Måndag. Igen! Jag tänker: Povel. Inte just för att huvudet känns så tungt. Mer för att kroppen är trött. Inte för att den precis har någon anledning att vara trött. Den har till största del fört ett vilsamt liv och fått sig en rejäl portion av sol och värme under helgen som passerat. Det sinnliga har också fått sitt med en fängslande bok uppkrupen i en solstol i rummet ute, härliga middagar med familjen där vi låtit smaklökarna få stort spelrum, väldoserad mängd med trädgårdsfix och inga tider att passa. Men det är ju det där att man "ska på att igen".
Solen som visat sig hela helgen kanske förtog sig, för den är inte heller på hugget denna morgon. I alla fall inte under frukosten. Den tvärvägrar. Det blir allt mörkare under stunden vi sitter runt frukostbordet. När yngst är på väg att cykla till skolan är det regnkläder som gäller.
Då är det faktiskt mer klipp i mig än i det ultravioletta. Jag tar jag mig samman och klär mig för en rask promenad. Solen hänger på. Den kommer fram och gör mig sällskap. Kanske lyckas jag frigöra energi som smittar. Det förändrar måndagen avsevärt. Det skulle varit okej även om solen tagit en vilodag. Den har ju faktiskt legat i betydligt bättre än jag under helgen. Men en rask promenad är ett bra sätt att få fart på måndagsmorgonen. Veckans startskott.