Det är en typiskt härlig torsdag. Det är svårt att säga vad som gör den till det, men det känns tydligt i mig. Solen, klart den gör sitt. Min fina familj, som kommer ner till dukat frukostbord, gör sannolikt allra mest. Bra musik kan åstadkomma små underverk. Och inte minst; jag rår över tiden. Allt detta mitt i syrenblom.
Jag sätter på Olle Adolphson, "Nu är det gott att leva". Blir glad och känner sommaren. Frågar yngst om han vill ha rågskorpor eller småfrallor till frukost i helgen. Valet faller på skorporna med lokal anknytning. Hänger ut tvätten, som gått färdigt under natten, på tork. Sedan slår jag till en deg. Under tiden hör jag Olle sjunga visor som får mig att fortsätta vara glad. Visor om små okända djur, om en grön kväll i Margretelund och om det gåtfulla folket, som i tanken får mig att backa tiden till barndop.

Medan degen jäser tar jag dagstidningen och en kopp kaffe med mig in i gröna rummet. Sätter mig till rätta i de härliga, klassiska trädgårdsstolarna med gung. Några nyheter slinker ner i takt med kaffet och till musiken som bytts till den morgonens lokalradio bjuder. Och så får ett sudoku några siffror på plats.

När klockan talar om att det blivit dags att trilla stora, härliga frukostbullar, måste jag först riktigt få gå i gång på "Morning train" som hörs från radion när jag kommer in. Jag far runt som om jag ägde dansgolvet, det ganska begränsade som köket står för. Låtsas att jag är discodrottning i sällskap med mig själv, tills någon i tripp-trapp-trull-skaran tittar in och jag hör ett skratt som låter snällt. Det bjuder jag på, vi skrattar tillsammans, men när jag sedan hör: "Kom å´ kolla, mamma kör sina moves!" då får det vara nock. Jag sätter istället händerna i den ljumma, porösa degen. Men hur det är, nästa låt som hörs från radion är en sann Creedence-klassiker. Med händer i klibbig deg kan gumpen inte låta bli att svänga i takt till musiken.
Jag parerar en sista jäsning och gräddning med en andra kopp kaffe och en macka ute i solen, medan jag lyckas få hela kombinationen på pränt i sifferkrysset.

Vårt "dansgolv" används ganska flitigt. Många gånger solovarianter av dans som sannolikt inte ter sig riktigt som jag skulle önska. Fast det händer också att J tar ett stadigt grepp om min midja och för mig runt. Oftast till musik men ibland till sång som skulle kunna låta bättre. Galet? Ja, kanske lite. Viktigast: vi skrattar, har kul.

Lite svalare vindar idag som ändå får tvätten att torka i ett nafs. Jag planterar några sommarkrukor innan jag lossar nyporna från frottélakan som doftar trädgård och nytvättat. Tar vägen in genom köket och där möts jag av doft från nygräddade blekingska rågskorpor.
Jag känner försmak av helg och det smakar väldigt bra.
Förresten hoppas jag att J fortsätter ta ett stadigt tag om midjan på mig då och då ... på vårt alldeles egna dansgolv ... som gjort för att må bra.