Jag utkämpar ett krig …

... i orangeriet. Redan i somras och en bit in på hösten satte jag in åtgärder. Några minusgrader efter det trodde jag att problemet var åtgärdat. Men de är stridslystna. Med såpvatten och såpsprit i högsta hugg sprayar jag och torkar sedan bladen på min stora citrus, ett och ett, i hopp om att fienden ska ge sig. Sköldlöss, de är ett gissel. Kräver tålamod att bekämpa, om ens det hjälper. Jag befarar att mitt lilla medelhav kommer att lida förluster. Några har redan fått sätta livhanken till för att vi har varit upptagna med bygget av vårt fritidshus de senaste somrarna. Man kan inte välja allt. Somligt får man annat går man miste, det är så det är. Allt som vanligtvis frodas i trädgården och orangeriet har fått stå åt sidan för länge, men vad gäller några utvalda har jag inte gett upp kampen.
Det är lite kyligt där jag står i orangeriet, men så kommer solen fram och värmer skönt genom glasrutorna. Vinden viner utanför men hittar inte in där jag står.

Medan jag gnuggar bladen med spåvatten funderar jag över vad batteriladdaren till kameran har tagit vägen. Borta, igen. Någonstans är den förstås men det innebär inte nödvändigtvis att den kommer till rätta. Attans. Samtidigt försöker jag samla mod för att öppna fakturan från elbolaget. Något som ingen av oss har lust att ta tag i. Än mer mod får man samla för att ta sig igenom nyheterna gällande läget i omvärlden.
Rosmarinen intill mig distraherar tankarna, den kommer snart att stå i blom. Jag klipper av ett par kvistar och tar med in till ett brödbak.

Ute känner jag att det är väder att hålla i hatten. Sol och tilltagna saltstänkta vindar är bra medicin för dagar då en orolig omvärld och triviala bekymmer nära mig tar för mycket plats i min vardag.


10 thoughts on “Jag utkämpar ett krig …

    1. Mia

      Post author

      I allra högsta grad, tyvärr. Men än har jag inte gett upp.
      Rosmarinbröd är absolut mycket trevligare och rackans gott, ett av mina bästa brödrecept faktiskt. Och visst är det så; nybakat doftar ljuvligt och skapar hemtrevnad.
      Kram!

      Reply
  1. Att få in ohyra är verkligen inte roligt och tyvärr kan det vara svårt att bli av med den. Hoppas ditt flitiga torkande ger gott resultat.

    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Verkligen inte, och det är långt ifrån alltid man kan göra något åt det, men tack för uppbackning. 🙂

      Kram!

      Reply
  2. Det var så jag tog för givet att du utkämpade ett krig mot något helt annat. Men det kanske var tanken bakom rubriken. 🙂 Sköldlöss låter inte som några trevliga gäster. Däremot att slippa den busiga vinden. Vi har fått höra hemska belopp från vänner som pratar om sin elräkning.
    Helgkram, Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Jag lurade lite på om rubriken lät väl dramatisk, men värre än så här var det inte.
      Bra med vind i seglen gällande elen.
      Kram och trevlig helg! 🙂

      Reply
  3. Rosmarinbröd! Det är så gott med nybakt bröd, som fortfarande är varmt så att smöret smälter.
    Vad gäller sköldlössen så håller jag tummarna för att du vinner kriget, sådana varelser är inget vidare i ett orangeri. Låter för övrigt som en härlig plats att vara i.
    Må gott!
    Kram Christina

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Sedan långt tillbaka har vi bytt köpebröd till hembakat. Det känns bra på alla plan. Fyller hemmet med doft av trivsel och smakar ljuvligt då det äts lite halvljummet. Vardagslyx.
      Tack för stöttning. 🙂 Orangeri är en fantastisk plats, men helst utan "huligan-kryp".
      Ha det fint!
      Kram!

      Reply
  4. Jag tycker du kämpar bra. Sedan vem som vinner kan ju vara en öppen fråga. Uthålligheten kanske kommer att avgöra. Men visst hejar jag på dig. Absolut. Lössen kanske ger upp av pur utmattning,
    Fint med orangeriet men jag förstår ju att ni haft fullt upp med byggandet och då var det somliga oinbjudna gäster som såg sin chans.
    Ja, omvärlden är orolig och att ge sig ut gör ju att tankarna kan skingras. Likaså att baka bröd. Kan nästan känna doften hit.
    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack, än har jag inte gett upp. 🙂
      Ett orangeri är absolut härligt. Hoppas på lite mer tid framöver att "pyssla om det".
      Läget i omvärlden känns olustigt just nu, kan vara fint att skingra tankrarna på detta med trevligheter nära.
      Vid den där första tuggan är det svårt att se att nåt går upp mot hembakat. 🙂
      Kram!

      Reply

Leave a Reply to Ditte Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


seven − 2 =