Röriga tankar i en snabb vardag

Jag är någonstans mitt i dagar som går för fort. Medan jag fixar och trixar för att få det att gå ihop, tänker jag röriga tankar om att alla har sitt som lyfter fram eller drar ner, som gör tillvaron bekväm och trivsam eller får den att kännas ohanterlig att handskas med. Ibland när den känns så där ohanterlig, jäkligt jobbig, obekväm eller till och med kanske skrämmande ... ja, då får man helt enkelt ta tio djupa för att axla den, om man ska klara det. Ofta kommer man ut på "andra sidan" och upptäcker att man gjorde det; klarade det! Man förundras över hur man får det mest oönskade att fungera.
Alla erfarenheter är bra erfarenheter, även om det finns de man helst hade velat slippa.
Väl förankrade tankar efter att livet vid tillfällen har slagit hårt.

Det här kommer ifatt mig i vardagsröran jag just nu omger mig med, när jag  blir upplyst om hur lite jag vet om livet som diabetiker. Jag tänker på hur yngst har berättat om en av sina idrottskompisar som har diabetes. Att han alltid har med sig druvsocker, ifall han skulle behöva. Hur just den kontakten har fått vår son att bekanta sig med situationen.
Jag tänker på hur det har påverkat äldst att bli nära vän med en kompis, på den utbildning han går, som sedan tidiga barnsben har tampats med insulinsprutor. Hur äldst har berättat för mig att kompisen från början varit tydlig med, inför klassen, om sin situation, ifall något skulle inträffa då han är hjälpt av att de känner till och kan agera rådigt.
Så tänker jag på min morfar som lämnade jordelivet när jag var så liten att det var fullständigt omöjligt för mig att förstå att han var "sockersjuk". Vad var det för något? Han var ju godiskung och gjorde världens största polkagrisklubbor i sin godisfabrik. "Kan han inte äta sitt eget godis?!"

Jag vet bara lite, men idag vet jag i alla fall bättre. Samma dag som jag kan läsa om att det nu finns hjälpmedel som underlättar för personer med diabetes, hör och ser jag mer på kvällens nyhetssändning om hur dessa förenklar tillvaron för barn. Bra!
Jag vet hur livet är med mediciner, andra är en diabetikers men lika nödvändiga, som jag önskar att vi inte hade behövt, men som jag är så oerhört glad för finns. Hur tryggt det känns med tillgång till medicin, som jag är tacksam över att vi ännu inte har behövt använda. Men tänk om ... ut i fall att ...
Jag vet att jag dagligen möter människor som alla "har sitt". Att alla inte vill berätta. Att man heller inte kan veta allt om alla. Att det är jättebra att det finns symboliska kännetecken som kan få mig att förstå och kunna hjälpa i en oväntad situation. Mitt i mina röriga vardagstankar har något fått mig att se poängen med att bekanta mig med dessa. Tankar komna ur en blandning av lek och allvar.
IMG_0611IMG_0609

 

 

 

 

 

DSC_5406DSC_5447

 

 

 

 

 

 

DSC_5445

2 thoughts on “Röriga tankar i en snabb vardag

    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Tack Bosse, det gör mig glad.
      Gränna, ja, det är lätt att tro, men faktiskt höll han till på annat håll.

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− 2 = ett

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>