Fällan har gått igen. Sorgliga, röda, små pölar på golvet runt om. "Jag tycker möss är söta", säger yngst. Jag är benägen att hålla med. Jag tycker också att möss är söta. Tanken på att en liten mus tittar fram under badkarskanten när jag kommer, som springer undan och gömmer sig när jag tänder lampan - den är ganska gullig. Men, vad gäller somligt, har jag blivit så förtvivlat tråkigt förnuftig under åren som har gått sedan jag helt och hållet tyckte som yngst. Har till exempel fått ett annat förhållningssätt till dessa små gnagare, när de intar huset istället för att hålla sig till trädgården och bodarna. En mus, tänker jag, kan snabbt bli fler och den tanken gillar jag inte. Att jag sedan inte vet riktigt var i huset de håller till, gör det hela värre.
Det känns bra att kunna öppna badrumsdörren igen, utan att  fundera på om det ska smita ut en grå liten gestalt, som snabbt tar vägen någon annanstans och gör det knepigt för en att lista ut vart.
Så var mysteriet med den gnagda tvålen, som varje natt sedan ett par veckor tillbaka envisats med att glida ner från badkarskanten, löst. Badrummet är åter musfritt. Och sanerat.