Där jag bor …

... blir det inte alltid vinter. I alla fall inte det man kallar meteorologisk vinter. När det som istället kallas vinter, bara för att det är december, januari eller februari månad, har betett sig särdeles ynkligt för tiden, ja, då är det lätt att känna längtan efter vår. Är det slutet av januari utan att Bore bemödat sig med att titta in så kan våren lika väl få komma. Men det är nu det visar sig hur det kommer att bli med den saken. För om vintern kommer hit så är det ofta i slutet av januari, eller möjligen början av nästa månad. Plötsligt slår kylan till. Isen lägger sig och bygger på. Vid detta scenario så varar plötsligt vintern länge. Ofta allt för länge. De sällsynta gånger den sista snön ligger kvar norr om trädgårdens stolta idegranshäck in i april så är jag förskräckligt trött på vintern. Men betydligt oftare är jag trött på att den inte dyker upp.
Här om morgonen hade den med bestämda kliv tagit sig in i trädgården. Jag blev fullständigt bestulen på mina tankar om vår när jag såg hur det vita, kalla belägrat omgivningen. Promenaden visade ett tunt istäcke på allt omkringliggande hav. Så tog en gult lysande sol plats på hela valvet högt där ovan. Vem kan motstå att charmas?

Får nu vintern stanna så blir vårens entré desto mer kraftfull. Det hänger på isarna. Blir havet kallt och isarna tjocka ... oj, vad jag kommer att få längta. Men den finns där, våren. Nånstans.

10 thoughts on “Där jag bor …

  1. Där jag bor ... nåja, våren finns där även när det där "eftervita" faller.
    Vårlig kram med för dagen sol och kyla, men inget vitt mer än frosten och några snörester här och var.4

    Reply
  2. Vi får sällan vinter här utan oftast blir det som en förlängd men lite kallare höst. Lite synd för snön lyser upp och visst blir det vintervackert.

    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Förlängd höst, ja, så är det. Men precis; snön gör det ljusare, ljudet dämpas och vackert blir det. Den borde oftare ta plats även hos oss.
      Kram!

      Reply
  3. Visst är det vackert med orörd snö. Helst att få äran att gå först och lämna tydliga spår och lyssna till knarret. Tråkigast med att bo nära en kust är när det byter väder varje dag. Skönare om snön kan få ligga kvar en vecka, lagom med minusgrader och solen lyser vackert. Sedan ska våren komma på besök. Större krav har jag inte. 😉
    Vit kram från Visby

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Nämen! I dag igen! Precis när jag loggar in så dyker du upp. 🙂 Välkommen!
      Ja, det är fint med det vita och är det väl här får det gärna stanna en stund. Helst inte upp och ner i temperaturen, först blir det så blaskigt och sen blir det så halt. Men jag tar det gärna för att få stanna längs med kustremsan.
      I dag skickar jag över en ännu vitare kram än vad det hade gjort i går. 🙂

      Reply
    1. Mia

      Post author

      Jo men visst är det väl så; om vintern väl kommer dit vi bor så är det ofta väl sent. Men en solig dag ger sig våren ändå till känna - det är nåt med ljuset. Tids nog blir vi jordiga om fingrarna igen.
      Kram

      Reply
  4. Igenkänningsfaktor. Nu är det spännande att se om vintern stannar kvar eller smälter bort igen. Oavsett vilket så vet vi att våren finns där någonstans och väntar in sin tid, och när den väl kommer lär vi njuta av dess blomster.

    Må gott och ta väl hand om dig!
    Kram Christina

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Nu passar vi på att se alla fördelar med att året får sin beskärda del av vinter, en stund i alla fall. Sen kommer våren! 🙂
      Tack Christina, detsamma!
      Kram!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


two × = 14