... försvinna bak krönet. Jag vinkar tills de inte längre ser mig och sedan tar jag mina noter och kliver vidare in i våren. Bland vitsippebackar. Vårens sista repetition. Finslipning på tonerna, få dem att sitta, så att vi verkligen lyckas få vintern att rasa ut på Valborg.
De springer så kvickt, de där dagarna tillsammans. Campar tätt och är generösa mot varandra, för att få allt, så långt det är möjligt, att fungera friktionsfritt. Förstås är det det bästa som finns när trion, eller delar av den, kommer hem. Också när de kommer i sällskap med vännen som de delar sin vardag med. Vännen som vi ännu inte känner så väl. Det är inte bara enkelt. Mest knepigt, sannolikt, för den som ännu inte känner sig riktigt hemma hos oss. Som tappert vill passa in. Lite knepigt också för oss som gärna vill öppna upp och välkomna. Inte bara enkelt heller för den som kommer hem och känner att allt inte är helt som vanligt. Det tar sin lilla tid. Man måste låta det få göra det. Vi har också varit där. Unga. Bli presenterade. Accepterade. Vara tolerant. Plötsligt ser konstellationen inom familjen annorlunda ut. Nej, verkligen inte bara enkelt. Men härligt. Och roligt. Förstås.
Det känns som om vintern rasar redan där vi står, mitt i aprilkvällen där solen börjar dala. Vi tar i så att förbipasserande ger applåder. Sträcker på oss. Sjunger ikapp med koltrasten.
När sången tonar ut blir det tid att vara i orangeriet. Oliv och citrus blir ansade och sticklingar ger hopp om en ny generation. Så faller ögonen på ett försummat paradisträd som blivit glömt under vintern. Å´ se där! Efter en sval övervintring bjuder den lilla taniga plantan på enkla, men väl så exotiska blommor. Hur många har sett ett paradisträd i blom, undrar jag.
I gröna rummet, utanför orangeriet, händer våren. Gula narcisser står resliga runt ett åldrat plommonträd som har sett sina bästa dagar.
I rabatten står backsipporna utslagna. Nickar blygsamt. Alldeles bedårande. Där måste jag sätta mig på huk en stund och dra försiktigt med händerna över de små blå sammetslena.
Lyfter notbladen igen. Går igenom min omelodiösa altstämma : "Välkommen härliga vår ... "
Ditte
Visst välkomnar vi våren och allt som kommer med den. Den är verkligen efterlängtad. Och jag stämmer gärna in i din sång- Lite falsksjungande för min del men jag nynnar med.
Vad roligt med ditt paradisträd eller som jag också lärt mig att det heter penningblomma. Vi har ett i rabatten i vår spanska stuga . Det hade blommat klart när vi kom i slutet av maj och jag ansade det ordentligt. Passionsblomman med alla blommor och knoppar få låna lite av utrymmet.
Önskar dig och de dina fortsatt fina dagar.
Och fint med ungdomen som har sitt hjärta kvar hemma.
Kram
Mia
Post authorDet är en härlig tid. Härligt också med grönska och blom. Lite extra exotiskt när somligt står i sin fulla prakt.
Tack Ditte, jag önskar dig o de dina detsamma.
Och visst är det så; ett stort glädjeämne att få omge sig med "de små" som nu blivit vuxna.
Varm kram till dig!
Bland+Kastruller+och+Vinglas
Livet, ja det är inte alltid enkelt med nya vännen som ska ta plats och få lov att komma in. Men ändå så härligt att följa de unga genom livet. Här hemma är det just nu lite gånger och karuseller med min minsta.
Hoppas körsången satt och valborg blev en fin Afton
Kram Kajsa
Mia
Post authorLite knepigt, mest kul, så är det.
Härligt, som alltid, att sjunga in våren på Valborg. Lite kallt, också det precis som det brukar, men sedvanligt nån stolle som skulle i plurret för första vårbadet.
Ha det gott!
Kram!
Christina+Karlsson
Å, vad jag kan minnas så har aldrig någon av mina paradisträd blommat. Visste inte ens att de kunde göra det- så speciellt, och vad söta blommor!
Våren, den är helt otrolig. Mäktig på något vis. Och vad fint du skriver, poetiskt och vackert om våren.
Ha en fortsatt fin vår <3
Kram Christina
Mia
Post authorAlltid lite extra lycka när man upptäcker det minst förväntade stå i blom.
Våren! Det bästa, om jag får tycka.
Tack Christina. Glad att du tittade inom.
Önskar dig detsamma.
Kram