Ibland händer det

"Inget uppringnings-ID" lyser på displayen. Blir tveksam till om jag ska svara. Säkert någon stackare till säljare som vill få mig att köpa något jag redan vet att jag inte vill ha. Men något får mig ändå att "lyfta luren". Misstanken att det sannolikt är någon jag inte vill prata med får mig att svara med avmätt ton. Det visar sig vara min namne. Fast ingen jag känner, så det skingrar inte misstänksamheten. Beväpnar mig med en stram attityd, till ingen nytta - personen i fråga plockar mig på allt vad den innehåller när hon säger att hon ringer från Polisen. En omotiverad känsla far som en ilande raket genom mig, uttrycker ett illavarslande: VA?!, innan hon snabbt hinner tillägga: "Hittegodsavdelningen". Tyst tre sekunder, medan jag kopplar. Den felande länken av de tre? Jag måste ha misstagit mig ... Givetvis! Så måste det vara! En propp av anspänning liksom pyser ur mig och jag känner mig nästan lite rusig av lättnad och glädje.
Allt finns nu åter på rätt plats. Jag kan låsa och larma och känna mig helt trygg. "Ibland händer det", sa polisen leende här jag dök ner bland hittegodsen, "köp en lott." Kanske det ... I vilket fall; det känns minsann nästan som julafton.

DSC_3957

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


five + = 12