Det röt till …

... ordentligt när Malik blåste upp sig. Vi hade en härlig och snackesam lördagskväll medan vi hörde hur det ven om knutarna. Mysigt, tyckte vi, att sitta inne i stugvärmen och höra ovädret, njöt god mat och fyllde på vinglasen. Mätta och nöjda makade vi på oss, slog oss ner och lutade oss tillbaka i var sin fåtölj. Lurade på om vi skulle se en bra film. Vilken då? Svaret blev: Ingen alls!!! Plötsligt tog det i nåt så gruvsamt. Allt, utom stearinljusen som behöll sitt lugn, slocknade och blev svart. Som om nån hytte med näven och sa: "Nu är det dags för er att gå till sängs!" Vi trotsade en stund, men sen gav vi upp och gick och la oss. Det tog ett tag att somna. Vi ryckte till flera gånger när det mullrade på alldeles särdeles och tyckte att huset nog borde ha varit surrat, ja, i alla fall taket. Men jag måste ha somnat, för några timmar senare vaknade jag av att TV:n stod på och lampor lyste. Jag tassade upp, stängde av och släckte. Gick och la mig igen och lyckades somna om.

När morgonljuset anlände hörde jag J kliva upp och gå ut. Rättade till takpannor och ersatte nån som blåst ner och gått sönder. Men värre än så var det faktiskt inte. Tack och lov. I vissa sammanhang är man inte så stöddig och ibland kan det kanske vara bra att få känna på.

Fredagskväll på landet. Lugnet före stormen.

En bit in i veckan blev vi åter tagna "med storm", fast nu i form av ett vitt, tjockt täcke. När jag nästan börjat räkna timmarna till våren var det dags att klä sig "stadigt" och skotta för att göra det framkomligt. Jag hade lätt kunnat vara utan detta vintriga nu när vi hunnit in i februari, men kan ändå inte låta bli att tycka att markerna runt omkring blir lite som i en saga när det vita lägger sig på grenar och kronor på mörka stammar. Ter sig nästan grafiskt. Alldeles tyst ... blekt ... och vackert.

Somliga blir glada och kreativa en snöig dag. En "snögubbe-tant" med tilltaget dekolletage ...
... och här, bland vitsippebackar och nygrönska, ska vi sjunga in våren, så småningom. Utan restriktioner, hoppas jag. Trångt, härligt och pandemifritt tänker jag mig snarare.

4 thoughts on “Det röt till …

  1. Naturens krafter är starka så man ska ha respekt för dem. Här kom vi också ganska så lindrigt undan vilket så klart var skönt. På andra platser var det betydligt värre.

    Önskar dig en fin helg!

    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, i förhållande till dem är man liten. Verkligen glad över att vi inte drabbades värre.
      Tack, jag önskar dig detsamma!
      Kram!

      Reply
  2. Kan tänka mig att det blev en orolig kväll och natt där Malik tog plats på olika sätt. Men skönt ändå att ni inte drabbades alltför hårt. Naturens krafter rår vi ju inte på.
    Vackra snöbilder och februari är ju den sista vintermånaden så snön passar väl på.
    Hos oss är den idag borta.
    Men antar att det kommer mer vitt . Eller kanske inte.
    Önskar dig en fin helg.
    kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, Malik tog onekligen i så det räckte och blev över och man kan lätt få lust att bara dra täcket över sig och vänta ut det värsta. Där är man liten.
      Också här är det vita borta nu. Barmark och solsken - det finns hopp! 🙂 🙂 🙂
      Veckostart. Nu håller vi tummar för en skön vecka.
      Kram till dig Ditte!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


× nine = 54