många tankar till dig.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Jag försöker vara tålmodig, men de sista dagarna har jag gått lite i sank. Jag förstår verkligen att det är härligt att få ha det lite omväxlande - ombyte förnöjer.
      Men nu är våren i alla fall en bit kommen. Snödroppar både på bordet och vajandes rabatten tillsammans med solgula vintergäck och krokus i knopp. Något att glädjas åt.
      Tack o bock o kram! 🙂

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


5 − = three