... det sista ur sommaren dessa ljuvliga septemberveckor. Fortsatt klädda i shorts och barärmat får vi ny välbehövlig energi efter en vår och sommar med inslag av för många oönskade energitjuvar. De där "fulingarna" som smyger in i livet ibland, som man inte kommer undan, utan helt enkelt får hantera efter bästa förmåga. Jag känner att vi har gjort det nu. Landat i något lugnare, stabilare. Det får oss att höja ambitionsnivån, komma vidare med våra visioner, vidareutveckla vår fina tillvaro på landet. Det förfallna, väl tilltagna, gamla växthuset, en gång fyllt med tomat-och gurkplantor, är tömt på allt bråte som hamnade där när odlingen för länge sedan avtog. Skräp i uppsjö, nu sorterat, på väg till återvinningsstationen. Återvinning?! Kan det vara möjligt i detta fall? Men vi gör rätt för oss; var sak på sin plats. Så monterar vi ner stora rutor inramade av murket trä, river stommen och det en gång prunkande växthuset är ett minne blott. Nu finns där plats för något nytt. Genast tar tankarna vid på: Vad?! På studs börjar lusten bubbla inför en ny säsong i det härliga "utet". En träbrygga för frukoststunder soliga mornar, ja, så långt har vi bestämt. Jag gläder mig redan. Men först ska vi möta hösten. Sedan vintern. Jag trodde inte jag var redo, men känner plötsligt att det är helt okej. Rent av lite mysigt.

Så en dag tar sommaren vägen nån annanstans. Bara ben och armar blir väl påklädda när vi rundar udden i den fullständigt ogenerade sydvästan. Vågorna studsar mot klipphällarna, blir till rejäla vattenstänk som hamnar över oss. Men vi fortsätter promenaden. Känner att det är något härligt med att bli riktigt genomblåst. Och för all del också lite blöt, men vad gör det?

Den dagen, denna blåsiga, blöta promenaddag, avrundar vi vår sommar. Nu är den paketerad. Jag prioriterar minnen av sol, alldeles för många underbart goda glassar hos mjölkbonden inte långt här ifrån, den soliga veckan i september när vi badade varje dag Du och jag, besök av finaste ungarna, besök hos dessa fina, humlesurr, nyfikna kossor, barfotadagar, fika på solterassen i tid och otid, små turer till smultronställen, kaprifoldoft ... Ja, tänk vad ett litet fint paket kan rymma. Jag kommer öppna på locket till alla dessa minnen då och då under vintern. Men sen! - för det kommer ju en vår - drar hammarslagen igång; en frukostbrygga vänd mot morgonsolen.