Den sjätte dagen …

... i juni vajar flaggorna runt om. Själva får vi nöja oss med en liten bordsvariant. En flaggstång finns på listan men vi har inte kommit så långt ner på den än. En sak i taget. Lugnt och fint.

Vi tar med oss Flora och styr stegen dit där det ryktas att orkideerna växer i juni månad. Men det blir ett stopp på vägen. Inte ett långt, men oväntat. Ett efterlängtat möte för mig. Man kan tycka att där jag bor borde det ha skett långt tidigare. Hjälplös låg han där på rygg, mitt på gatan, sprattlandes med benen upp i luften. En bjässe. Vi hjälper honom förstås på benen och lämnar honom i trygg hamn där han hör hemma. Jag är mer än glad över mötet.

Så fortsätter vi mot dungen där narcisserna vajade under vårliga promenader. "Flora" får göra själ för namnet. Hon guidar oss så långt att vi blir klara över mötet av någon slags nyckel. Dock inte helt säkra på vilken, men den låser upp en dörr till ytterligare trevlig bekantskap och sommarlycka.

Myggen tycks lyckliga de också över att ha hittat hit. Kanske vill de ha platsen för sig själva för de går till attack. Eller kanske väljer de blodsugande små odjuren platsen just för att locka oss dit. Hur som: flyende tar vi oss där ifrån.

Härlig promenad längs med den lilla byvägen, stundvis förbi vajande åkermarker för att sedan gå längs med havet. Doft av tång och saltstänkt hav, tills de får trängas med doft av nyklippt gräs. Ja, det är lätt att stå ut, trots kliande bett från de små ettriga, och jag fortsätter gärna promenaden länge. Men så dyker något upp som får mig att önska att vi kunde få skjuts tillbaka. RR står det bak på "rumpan" på läckerheten. Se men inte röra. Vi får helt sonika knalla vidare.

Vi viker av in på vägen ner mot hamnen, vid hagen hos de betande kossorna, rundar Sörgården ...

... och väljer sedan att svänga in på Bäckahästvägen.

Når torpet med alla lupiner. Känner att det kan inte bli mer landet eller mer sommar än så här.

Så rundar vi bygdens eget byahus, och när vi sedan landar hemma räknar vi ihop alla steg som blev, eftersom vi inte fick någon skjuts hem med bilen vi önskat vore vår egen, och kommer fram till att vi kan unna oss en go´fika, denna sjätte dag i juni.

Nu har vi i sedvanlig snabb takt plötsligt hunnit så mycket längre in i juni månad att i morgon ska stång och kransar kläs. Jag har sedan länge gjort mitt val, som jag fortsatt är lika glad över, så det blir därför inga sju blomster under kudden i natt. Men det kommer att bli en bukett med de finaste sommarblomster, minsta stången och ett par små kransar.

Och så önskar jag att det dyker upp en röd och grann liten "midsommargubbe". Gärna flera faktiskt. Rent av många.

Jag hoppas att du har det riktigt fint mitt i vår sköna sommar.

10 thoughts on “Den sjätte dagen …

  1. Wow!! Vilket härligt inlägg. Ljuvliga bilder och fantastiska möten. Ja, förutom dom ettriga myggen då... Känns som att dom är extra många i år... Eller så har man bara förträngt hur det brukar vara 😉
    Önskar dig allt gott denna fina och extremt varma sommar.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack. 🙂
      Ja, det blev en fin liten runda med härliga möten och upplevelser, och nu ett av sommarens glada minnen. Gott att äntligen få lite sommarvarmt tycker jag. Men det får också gärna vara lite omväxlande.
      Detsamma till dig Susanne!

      Reply
  2. Nu har midsommar passerat men det var ändå en njutning att läsa ditt somriga inlägg.

    Kram och ha det fortsatt gott vid torpet.

    Reply
  3. Vad stämningsfullt och fint inlägg. Påminner om Öland? Vackra orkidéer och fin flora - liten eller snarare stor ekoxe. Och jordgubbar, vad vore midsommaren utan jordgubbar?
    Njut vidare av sommaren!
    Kram Christina

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Här är lätt att trivas och finna lugnet. Fast till Öland har vi, inte så väldigt långt, men ändå en bit att åka.
      Härligt med sommarens fauna och flora och alla dess inslag.
      Tack Christina, du också.
      Kram till dig!

      Reply
  4. Härligt lugn med vacker flora, läcker bil och en hjälpsam hand till en liten rackare. Myggen dock är inte min favorit, tycker de äter alldeles för mycket på en. Blir så kliigt värre.
    Tack för det lilla ordspråket som passade så väl in till mig i köket.

    Ha en toppen fin sommar Mia!
    Kram Kajsa

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Myggen … ja, de är liksom lite som att man får ta det onda med det goda.
      Jag tror helt o fullt på dig vad gäller din kokkonst. Lite ”röra” på det tillför bara extra charm. 😊
      Tack Kajsa, jag önskar dig detsamma!
      Kram!

      Reply
  5. Vilket härligt och somrigt inlägg! Stort tack! Så vackra bilder från fina miljöer. Och att ha fru Flora med tillför ju en hel del.
    Myggen kan jag undvara. Hade "onöjet" att träffa på dem när jag var i var i Kiruna trakten på jobbresa i i slutet av juni. Tror jag hade ett 30-tal bett i huvudet-
    Stort tack för den sköna promenaden och jag hade med glädje satt mig ner här med en kopp kaffe och en bit kaka.
    Önskar dig en fortsatt fin sommar.
    Kram

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, denna dag var en del av sommaren som blev verkligt fin, trots mygg som var på hugget. De där som små inslagen, myggen undantagna, som ger vardagslycka.
      Jag håller ”hurran” varm - redo för en kopp när det passar. 🙂
      Tack, önskar också dig fortsatt sköna sommardagar.
      Varm kram!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


5 + = eight