Hemma mitt i ett påsklov

Hemma igen. Hemma mitt i ett påsklov. Ett lov som ger tre studenter utrymme för långa sovmorgnar. Och tid att chilla. Efter dagar fulla med intryck, upplevelser, känslor. Dagar fulla av minnen. Det är dem väl förunnat att bara få vara. Ibland behöver man sätta av tid också för det.
Min morgon däremot startar tidigt. Jag går upp med dig. Smyger för att inte väcka de som ännu sover. Du går ut för att hämta tidningen medan jag sätter på te. Kamelian ställs på trappan. Förhoppningen att få se den blomma har tilltagit en aning, nu när det visar sig att den har klarat den ensliga vistelsen i källaren bland ännu vinterslumrande växtlighet, medan vi har varit bortresta. Ännu liv i knoppar som vuxit till sig. Genom köksfönstret uppmärksammar jag hur allt har blivit grönare på bara några dagar.
Det är en sådan där morgon när en skön känsla växer fram. En härlig känsla av att dagen kommer att bli bra. Efter vår frukost bakar jag bröd. Gillar tanken på nybakat bröd, ännu varmt, tills barnen vaknar. Det hör till sådant jag tycker om att ge dem. Som jag vill att de ska få växa upp med. Fast delar av trion har förstås hunnit bli ganska färdigväxt. Vad gör det? Det hör fortsatt till sådant jag tycker om att ge dem.
Kamelian på trappan och påskliljorna i full blom runt plommonträdet får mig att inse att det är slut på vinterslummern. Dags att låta det gröna i källaren få komma ut i dagsljuset. Det mesta fixar jag själv. Fast övriga delen av familjen kommer att kvirra en aning när det är dags att ta fram citronträdet ur sitt vinteride. Man blir glad av att se det. Glad att av skörda frukt. Fast det är inte fullt lika kul att kånka runt. Men det ska nog gå bra. I år igen. Det har det ju gjort tidigare.

DSC_2960

DSC_2975

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


− 4 = zero